Anne-Christine: Hunden räddade min mans liv

Med ett snarkande ljud talade kaffebryggaren om att det fanns nylagat kaffe till bullarna som jag just höll på att ta ut ur ugnen. Jag gick bort till köksbordet för att titta på mobilen och jag undrade varför inte min man Kjell hade hört av sig.

Han skulle köra ner till stranden med traktorn för att ta hand om en massa virke som drivit in efter ett oväder för några dagar sedan.

Det blåste en hel del fortfarande. Jag ringde flera gånger utan att Kjell svarade. Nu hörde jag ett skällande ljud utanför.

LÄS ÄVEN: Lapphunden Saiva räddade livet på sin matte – sprang två kilometer för att hämta hjälp

Snabbt gick jag och öppnade ytterdörren. Nedanför trappen satt en svart labrador. En helt främmande hund för mig. Han var ensam och ingen husse eller matte syntes till.

– Vem är du? frågade jag.

Hunden bara tittade först på mig och sedan vände den om för att gå igen. Jag började stänga dörren men då var det som om hunden ändrade sig. Den tog ett par steg mot dörren igen innan den åter vände mot vattnet.

Det var som att han inte kunde bestämma sig. Jag skyndade mig in för att hämta jacka, byta skor och få med mobilen. Jag kände inte hunden men den ville att jag skulle följa med. Det var tydligt.

– Visa mig vad det är du vill, hund! ropade jag.

Hunden visade vägen

Det började regna igen och hunden lunkade iväg några steg före mig. Vi kom ner till stigen och jag följde efter hunden. Jag hörde vågorna mot stranden och då fick jag syn på traktorn. Den stod precis vid strandkanten. Det verkade som att bakhjulen sjunkit ner i sanden.

Då såg jag Kjell vid strandkanten bakom traktorn. En trästock låg över hans ena ben och det iskalla vattnet sköljde över honom.

– Jag sitt­er fast. Kan du se om det finns tillräckligt med kraft i hydrau­llyften för att få upp stocken? ropade Kjell.

Jag lyckades få kedjan runt stocken innan en ny våg välte den över mina ben.

LÄS ÄVEN: Johannas hund rymde efter bilolyckan: “Jag blev helt förtvivlad”

Snabbt skyndade jag mig bort till traktorn och drog i spaken som manövrerade traktorns lyftanordning. Ett ögonblick fruktade jag det värsta men då höjde sig lyften och Kjell kunde få undan benet.

– Min mobil är i traktorn så jag kunde inte få tag i dig. Vems är hunden? frågade Kjell.

– Ingen aning. Han skällde utanför och jag följde efter honom hit. Hunden räddade faktiskt ditt liv! Tror du att traktorn kan starta? frågade jag.

– Nej, han sitter fast och jag kan inte gå heller. Det gör för ont. Du måste ringa Åke. Han får komma och hämta oss för nu fryser jag, sa Kjell.

Hundens ägare hälsade på

En knapp halvtimme senare var vi hemma igen. Åke, som är vår granne, tog med sig hunden för han trodde att han tillhörde en nyinflyttad granne längre bort.

Kjell fick torra kläder och varmt kaffe med bulle som värmde. Jag som jobbat i vården i många år fick Kjell att åka in för en undersökning av benet. De röntgade och såg inget brott men en rejäl svullnad som skulle ta ett tag att bli av med.

Dagen efter ringde det på dörren och där stod ägaren av den fina svarta labradoren som hette Banjo. Han hade hört av Åke att vi haft två hundar som nu var borta och frågade hur det hade gått.

LÄS ÄVEN: Kattungen Svea fastnade i ett rör – räddades av sotaren i sista stund

Sedan, efter lite fika, undrade han om vi kunde vara dagmatte och -husse ibland till Bonjo.

– Han tycks trivas här, sa grannkillen och skrattade.

Det var på det här viset vi lärde känna fina rara Bonjo. Det är en otroligt mysig och trevlig hund som vi älskar att få ta hand om när hans husse behöver hjälp.

Anne-Christine