Rebecca är bipolär: “Idag ser jag sjukdomen som en drivkraft”

Vid 15 års ålder insjuknade Rebecca i bipolär sjukdom. Efter att i många år brottats med känslor av förtvivlan och skam bestämde hon sig för att öppet berätta om sin diagnos och inte låta den stoppa henne.

När man ser Rebecca Anserud är det svårt att föreställa sig att hon under sitt unga liv varit så manisk och deprimerad att hon i omgångar vårdats på psykiatrisk klinik, testat elchockbehandlingar och mängder av olika mediciner. Allt för att få balans i sitt sjukdomstillstånd och för att komma bort från depressionens och manins sömnlöshet. Rebecca är en ung och ambitiös kvinna som utstrålar lugn och positiv energi. Hon har haft diagnosen bipolär sjukdom sedan hon var 20 år. 

– Jag läste en lärobok om manodepressivitet, bipolär sjukdom. Jag stelnade till och blev helt chockad. Allt stämde in på mig, säger Rebecca.  

Då hade hon varit deprimerad flera gånger sedan 15 års ålder. Men det var först fem år senare, 2008, som hon fick sin första maniska period. Tillstånd av mani och depression skulle kunna förklaras som varandras motsatser.

– Depressionen är som en gyttja, det är mörkt och självmordstankar. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Allting var så svart, säger Rebecca.

När man däremot är hypoman, uppvarvad, är livet underbart. Blodet rusar som kolsyra, man är snabbare än omvärlden. Allting känns enkelt, allt blir utmärkt.

– Man befinner sig i ett lyckorus, en stark eufori och man har oändligt med energi. Jag kunde träna flera gånger om dagen. Jag orkade hur mycket som helst utan att behöva sova.

Trodde livet var över

Hon tog det avgörande steget att söka hjälp hos Ungdomshälsan hemma i Umeå. Där fick hon en remiss till psykiatrin för utredning. Samtidigt såg hon sina vänner påbörja sina liv, resa världen runt och söka utbildningar.

– Mitt liv var slaget i spillror. Jag skämdes något fruktansvärt över min diagnos och kände mig totalt värdelös. Jag som alltid haft höga betyg i skolan lades nu gång på gång in på sluten avdelning och kunde inte bestämma över mitt eget liv, medan mina vänner uppfyllde sina drömmar. 

Rebecca ansågs som ett hopplöst fall och trodde livet var över. Hon var nära att ge upp allt. Förutom hennes bipolära sjukdom så hade hennes hemförhållanden i många år varit struliga och Rebecca flyttade hemifrån vid 16 års ålder. Räddningen blev ett möte med Kacka, en representant från socialtjänsten. 

– Hon visade en kärlek och trygghet som jag aldrig känt från någon vuxen. Idag är hon min extramamma. Kacka räddade verkligen mitt liv och jag vet inte hur jag ska tacka henne.

I början drog hon sig för att vara öppen och berätta för omgivningen. Hon ville hålla sin diagnos hemlig. 

– Jag gjorde allt för att dölja sjukdomen, hade tabletter i behån på middagar och drog världens lögner för att undvika frågor om att jag suttit på psykiatrin. Jag var livrädd att sjukdomen skulle ödelägga hela min framtid och att alla skulle vända mig ryggen. 

 

Rebecca är bipolär:
Det fanns en tid då Rebecca Anserud skämdes över sin sjukdom. Idag föreläser hon om bipolaritet för fullsatta hus.

Trivs med livet idag

Men nyårsafton 2009 då Rebecca var 22 år vände livet.

– Jag ville fira den själv för att tänka över min framtid. Jag var arg över att psykisk ohälsa var så stigmatiserat och bestämde mig för att vara en del
i att förändra det.

Sedan dess har Rebecca gjort allt för att inte dölja sin sjukdom. Två månader senare skrev hon kontrakt med ett bokförlag och påbörjade arbetet med sin första bok Ett bipolärt hjärta, en självbiografi som hamnade på topplistorna. 

– Jag ville berätta om hur jag fick kämpa med olika behandlingar och mediciner, terapi och ECT för att bli av med de depressiva perioderna och den sömnlösa manin. Och hur det är att ligga inne på psykiatrisk avdelning 17 gånger. 

Idag har hon lyckats omvända sin psykiska ohälsa till en stor drivkraft. Sedan hon var 22 år har hon drivit totalt fyra bolag med frågor rörande psykisk hälsa. Hon föreläser för fullsatta hus om bipolär sjukdom runtom i landet. Hon är utbildad ambassadör och arbetar aktivt via regeringens kampanj Hjärnkoll, som startade som en kampanj och nu lever vidare som ett riksförbund. Hon har också utbildat flera olika yrkeskategorier som jobbar med psykisk ohälsa, bland annat inom polisen och vården. Hennes mål är att bli kvitt de tabun som finns kring sin sjukdom, skapa öppenhet och sprida kunskap. 

