Jo, han hade faktiskt soldatlivet i blodet.
På 1800-talet kunde släkten Wollter ståta med sin egen Raskens: Elias Gottfrid Wollter i Eslöv, som först var korpral och därefter bonde.
Sven Wollters farfars farfar, alltså.
Lägg därtill ytterligare två dragoner, en karabinjär och en rusthållare, och det var kanske inte så märkligt att rollen som Gustav Karlsson Rask hade en perfekt passform.
Om nu detta inte kan skyllas på att Sven Justus Fredrik Wollter, född 11 januari 1934 i Göteborg även hade just ett par skickliga skräddare i släkten?
Provade teater när han var med i scouterna
Själv skulle han hur som helst bli en av Sveriges mest folkkära skådespelare, vilket han gärna skyllde på en ”medfödd oerhörd barnslighet”:
”Som ung jobbade jag både som springsjas och skogshuggare, men gick ännu hellre upp på ett berg och sköt med pilbåge och låtsades vara Robin Hood.”
I scoutkåren i stadsdelen Johanneberg skulle lille Sven för första gången få pröva teaterkonsten. Med sminkade rynkor och potatismjöl i håret spelade han en äldre man så publiken tjöt av skratt.
Utom mamma Elsa.
Som grät.
Av stolthet.
Om pappa Kjell var närvarande är oklart, trots att denne själv närde skådespelardrömmar.
”Varje dag snörde far fast sin lilla papplåda på pakethållaren och cyklade ut för att försöka sälja sina varor. Men i smyg skrev han på ett drama som aldrig blev färdigt. Han var en mycket olycklig och bråkig människa.”
Sven Wollters pappa lämnade familjen
Att pappan en dag flyttade ut och bosatte sig i en egen liten lägenhet, förstörde för alltid relationen till sonen.
Unge Sven Wollter var hetlevrad, rak, ärlig och rättrådig. Tidigt svor han att aldrig bli som sin pappa:
”Han var en oduglig och komplett omöjlig människa. Jag till och med äcklades av honom. En ensam man med äggfläckar på slipsen…”
Först på äldre dar kunde han till viss del förlåta att pappan lämnade familjen. Kanske för att Sven Wollter själv haft det svårt att hålla ihop sina relationer?
”Framför allt svek jag ett av mina barn, min förstfödda Ylva. ’Jag kommer ikväll’ sa jag när hon satt i min famn, fastän jag visste att det var min sista dag ihop med hennes mamma. Det var en av de värsta lögner jag yttrat i mitt liv. Där tror jag att jag hos Ylva injicerade ett tvivel på vuxenvärlden; en vilja att inte vilja delta i den.”
Ylva skulle omsider dö i anorexia, knappt 30 år gammal. För Sven Wollter innebar det att han hädanefter alltid satte sina barn först.
Eller?
”Pappa har en gigantisk motor, men ratten har inte alltid matchat” sa en gång sonen Karl och menade att faderns starka drivkraft då och då förde denne vilse.
Tillsammans med Viveka Seldahl
Kanske speciellt när det gällde kvinnor.
”Men man måste förstå att i mitt yrke så uppstår gärna starka känslor” försvarade sig Sven Wollter.
”Det är lätt förälska sig i sina medspelare, eftersom man kommer dem så nära. Därför får man ha lite överseende med oss skådespelare.”
En kärlek skulle han dock aldrig släppa.
1971 hade han blivit tillsammans med tio år yngre kollegan Viveka Seldahl. I Raskens spelade hon den fagra Nergårds-Anna, samtidigt som hon just fött parets son Kalle.
”Vivekas bröst var fulla av mjölk, så det blev lite problem när vi skulle göra en kärleksscen på logen” mindes den stolte fadern.
”Bakom en hövolm satt Kalle i vagn och väntade på att bli ammad.
Sven Wollter i Blåsningen
När Lennart Swahn fick välja sin favorit i tv-serien Blåsningen, blev det när Sven Wollter 1995 lurades att se den senaste (och lätt förvanskade) Bondfilmen GoldenEye.
Här och var hade Swahns gäng klippt in svenska kollegor till Wollter. Bland annat skymtade Johannes Brost förbi i smoking på ett kasino, Lasse Brandeby var försökskanin i Q:s källare, Loffe Karlsson agerade munk och Bert Karlsson var kvinnlig rysk spion i lösperuk som slogs med Bond i ett turkiskt bad.
