Jag är en kvinna i 70-årsåldern och jag har en väninna som jag brukar umgås med några gånger i månaden. Vi har känt varandra i 21 år och har båda fått barnbarn. Mitt barnbarn bor i en annan stad så honom ser jag sällan. Men min väninnas barnbarn bor här och nu brukar hon passa dem väldigt ofta.
Tidigare var hon en sprallig och glad tjej. Vi gick på utställningar, fikade på stan och gjorde mycket annat roligt tillsammans. Nu har hon inte tid med det längre. Hon måste passa sina barnbarn, tvillingar som är ganska livliga. Hon har också gått ur vår bridgeklubb eftersom hon alltid är barnvakt på onsdagar, och det är då vi spelar.
När hon kommer hem till mig har hon alltid de båda gaphalsarna med sig så vi kan aldrig föra ett normalt samtal.
Jag har försökt tala med henne om detta på ett lite humoristiskt sätt, men budskapet har inte nått fram.
Allt det fina som vi hade tillsammans är på väg att försvinna, på grund av dessa ungar. Jag saknar min vän och längtar efter att vara ensam med henne. Hur ska jag säga det utan att hon blir arg.
Harriet
Vibeke svarar: Kalla inte barnen för gaphalsar
Förlåt mig, men du låter lite som den bortskämda kvinnan som inte begriper varför väninnan inte kan fortsätta festa natten lång bara för att hon har fått ett barn.
Och jag säger samma sak till dig som till henne: Tyck vad du vill, men om du vill behålla din vän måste du respektera hennes känslor och behov. Visst kan du bli ledsen över att förlora din väninnas uppmärksamhet och närvaro, men du har inte rätt att kräva det av henne nu när hon har barnbarn att ta hand om.
Du är tvungen att acceptera att hon älskar sina barnbarn och hur mycket tid och energi hon lägger på dem är hennes ensak. Inte din. Därmed inte sagt att du ska finna dig i allt. Självklart har du rätt att vara med och bestämma hur ni ska tillbringa den lilla tid ni har tillsammans.
Förklara för henne att du förstår att hon är glad i sina barnbarn men eftersom ni nu ses så sällan vore det trevligt om ni kan träffas på tu man hand.
Om du låter bli att anklaga henne för att vara en svikare och för allt i världen inte kallar barnen för gaphalsar, är jag säker på att hon lyssnar och förstår. Det faktum att du saknar hennes vänskap kan hon ju inte bli arg för.
Vibeke
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.