Kan ni texten så sjung med! uppmanar Sigbritt Gunnarsson Lundin publiken innan ukuleleorkestern Snäckorna stämmer upp i ett potpurri av populära melodier. Fröken Fräken, Christina från Vilhelmina och Sånt är livet rivs av med stor energi, ackompanjerade av sju ukuleles och en banjolele.
Det tar bara några sekunder innan publikens ansikten spricker upp i leenden. Faktum är att redan de som råkade passera förbi under Snäckornas musikaliska uppvärmning, log från öra till öra.
– Vi gör det här för att sprida glädje och har så roligt själva när vi spelar och kan vi göra livet roligare för andra är det ännu bättre. Man måste ha glädje i livet, annars blir det bara fokus på det negativa, säger Sigbritt.
Snäckorna består av åtta kvinnor mellan 60 och 81 år med helt olika yrkesbakgrund – allt från förskollärare till arbetsförmedlare. Numera är de alla goda väninnor, men utan ukulele hade de aldrig träffats.
Idag är spelningen på Willans Träffpunkt i Ängelholm, inför en församling på uppåt 100 personer.
Snäckorna startade musicerandet för tre år sedan efter att fyra av medlemmarna gått en ukulelekurs och sedan ville fortsätta med spelandet. De andra hängde på en efter en, efter tips från grannar och vänner.
Och trots allt som pågår i de åtta väninnornas liv – från höftledsoperationer till yrkesarbete – tar de sig tid att träffas och repa varje söndag, året om.
– Det är någonting vi ser fram emot hela veckan, så vi ser till att ta oss tid, säger Agneta Hoff Norrman.
Det lilla huset – kallat Ruffen – mitt på hamnplan i Lerberget i nordvästra Skåne är replokal. Med fri utsikt över Öresund.
– Vi tog oss namnet Snäckorna eftersom vi bor vid Öresund där det finns snäckor. Dessutom har vi alla någon gång kärleksfullt blivit kallad Snäckan, säger Sigbritt och ler.
Energin och humorn bandmedlemmarna utstrålar är smittande trots oktettens någorlunda höga snittålder.
– Vi mår väldigt bra av att spela tillsammans. Och det är ju inte så konstigt, det finns vetenskapliga bevis för att musik håller människan frisk, säger Agneta.
– Och ukulele är så bra. Det är någorlunda lätt att lära sig och enkelt att bära med sig, tillägger hon, som själv varit musiker i många år och bidrar med gitarr när det behövs.
Och vad som började som ett knäppt, lite hemligt orkesterprojekt, har nu börjat bli både uppmärksammat och uppskattat av omgivningen. Snäckorna har flera spelningar bokade framöver i Höganäs med omnejd. Spelningar ute såväl som inomhus, varför mikrofoner står på inköpslistan i det närmaste. Men alla har kraftiga egna pipor att klämma i med och stämsången sitter som en smäck.
– Vi sjunger allihop, gärna gospel, konstaterar Sigbritt.
På Willans Träffpunkt tar allsången rejäl fart och ukuleleorkestern får lova att komma tillbaka, nästa gång med allsångshäften så att alla kan sjunga med. Bandets signaturmelodi har blivit Höganäskruset, skrivet av en lokal poet.
– Den är väldigt uppskattad och få vet om att sången finns. Men en annan som alltid går hem är Pärleporten, den kan alla, säger Lena Nilsson, som förutom ukulele även spelar banjolele och munspel.
I pausen hinns det med lite fika och umgänge, Snäckorna minglar med gästerna på Willan och laddar inför You are my sunshine.
– Nu lägger jag plektrumet i bh:n så om jag glömmer var jag har det, kan ni väl påminna mig, säger Sigbritt och möts av muntra gapskratt från bandkompisarna.