Wollter gick på det fullkomligt.
Raskens bidrog till Sven Wollters popularitet
Vad Raskens betydde för Sven Wollters popularitet går nog knappast att överskatta.
Han hade visserligen redan nått tv-sofforna som Gusten i Hemsöborna. Men rollen som den indelte soldaten i Vilhelm Mobergs roman fick folkhemmet att gå i spinn.
Här fanns en sorts råsvensk manlighet som omsider skulle ge Sven Wollter utmärkelsen ”Sveriges sexigaste man” – men framförallt hos publiken skapa en känsla av förtroende och trygghet.
”Eftersom jag valt att aldrig skaffa hemligt telefonnummer, blev jag nu en sorts jourhavande medmänniska. Folk som sett Raskens ringde och ville prata om sina egna bekymmer eller glädjeämnen.”
En gång när han skulle tala på ett politiskt möte, kom det plötsligt fram en skock med barn.
”De var oroliga för den där foten som Raskens förfrusit. Jag måste ställa mig upp på ett bord, ta av mig skon och visa att den var okej.”
Sven Wollter och politiken
Just politiken skulle annars prägla Sven Wollters liv.
I släktannalerna hade han folk av ”finare” klass. Här fanns en hemmansägare, en skollärare, en brofogde, en bagarmästare och en hovskräddare. Men det var snarare med sin mormors farfar Nils Nilsson, född 1799, han kände störst samhörighet. Denne var oäkting och hade 63 år gammal dött i armod på fattighuset i Ängelholm.
”Min socialistiska övertygelse är grundad i optimism” menade Sven Wollter.
”Jag tror en förändring är möjlig. Jag menar, hur kan någon enda människa på detta förvirrade klot någonsin tro att det är det nuvarande härskande systemet, kapitalismen, med sin girighet och sitt rofferi, som kan rädda oss?”
Att Stalin hängde på väggen hos hans parti KPML(r), fick han ofta försvara. Så ock att han aldrig fördömde Nordkoreas diktatur.
Men till skillnad mot många andra av 1970-talets vänstermänniskor bytte Sven Wollter aldrig färg. För honom var alltid Götaplatsen ”Röda Torget” och Göteborgs Stadsteatern ”Pekingoperan”.
”Vi tog alltid politiken på allvar när vi satte upp en ny pjäs. Inte så att vi trodde att teatern och konsten i sig ändrar något. Men kanske kunde den i alla fall öppna folks ögon?”
Som ett resultat av sin socialism skrev han till hovet och ljög att han hade en tandläkartid samma dag som han skulle motta en kunglig medalj för sin kulturella gärning. När guldpengen istället dök upp med posten, lade han den i mamma Elsas grav.
”Hon läste alltid veckotidningarna och klippte ur alla artiklar om de söta sessorna på Haga. Mamma hade varit mäkta stolt över den medaljen.”
Men det var även annat han tvingades begrava. 1993 hade relationen med Viveka spruckit när han fått sitt femte barn, sonen Magnus, med en annan kvinna. Men förälskelsen tog ånyo fart och varade fram till Vivekas död i cancer 2001.
Då var den till synes urstarke Sven Wollter otröstlig:
”Strax innan hade hon blivit friskförklarad och vi trodde vi skulle leva resten av våra liv tillsammans. Nu grät jag som jag aldrig gråtit förr.”
Sin egen död hade han lättare att acceptera, sa han.
”Jag är inte religiöst lagd, men tror på en slags andlighet som jag ibland översätter med ’fantasi’. Jag menar att människoanden på något sätt rullar vidare.”
Om detta stämmer vet han möjligen nu.
Sven Wollter dog i covid 2020
I oktober 2020 for Sven Wollter, mitt under pågående pandemi, till Stockholm för att vara med om en inspelning. Barnen hade avrått honom. Farsgubben var trots allt 86 år gammal och tillhörde riskgruppen. Men sin vana trogen – och precis som en viss Raskens – struntade tjurskallen Sven Wollter blankt i vad andra tyckte och sa. När åter han återvände till Luleå – där han bodde i en lägenhet med sin nya hustru, radiojournalisten Lisa Wede – insjuknade han och avled den 10 november i sviterna av covid-19.
Sonen Karl sammanfattade efteråt pappas liv med orden:
”Han gjorde sina väldigt starka val i sitt liv. Om det handlade om arbete så gick det sällan att stoppa honom om han väl hade bestämt sig.”
