Kvinnor – dags att ta tillbaka ratten!

Hemma på min gata, i stan… Så brukar ju Stina i Saltkråkan börja sina spaningar och jag gör detsamma. När de medelålders paren rullar iväg ut från området är det nästan alltid mannen bakom ratten och kvinnan som en glad och nöjd (?) bisittare.
Bosse och Marie? Mannen kör. Kenneth och Cecilia? Mannen kör. Thomas och Kristina? Mannen kör.

Så kan vi hålla på tills det råkar bo en singelkvinna i det annars så homogena området. Eftersom jag känner mina grannar vet jag förstås att kvinnorna har körkort. Det har faktiskt de flesta svenska kvinnor. När jag ­tittar på Transportstyrelsen statistik för 2024 kan jag se att 47,5 procent av alla körkort i landet innehas av en kvinna. Det går inte att komma så mycket närmre fifty-fifty än så.

Äldre kvinnor får hjälp att börja köra igen

I mars i år visade SVT en dokumentär med namnet ”Ta tillbaka ratten”, producerad av Jenny Widell. Här fick vi följa ett antal lite äldre kvinnor i Jönköping som hamnat just i passagerar­sätet och där deras män körde. Nu hade de fattat mod och insett att det faktiskt kan var bra att behålla ­körkunskaperna. Någon av dem hade skrapat i en garageport och andra hade valt bort körningen utan att egentligen tänka på det. Med stöd av NTF (Nationella trafiksäkerhetsförbundet) och Region Jönköping fick de hjälp att komma igång igen. Praktiska saker som att fickparkera och tanka bilen blandades med mer filosofiska tankar om att ens man kanske inte lever för evigt. Projektet blev lyckat och även i år kör man en kurs. Jag bestämmer mig för att åka till Jönköping.

Länsförsäkringar Jönköping har sitt kontor mitt i stan. Tillsammans med NTF genomför de den femte årgången av kursen där äldre kvinnor får hjälp med att göra comeback bakom ratten. Tidigare har Region Jönköping och Familjen Kamprads stiftelse varit sponsorer.

Andrea Höbenreich Sjöstedt, från NTF, är kursledare och har lärt känna de tio kvinnorna som är med i den här omgången.

– Har ni gjort läxan?, frågar hon med glimten i ögat.

– Jadå, svarar deltagarna unisont.

I den här åldern är ju inte läxor så vanligt vilket gör att den verkligen tas på allvar. Till den här gången gällde att kontrollera airbagen i bilen. Och alla verkar ha hittat luftkuddens placering. Några av deltagarna har också genomfört en praktisk körlektion med Stefan som jobbar på körskolan Egert och Ulf.

Mycket kvar i muskelminnet

Andrea är nyfiken på hur det gått.

– Först måste jag hylla körskolläraren Stefan, säger Eva. Han är värd en ros! Han var alldeles fantastisk, lugn och pedagogisk. Sen är jag också förvånad över hur mycket av körningen som faktiskt sitter kvar i muskelminnet.

– Bra, svarar Andrea. Har du bokat in fler lektioner?

– Jajamensan, två stycken redan denna vecka, svarar Eva.

Det är nämligen så förnämligt med den här kursen att den dels är kostnadsfri men också att den innehåller tre praktiska körlektioner.

Så tar skaderegleraren ­Mikael Andersson vid. Det kan ju faktiskt vara en trygghet att veta vad som händer vid en olycka eller en skada. Om jag skulle sammanfatta Mikaels topp-fem-tips så blir det så här:

• Glöm inte att alltid anmäla en skada till ditt försäkringsbolag. Det är faktiskt en skyldighet.
• Länsförsäkringar och många andra försäkrings­bolag har en skadejour som är öppen dygnet runt. Lägg in det telefonnumret i din mobiltelefon.
• Nya bilar har alltid en ­inbyggd GPS som talar om exakt var du befinner dig.
• Den gamla ”blå-gula” skadeblanketten används faktiskt fortfarande. Åker du söderut eller österut i Europa så är den ännu vanligare.
• Det absolut viktigaste vid en skada är att ta registrerings­numret på din motparts bil.

Så blir det kaffepaus som också innebär ett informationsutbyte damerna emellan. Hur många körlektioner har du hunnit med Vilka trafiksituationer blir du stressad av? Kör du också tillsammans med din man?

