Vi stod vid fönstret och tittade ut på den vackra mattan av höstlöv i olika gula skiftningar. ”Det ser verkligen ut som en matta över trottoaren”, sa dottern. ”Ja, verkligen. Synd bara att det också betyder att vi snart har lövblåsarna här. De låter som reaplan.” Min 27-åriga dotter såg frågande på mig. ”Som vad?”. Jag förklarade och hon förklarade att hon tänkt att jag syftade på skrik från handlande på ett helt plan i en butik där det var rea. Hon hade tyckt att liknelsen var lite långsökt.
Det samtalet gav mig en ögonblicklig minnesbild av när jag för några år sedan skulle ansiktsmåla barn. Det var VM i fotboll och pojken jag skulle sminka ville ha en fotboll i pannan. Medan jag målade blev han mer och mer förbryllad över den bruna läderboll från barndomens skolgård jag försökte återskapa. (Det blev till att torka av och börja på nytt.)
”Ingenting är så farligt som att vara för modern. Man riskerar då att bli gammaldags helt plötsligt”, skrev Oscar Wilde. Ett överdrivet behov av att använda sig av de senaste uttrycken är alltså inte att rekommendera, men med stigande ålder blir det allt mer tydligt att vissa saker som man slentrianmässigt har sagt inte möts av igenkännande miner längre.
LÄS ÄVEN: Språkvetaren: Kan du tyda nutidens hieroglyfer?
”Bengt Bedrup har en tam trana som heter Träna”. Så löd en måttligt rolig historia i slutet av 60-talet. Vem förstår vitsen idag – om man inte minns dåtidens populära ”Träna med TV” som leddes av just Bengt Bedrup. Inte ens det uttryck som länge bet sig kvar som en bild för att ha en plan B om A-planen skulle fallera fungerar numera: ”Gardera med etta, grundtips kryss” – sportprofilen Putte Kocks klassiska råd inför veckans stryktipsrad.
Gemensamma uttryck från tv och reklam
Tiden då vi hämtade gemensamma uttryck från enkanaliga tv-utsändningar är definitivt över.
Men ännu i det sena 80-talet kunde man överföra reklamslogan ”Tack för det Televerket” till ironisk kommentar över något som inte gick som man ville. Och vi kunde skämtsamt hota med ”en snigel på ögat” och bli förstådda av de flesta – ja alla de som sett Radiotjänst kampanj om vikten av att betala tv-licensen (och vad som kan hända om man inte gör det).
Häromsistens fick jag tag på en VHS-spelare och stoppade in några gamla kassetter. I reklamen innan filmen förklarade en frestande röst: ”Nu kan du köpa dina videofilmer”. Orden liksom sög en tillbaka i tiden förbi DVD:er och DVD-spelare, förbi inköpta VHS-filmer och raddan av filmer av båda sorterna i hyllor och lådor hemma till en knappt ihågkommen tid då videofilmer bara gick att hyra. Kan det ha gått 35 år sedan dess? Där någonstans försvann också saker som 80-talets hippa, lättburna kassettbandspelare ”freestyle”. Lite närmare i tid fladdrar disketter, faxapparater och over head-projektorer förbi på väg att begravas under tidens sand. Så förvandlades bilens kofångare till stötfångare och instrumentbrädan till instrumentpanel.
”Ta en magnecyl”, sa man självklart. Nu får man frågande blickar. Ord och ords innebörd blir till egna och jämngamla vänners minnen.
LÄS ÄVEN: Språkvetaren Sara Lövestam: Hur svenskt är svenska språket?
Doften av stenciler
Vi ler åt stencileringsapparater och åt insikten att vi lever bland människor som aldrig upplevt lukten av de ”nystencilerade” kopiorna i blått. Hur förstår dagens unga ett uttryck som att något, eller ännu värre någon är ”en blåkopia” av någon annan? Vi minns tiden då man självklart ”polletterade” vårt större bagage på tåget och då man hela tiden hörde utropen vid Stockholms central: ”Bärare till spår 11 och 12, norra delen”.
I skolan fanns det ”matbespisning” och ”frukostrast” och ”räknestickor”. Vi sjöng om fåglar på telefontrådar, sökte upp våra klasskamrater i telefonkatalogen och kikade i gliporna i telefonkioskens golv efter tappade tjugofemöringar.
Uttjatade, förlegade uttryck som ”går som tåget” och ”som ett brev på posten” fungerar som bekant fortfarande, men används i stort sett uteslutande ironiskt.
Flanellografen är hipp
Och ändå – visst har Oscar Wilde rätt? Flanellografen, tillexempel som kunde varit med i uppräkningen här ovanför har blivit hipp och smått eftertraktad igen. Och fler och fler varnar för att göra sig av med sina VHS- och DVD-filmer. Utbudet som finns att streama är inte alls så brett att det rymmer alla ens älskade klassiker. Och när teknik släpps av gemene man tas de ofta upp av konstvärlden. Den som googlar både blåkopia och stencil hittar intressanta saker. Så släng inte CD-hyllan. Sätt en extra spot på den och var stolt att du inser värdet! Det går i vågor allt och kanske kan det finnas ett värde i att bli mer och mer av ett välfyllt kuriosakabinett ju äldre man blir. n
Tira fassan = Titta pappa
Fimpa luman = Släck lampan