– Våra fysiska krämpor talar vi ofta och gärna om, med de psykiska är fortfarande skamligt och tabubelagt. Många ljuger för sin chef och skyller på kroppsliga besvär om de mår dåligt. Jag vill skapa en öppenhet kring psykisk ohälsa som är lika naturlig som vilken annan ohälsa som helst. Psykisk ohälsa är vanligt.

Rebecca är stolt över att hon lyckats vända sina motgångar till framgång. Hon har inte fått några negativa reaktioner, tvärtom.

– Jag är stolt över att jag vågat. Psykisk ohälsa drabbar många men få vågar prata om det. Jag har träffat jättemånga som känner att livet är över och som berättar att jag ingett dem hopp, ja räddat livet på dem. Jag är tacksam över att jag kan förändra och jag är ett levande exempel på att det går att leva med bipolär sjukdom och att våga följa sina drömmar. Visst mitt liv blev inte som jag hade planerat det innan sjukdomen, men jag gick min egen väg och jag trivs med mina yrkesval och mitt liv idag. 

Viktigt med rutiner

Idag är Rebecca 29 år och har hunnit med ett hundratal föreläsningar om livet med bipolär sjukdom. Hon har besegrat sina rädslor och gått upp på scenen inför hundratals människor för att berätta sin historia. Hon har vågat blotta sig.

– För att våga förändra sitt liv och komma dit man vill måste man komma över rädslor. Men aldrig hade jag räknat med att responsen skulle vara så överväldigande, det känns fantastiskt.

Rebecca vill förtydliga att bipolär sjukdom ter sig olika för olika personer och det hon berättar är hennes upplevelser. Sedan några år har hon med hjälp av rätt medicinering fått bättre stabilitet över sjukdomen, men det är och har varit en process. 

– Jag kommer alltid leva med den här sjukdomen. Medicinen är bara ett verktyg och inget som tar bort min sjukdom. Jag har lärt mig vara uppmärksam på tidiga tecken på skov, att jag håller på att varva upp, så att jag inte glider upp på frivågen och blir manisk.

Det senaste skovet hade hon för ett år sedan. Men hon har lärt sig att ha respekt för sin sjukdom.

– Jag får mer och mer kontroll och har med åren skaffat mig strategier och rutiner. Flera gånger har jag gått igenom hårda slag för att lära mig gränserna. 

Rebecca ser ljust på framtiden, trots sin sjukdom.

– Jag kan inte ta bort min bipoläritet, men jag har gjort och gör det bästa av situationen och idag har jag ett helt annat lugn inom mig. Jag vill inte längre dö –  utan jag vill leva fullt ut! 

Olika former av bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom typ 1

Denna form av sjukdomen kallades tidigare för manodepressiv sjukdom. Den innebär att du omväxlande får kraftiga manier och svåra depressioner. Båda tillstånden är allvarliga och innebär ofta att man får svårt att klara sig själv. Särskilt vid mani brukar det vara nödvändigt att få vård på sjukhus. Om man får en kraftig mani kan man bli så uppvarvad att man helt tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra. Vid en svår depression kan det finnas risk för självmord.

Mellan perioderna av sjukdom kan man ofta må bra och leva som vanligt.

Bipolär sjukdom typ 2

Många som får återkommande depressioner har också perioder med hypomanier, alltså lindrigare maniska symtom. Symtomen kan vara ökad energi, större kreativitet och ett allmänt glatt humör som kan vara svårt att uppfatta som ett sjukdomstillstånd. Det är ändå viktigt att kartlägga de perioderna, eftersom vanlig depressionsbehandling ofta inte fungerar. Istället måste man få medicin som stabiliserar stämningsläget. De allra flesta som har bipolär sjukdom typ 2 utvecklar aldrig några riktigt
maniska perioder, men ungefär en av tio gör det.

Källa: 1177 Vårdguiden

Här finns hjälp

● Föreningen Balans är en intresseförening för patienter och närstående, www.foreningenbalans.se, tel 08-618 13 33.

● Bipolarna, ett socialt nätverk på internet för drabbade, www.bipolarna.se.

● IBIS, intresseförening för patienter och närstående, www.bipolarsjuk.se, tel 031-774 12 00.

● RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, www.rsmh.se eller tel 08-12 00 80 40.

Scroll to Top