Alla har vi hört talas om ”Bondepraktikan” med dess tips och regler för hur när det ska skördas, huggas ved och annat. Hur mycket är vettigheter och hur mycket rent hittepå?
Undar L.G, Medelpad
Bondepraktikan är en blandning av skrock och sunt förnuft
När SMHI:s meteorologer en gång ombads utröna om det låg någon sanning bakom Bondepraktikans speciella märkesdagar, exempelvis ”om det fryser natten till Marie Bebådelsedag, blir det frost i 40 nätter” blev det korta svaret ”Nej”. Men också ”Ja”.
För faktum är att denna klassiska skrift, som existerat ända sedan 1508, är en osalig blandning av både skrock, önsketänkande, samlade erfarenheter och sunt förnuft.
Idag är det lätt att småle åt rader som ”Regnar det Wårfrudag, regnar der i fyratio dar i slag” eller ”Sådan väderleken är 9 mars, sådan fortfor den att vara i 40 dagar”.
Men varför bonden gärna ville ha en handbok som talade om var, när och hur det var bäst att göra olika sysslor, är samtidigt lätt att förstå.
Ända sedan människan började stirra mot skyn och tro att himlakropparnas rörelser påverkade våra liv, har vi försökt förutsäga framtiden och våra egna livsöden.
Vädret viktigt för jordbrukare
Eller – vilket kanske var ännu viktigare för en jordbrukare – hur vädret skulle bli.
Redan i det gamla Mesopotamien uppstod också följdriktigt en sorts tidig variant av Bondepraktikan. Den kallades ”Instruktioner för bönder” i vilket en far ger råd åt sin son om hur han på bästa sätt ska sköta sitt jordbruk.
Det faktum att man för 5 000 år sedan nedtecknade dessa anvisningar med kilskrift på tunga lertavlor, förhindrade förstås att det blev någon bästsäljare. För detta krävdes en Johannes Gutenberg och hans tryckpress.
År 1455 (vissa källor säger 1456) gav denne finurlige tysk ut sin första bok, som knappast förvånande var Bibeln. Han ska dock snabbt ha hamnat i onåd hos sina finansiärer som helt enkelt stal hans uppfinning och tvingade honom att sista åren irra runt bitter, utfattig och halvblind.
När Bondepraktikan trycktes 53 år senare var Gutenberg sedan länge död och antalet böcker i världen hade vuxit från 30 000 till tio miljoner.
Första svenska Bondepraktikan 1662
Vem som kom på att sammanställa dessa råd till tyska bönder är dessvärre inte längre känt. Men för den första svenska versionen som kom 1662 hette upphovsmannen Andreas Johannis Arosiandrinus.
Han tycks varit en spännande figur. Morfadern var biskop i Västerås stift och styvfadern bar det säregna efternamnet Dalekarlus. Efter studier vid universitetet i Uppsala anställdes Arosiandrinus som boktryckarlärling och hamnade omedelbart i blåsväder för att ha olovligt tryckt en visa.
Upphovsrätt var tydligen en allvarlig sak redan för 400 år sedan, vilket dock Arosiandrinus struntade högaktningsfullt i. Han fortsatte glatt att ge ut en mängd skrifter, mestadels översättningar där han angav sig själv som författaren.
Bondepraktikan inleder han med en varudeklaration som vittnar om ett underbart självförtroende:
”Allom menniskom till en helsosam och nyttig underwisning, ställdt och publiceradt af ANDREA JOHANNI AROSIANDRO år 1641”
Varefter han utan att skämmas bland annat publicerar in en dikt, vars rätte upphovsman efteråt visat sig vara den finske prästen Sigfrid Aron Forsius. Denne var i sin tur en begåvad fylletratt som sysslade med astrologi, alkemi och kabbala, och ligger bakom såväl vår tradition med namnsdagar i almanackan som det färgsystem som kallas NCS och idag används av målerifirmor över hela världen.
Ja, du märker, L-G, att din fråga lockar fram en hel rad färgstarka profiler ur historien.
Femtio upplagor av Bondepraktikan
Beträffande själva Bondepraktikan är det också intressant att notera att den fram till slutet av 1800-talet utkom i över femtio upplagor, vilket med lätthet spöar sentida bästsäljare som Jan Guillou och Camilla Läckberg.
Det sägs att svenskarna som emigrerade till USA på 1800-talet hade med sig fyra böcker i reskofferten: Bibeln, Katekesen, Psalmboken och Bondepraktikan.
Vid den tiden hade Arosiandrinus utgåva utökats med de väderspådomar som idag utgör den mest kända delen, typ:
”Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad skvätt i hatt” eller ”Om göken gal, storken bygger och vildgåsen kommer i mars, kan man hoppas på en vacker vår”.
På det hela taget är Bondepraktikan än idag en rätt rolig lektyr. Om hur man bör leva i maj månad står det exempelvis: ”Nu rider jag i skogen gröna, att jaga djur dejeliga och sköna. Jag badar ock låter min lewer åderslå, och jag will nu i warma kläder gå”
Och lika väl som det tipsas om att det vissa veckor är ”godt att skriwa brev, att flytta i andra boningar, sätta barn till skola, plantera, att gräfwa källor och brunnar”, undervisar den om månens faser, viktiga kyrkofäder och ger om hur man håller sig frisk.
Har man exempelvis ont i vänster knä ska man åderlåta sin vänstra stortå och därefter äta ”ett blött ägg, godt klart win och gäddor, krabbor, rudor små” och avhålla sig från ost och ”kärlighets spel”.
De mera precisa förutsägelserna – typ att snö på en speciell dag visar hur skörden det kommande året ska bli – är förstås problematiska.
Vidskepelse i Bondepraktikan
Där pratar vi nog ren vidskepelse, precis som astrologernas tro att himlakropparnas placering vid en människas födelsestund skulle vara viktigare för hennes personlighet och kommande liv, än gener och uppväxtmiljö.
Bondepraktikan hänger dock på och menar exempelvis att ett barn fött i stjärnbilden Kräftan är extra intelligent, men ofta får problem med sina händer och fötter, samt ”blifwer lögnaktig och älskar ondsko”.
Man kan månne också störas av att boken i sin inledning lite låter som en modern telefonförsäljare: ”Huruledes wädret det hela året förlöpa, derför skall du denna bok gerna köpa.”
Däremot finns mycket annat som sämre tål att skrattas åt.
För bonden var ju vädret oftast betydligt viktigare än vilken kung som styrde hans land. Man höll därför noga koll på hur växter och djur betedde sig och försökte se om det fanns mönster som upprepade sig.
Bondepraktikan bygger på århundranden av dessa insamlade erfarenheter och inte ens SMHI:s experter hade något att invända mot att tecken som dessa kan tyda på att regn är i faggorna:
”När nyslaget hö på marken i husen, om aftonen lukta starkt. Röken slår neder åt jorden. Ankor och gäss sitta på stranden och plocka sig mycket. Löss bita fullwäxt folk på öronen.”
Och skulle detta ändå inte stämma, är det ju ändå hemskt underhållande läsning.