En frihet att kunna köra

Kursledaren Andrea fortsätter och det blir en hel del diskussioner om olika situationer som kan uppstå just i Jönköping och dess närhet. Det kan handla om att få en tjutande ambulans bakom sig på en 2+1-väg eller om civila polisbilar har samma rättigheter som de vanliga. Andrea rundar av med mottot ”vi blinkar alltid” och delar ut nästa läxa – att tanka sin egen bil.

– Vi fick idén till den här kursen när jag började på NTF efter att ha jobbat inom räddningstjänsten som brandman tidigare, berättar Andrea. Jag brinner mycket för att kvinnor kan och jag hade hört talats om en trafikutbildning för kvinnor långt tillbaka. Jag kom från en mansdominerad bransch och var ganska klar över att kvinnor kör mindre än män, speciellt i lite högre åldrar.

– Jag började titta på det här och satte samman ”min egen” utbildning. Det gällde bland annat att hitta finansiärer. Det handlar ju inte bara om körning utan även om att bygga självförtroende, att ha ett fortsatt socialt liv, att kunna säga ja till olika saker och att kunna ta sig från A till B när jag själv önskar.

”Männen tar gärna rollen som bilförare”

Har du någon kunskap hur det gått för deltagarna i de tidigare kurserna?

– Jag har alltid tio deltagare på de här kurserna och skulle säga att sju, åtta av dem fortsätter att köra.

Vad tror du ligger bakom att många kvinnor slutar köra bil?

– Det beror på flera faktorer. En hel del bekvämlighet. Ofta har man haft två bilar i ett aktivt arbetsliv. När man så går i pension väljer man att sälja en av dem – och det blir nästan alltid den mindre som kvinnan använt mest. Den större som mannen använt ­bedöms som säkrare och då blir det så att mannen fortsätter köra den. Men det kan också bero på att mannen ibland har svårt att lämna från sig ratten. I alla relationer har man olika roller och det verkar som männen gärna tar rollen som bilförare.

Vad skulle du vilja säga till de kvinnor som inte fått möjlighet att vara med på den här kursen?

– Sluta aldrig att köra! Låt inte bilkörningen bli ett glapp på fem år, då skapar men en tröskel som kan bli svår att ta sig över. Det är ju bra för relationen att båda kör – såväl kvinnan som mannen.

Två kursdeltagare som tagit tillbaka ratten

Vi frågar två av deltagarna på kursen som ska få kvinnor att våga ta tillbaka ratten om de kommer fortsätta köra bil nu.

”Nu behöver inte min man köra mig”

Eva Harrius, kursdeltagare:
– Genom åren har jag kört väldigt mycket bil. Vi bodde i Gränna och jobbade i Jönköping så jag bilpendlade. Men för 15 år sedan flyttade vi tillbaka till Jönköping. Och det ledde faktiskt till att jag slutade köra. Dessutom fick vi ett trångt garage med betongpelare och sex platser. Jag vägrade och tiden gick.

Eva hörde om kursen i ett radioinslag och såg filmen ”Ta tillbaka ratten”.

– Jag skrattade och kände igen mig själv. Så jag kastade mig på datorn och anmälde mig. Jag fick en plats vilket var jätteroligt, säger hon.

– Jag kommer att få tillbaka min frihet. Jag behöver inte känna att min man Göran ska köra mig i tid och otid. Och det hör till saken att Göran fick en stroke förra våren och som tur var gick det jättebra, han har inga men. Men han fick inte köra bil under tre månader. Tror du jag körde? Nej! Vår son körde bilen till ett förråd och jag körde inte en meter.

– Kursen är helt gratis vilket ju är bra för en smålänning! Nja, jag skojar lite men det gör ju att alla kvinnor kan vara med, inte bara de som har en bättre ekonomisk sits.

”Jag ska köra när jag är mer trygg”

Rosie Arrhov, kursdeltagare:
– Jag kände en stor osäkerhet för bilkörningen och jag ville fylla på. Jag vill lära mig om allt det nya som finns, som till exempel olika regler. Tidigare var det vi som körde bilen som hade lite företräde men nu är det tvärtom. Gångare och cyklister prioriteras.

– Jag har inte kört så mycket på tio år, då vi sålde vår lilla bil. Efter det har det blivit sporadiskt. Jag har blivit lite bekväm och min man kör så bra, men han kommer med mycket synpunkter när jag kör. Han ger mig lite onödiga överkurser. Körskolläraren som jag träffat nu gjorde att självförtroendet steg.

– Målet är att bli mer trygg i min körning. Då ska jag ta tillbaka ratten!