Programledaren Rania Shemoun Olsson: “Jag fick ett yrselanfall tio minuter före sändning”

Klockan åtta på söndagsmorgonen tittade Rania Shemoun Olsson ner för att sätta på sig mikrofonen för att presentera nyhetssändningen. Då sa det pang. Allt snurrade, hon mådde illa, öronen tjöt och hon föll ihop på redaktionsgolvet.

Hon blev livrädd, grät och hyperventilerade. Hade hon fått en stroke? En hjärntumör? Att hon drabbats av en yrselsjukdom hade hon ingen aning om då.

– Ménières, vadå? När läkaren sa att jag antagligen drabbats av Ménières sjukdom visste jag inte vad han pratade om. Vad var det? Han förklarade att det är en yrselsjukdom, vanlig hos kvinnor över 40 och som kan vara stressrelaterad och ibland ärftlig. Men så vitt jag vet har ingen i släkten det, säger Rania, som mycket väl minns hur hon kände sig då för fyra år sedan när hon föll ihop och fick avbryta sändningen.

– Jag åkte direkt till en jouröppen vårdcentral men de kunde inte ge mig några svar. Jag blev nästan arg, tyckte att de borde känna till vad jag drabbats av. Jag vet ju dessutom nu att yrselsjukdomar är vanliga.

På måndagen vände hon sig till sin vanliga vårdcentral men inte heller den läkaren kunde ge något besked. Värdena var bra och det fanns inga tecken på sjukdom. Hon fick en remiss till en öron-näsa-hals-specialist som var rätt säker på att det handlade om Ménières sjukdom.

Hon fick ett läkemedel mot Ménières sjukdom utskrivet och tabletterna hjälpte nästan direkt.

– Men innan medicinen kickade igång hann jag faktiskt få ytterligare två yrselattacker, men tack och lov var jag hemma när det hände. Det var fruktansvärt obehagligt och jag tänkte att hela mitt liv var förstört nu när jag drabbats av den här sjukdomen.

Det blev en väckarklocka och Rania, som visserligen inte känt sig överdrivet stressad, började ändå ta det lugnare. Hon insåg att hon trots allt hade en inre stress som hon måste ta itu med.

När hon kom tillbaka till jobbet efter två månaders sjukskrivning började hon arbeta halvtid, bytte arbetsuppgifter och arbetstider så att hon slapp gå upp mitt i natten.

– I början var jag supernojig. Så fort jag kände minsta yrsel blev jag livrädd.

Hon säger att hon inte drabbats av yrsel förut, men några år tidigare försvann delar av synfältet på ena ögat och hon såg bara prickar.

– Jag fick fruktansvärd huvudvärk och sedan kom synen sakta men säkert tillbaka. Då fick jag veta att det var ögonmigrän. Jag funderar på om det kan ha varit ett förstadium till Ménières?

Idag mår hon bra och äter ingen medicin. Hon har en mild form av sjukdomen.

– Jag kan i princip leva som vanligt. Jag tränar, reser och till och med och dricker lite vin då och då. Många som har sjukdomen slutar helt med alkohol.

Hennes råd till andra som drabbas är:

– Ta dig själv och dina symptom på allvar, vänta inte med att söka vård. Och ge dig inte förrän du träffar en läkare som är duktig på yrselsjukdomar.