Ute blåser en bister vind och det är knappt ljust, trots att det är mitt på eftermiddagen. Men hemma hos Santiago Piva i Stockholms Gröndal känns det redan som vår. På bordet står nyinköpta tulpaner som sträcker på sig i en vas och på den nystrukna vita duken är det dukat med kaffekoppar, assietter och gröna servetter.
Föreningen Äldrekontakt annonserade
Sedan ett par år är Santiago en av alltfler som arrangerar fikaträffar i hemmiljö för att äldre personer ska få lite trevlig samvaro. Till vardags arbetar han som enhetschef på en statlig myndighet. Men idag är det söndag, han har bakat bullar, generöst fyllda av smör, socker och kanel, och från bryggaren sprider sig en trygg kaffedoft ut över rummet. Santiago blev fikavärd för den ideella föreningen Äldrekontakt efter att ha sett en annons i en lokaltidning.
– Jag kände att, oj det här låter som en bra kombo. Jag ville göra något för andra, som jag skulle vilja att någon annan gjorde för mig på äldre dar. Och fika … ja det är ju enkelt och trevligt!
Fikagrupper för äldre
- Äldrekontakt samordnar över 130 fikagrupper i fler än 60 svenska kommuner.
- Varje månad ger den ideella föreningen 1 000 äldre gäster möjlighet att träffa varandra, med hjälp av 1 500 volontärer.
- I varje grupp ingår 6–8 äldre gäster som får träffas en gång i månaden, över en samtals- och fikastund i hemmiljö under två timmar och roterar mellan 5–6 fasta fikavärdar.
- Gästerna blir upphämtade i hemmet av en chaufför som också är volontär.
- Att vara med är kostnadsfritt. Äldrekontakt finansieras av bidrag från kommuner och stiftelser, insamlingar av gåvor, företag och privatpersoner.
Mer info
Aldrekontakt.se
Äldrekontakts kansli: 076-052 68 00
Gruppledare Sophie Lundström dyker upp i hallen och följer genast efter Santiago in till grannen för att låna in ett par stolar till. Det är Sophie som koordinerar alla träffar för just denna grupp och ringer upp gästerna inför varje tillfälle. Idag väntas fem damer på besök, av gruppens sju.
Att ögonblicket är efterlängtat märks omedelbart. Redan när de första gästerna kliver in i hallen hörs pigga röster tala om vad som hänt sedan sist. Med dem kommer chaufförerna Pontus Öster och Sofie Åberg, också de volontärer, som har hämtat upp var och en av gästerna på deras hemadresser.
Efter några praktiska frågor – som hur en rullator kan få komma med in i hallen och vem som kanske tappat en strumpa vid förra träffen? – slår sig Märta, Ulla-Britt, Inger, Sylvia och Margareta ner runt det dukade bordet. Denna grupp har träffats många gånger.
– Det är väldigt trevligt att ses en gång i månaden. När man blir så här gammal så blir det glest mellan samtalen, konstaterar Märta.
– Men här är vi i ungefär samma ålder och har ungefär samma samtalsämnen. För man behöver ju prata med någon ibland.
Bryter ensamheten
Samtalen är redan i full gång – ett par talar om en bekant vars son blev överste, ett annat om baletten som visades på tv häromkvällen. Tidigare kände ingen av dem varandra. Ursprungligen kommer alla från olika delar av landet – Surahammar, Värmland, Jämtland och Stockholm. Märta, som med sina 96 år är äldst i gänget, kommer från Karlstad och har varit med längst:
– Det är ju väldigt viktigt att bryta ensamheten. Själv går jag lite dåligt, har svårt att röra mig. Men jag har ett väldigt stort behov av intellektuell stimulans!
Det är tydligt att fikaträffarna är uppskattade och att alla ser fram emot den söndag i varje månad då de ska ses. Inger berättar att de är några i gruppen som numera ringer varandra då och då:
– Kontakterna är väldigt viktiga. Häromdan var en sån där jobbig dag. Jag tänkte ’åh, det är ingen som ringer till mig, alltid är det jag som ska ringa upp’. Oj, oj det var så synd om mig …! skrattar Inger och fortsätter:
– Så ringde du, Märta! Då kände jag att jag blev väldigt glad. Det var verkligen rätt dag du ringde på…!
Någon brist på samtalsämnen runt bordet är det inte. Flera dialoger surrar samtidigt – om vikten av att röra på sig och om någons gamla dröm om att bli småskollärare. Det är uppsluppet, glatt, men också lite allvar. Om de oundvikliga förlusterna när man kommer upp i åren, om väninnor som blivit så dementa att de inte längre känner igen de sina. Flera gånger kommer samtalet in på musik. Det talas såväl om Östen Warnerbring som om Spotify.
– Spotify är väldigt trevligt. Jag brukar leta efter gamla låtar eller samlingar jag tycker om, säger Sylvia.
– Jag är inte så god vän med den där kanalen, men YouTube har ju ett väldigt fint utbud, som isdans med underbar klassisk musik. När det är lite bistert, då piggar det upp att titta på något vackert! säger Märta.
Santiago ledsagar en av damerna till bordet. Han ser till att alla sitter bekvämt och serverar kaffe:
– Varsågod, här finns kaffegrädde!
– Grädde verkar nästan inte någon ta i kaffet numera, säger Sylvia.
– Det finns vanlig mjölk om någon vill ha?
– Nä, jag tycker det här är extra festligt! säger Märta med ett stort leende.
– Söndagsfest! ler Pontus.
– Men har ni smakat havremjölk? undrar Sophie. Det är ju jättegott!
Ställer aldrig in en fika
Målet med fikaträffarna är att bryta äldre personers isolering. Men också att deltagarna ska börja ta kontakt direkt med varandra, och gärna träffas på egen hand.
– Vi ställer aldrig in en fikaträff, det är mycket viktigt, säger Sophie. Om det någon gång uppstår ett problem så brukar vi ordna det med en annan fikavärd, eller med att slå ihop två grupper.
En av grundidéerna med Äldrekontakt är just detta, att man får vara gäst i ett hem, hos någon som kanske befinner sig mitt i livet, med barn, husdjur eller andra vardagsbestyr med att bygga om eller med att byta jobb. Varje fikagrupp roterar mellan 5–6 fasta fikavärdar.
I rummet är det stimmigt, pratigt och lite fnissigt. Alla har de hittat fram till Äldrekontakt på olika sätt. Inger och Märta såg en annons i tidningen. För Ulla-Britt var det dottern som arbetar inom äldreomsorgen som hjälpte till att anmäla. Själv tvekade hon aldrig inför att gå med i en helt främmande grupp.
– Man måste tänka på att det är en viss fara, när man varit hemma och inte träffat nån på länge. Då blir det liksom svårt att ta sig ut igen … Att gå med här blev faktiskt över förväntan bra.
Santiago hämtar en kanna nybryggt. Han avslöjar att han inför den allra första fikaträffen var lite nervös.
– Visst hade jag lite mikroprestationsångest, jag ville ju att det skulle bli lyckat! Men det blev ju en jättetrevlig stund. När de hade gått tänkte jag, ’vad fasiken – varför gör jag inte detta oftare?!’
Fler personer i fikagruppen
Margareta berättar nu om sin uppväxt och skolgång i Ringsta i Jämtland.
– Jag började skolan samma dag som Hitler invaderade Polen. När jag var 14 år tog jag över skötseln av ladugården med kor, får, grisar och kalvar, det var roligt!
I början av träffarna var det färre personer i gruppen.
– Nu när vi är fler kan alla tala i mun på varandra och då kan det för vissa bli lite svårt att höra. Ibland sjunger vi istället! säger Märta och börjar nynna:
”Gå upp och pröva dina vingar och känn hur underbart det är…”
Det är inte bara Märta som går igång på visorna.
– Santiago, kan du inte ta fram gitarren! Spela lite Evert Taube – du är ju från Argentina?! ropar någon.
Istället hinner sällskapet spontant stämma upp i sång. De fångar varandras blickar, hittar intuitivt en gemensam slagdänga, småler och trevar efter orden tillsammans:
”Ett glatt humör, är mer än pengar, mer än all världens rikedom … Ty om du ler mot hela världen, ler hela världen som ett solsken emot deeej… ”
Viktigt att våga vara öppen som äldre
Att träffen är en energikick för samtliga går inte att ta miste på. De är eniga om att man även i högre ålder behöver våga vara öppen för nya bekanta. Märta berättar om när både hon och en väninna förlorat en av sina nära:
– Då sa jag att ’nu får vi bli systrar’. Man måste få känna sig tillhörig någonstans. Förut tillhörde man ett jobb eller hade familj omkring sig. Men när vännerna tunnar ut är det skönt att få gå till en grupp. Även om man har förlorat mycket så får man försöka tänka på vad vi fått.
Eftermiddagen passerar fort. Det är dags för mig att tacka sällskapet. På väg ut i trappuppgången ekar fortfarande tonerna från de upprymda rösterna bakom mig:
”Tag nu bussen, ifrån Slussen, till kvarteret, där du ser ett, gäng med takter, dessa trakter, gillar säkert ni som vi. … Bästa utsikten i stan, och så vårat gäng ..!
