Digital detox bland urskogens kraft: ”När sinnena får vila från all teknologi händer något”

Navardalen ligger mitt i urskogen omsluten av tre stora berg intill en kristallklar sjö. En plats som tagen ur sagorna. Naturen där har alltid varit speciell och på 1960-talet såg Älvdalens dåvarande turistchef Ove Zacheuson potentialen. Han var före sin tid och beskrivs som en visionär och en genuint fin person som gjorde mycket för kommunen. Ove såg till att frakta dit stugor över isen och byggde upp ett vandrarhem. Han utlovade björngaranti till besökarna och än idag är det hans grund som Navardalen vilar på.

Navardalen var en hjärteplats för honom och han ska ha pratat om att människor i framtiden kommer behöva rekreation och återhämtning i naturen. Han ordnade med bussresor från bland annat Tyskland och med en av bussarna kom Erika som blev hans fru. Det är hon som berättat för Lina Karlsson om hur Navardalen växte fram. Tyvärr var det inte alla som såg det Ove gjorde och han blev motarbetad och med tiden knäckte det honom. Han tog tragiskt nog sitt liv 1991 och i Navardalen finns en minnessten med hans namn och texten ”Navardalens Vildmarksriddare”.

Skogen som andra hem

Lina känner igen sig i Ove som visionären och entreprenören och hon vet hur det är att lägga ner hela sitt hjärta och själ i något. Hon är själv uppvuxen i en liten by i Älvdalen och har tillbringat mycket av sin barndom i skogarna som omger just Navardalen. Som barn var skogens hennes andra hem och hon beskriver hur hon lekte, utforskade och var i skogen tillsammans med sin bror. De fiskade i bäcken, åkte båt på sjön och satt och pratade kring elden, det var en naturlig del av hennes liv. Men när hon blev tonåring var det annat som lockade och som 15-åring flyttade hon hemifrån. Hon ville upptäcka världen, träffa människor och så småningom hamnade hon i restaurangbranschen i Stockholm.

Det visade sig att hon hade talang för yrket och redan som 23-åring blev hon restaurangchef med personalansvar för 30 personer. Hon jobbade på men kände att stressen och ansvaret ökade mer och mer och glädjen och hennes naturliga kraft rann ur henne.

– Jag tappade bort min kontakt med skogen, min urkraft. Staden gjorde mig sjuk och jag började längta hem till mina barndoms skogar.

Nära Andlighet

Läs även: Rusar tankarna? Den här enkla meditationen hjälper dig tillbaka till kroppen

Retreat utan mobil

Hon upplevde att det inte var lika lätt att få kontakt med människorna hon mötte då alla var uppslukade av teknologin. Hon och hennes lillebror Erik pratade om att skapa en plats där teknologin inte fick ta fokus, där hon och hennes bror kunde leka som de gjorde som barn och bjuda in andra i deras värld. Där och då växte företagsidén No-Connection fram.

Samtidigt kämpade Erik med missbruk och Lina berättar att det var en svår tid då de alla kastades mellan hopp och förtvivlan varannan vecka. Men så 2019 var det dags för ett första gruppretreat och det blev en jättesuccé. Lina kämpade med att inkludera Erik i allt, han var hela tiden med på ett hörn men han klarade inte att vara med och driva och utveckla konceptet. Knappt tre år senare fick hon frågan att ta över platsen och hon tackade ja. Med brinnande passion började hon skapa, inreda, hon köpte möbler från second hand, målade om och drevs av att få se människor må bra, få en sekund av frihet och transformation.

En livlina i sorgen

Lina och Erik byggde upp No-Connection och det närmade sig öppning för Navardalen i deras regi.

–Jag och Erik skapade något för andra men vi behövde själva återknyta kontakten med en fin tid i våra liv.

Tre dagar före öppningen hittade Lina sin bror Erik död. Livet vändes totalt upp och ned och premiären ställdes in.

Nära Andlighet

Läs även: Yoga i norsk natur: Finn energi och gemenskap i sagolik stillhet

– En månad senare genomförde jag retreaten, men stod också mitt i sorgen. Jag berättade var jag befann mig för grupperna och lyssnade till min inre rösten som sa att jag skulle genomföra bokningarna under sommaren. Det vart en livlina mitt i allt, säger hon.

Navardalen läkte

När säsongen var över föll Lina handlöst ner i sorgen. Traumat och den långvariga stressen tog ut sin rätt. Hon sökte hjälp inom sjukvården men kände inte att det hjälpte henne på djupet. Istället sökte hon sig till Navardalen, dit hon bjudit in andra till läkning. Platsen omfamnade henne, tog hand om henne och läkte henne. Hon gick helt på instinkt, skrek, stampade, ylade, grät och dansade och hon kände sig totalt vägledd.

– Det finns något läkande i det primitiva och vilda.

Sakta, sakta kände hon att energin började återvända. Läkningen gjorde att hon samtidigt kände att något väcktes inom henne.

– Jag fick tröst av platsen, i att se att saker tar tid även i naturen, från att ett frö börjar gro till att det blir en blomma. Det är okej att det får ta tid. Årstiderna växlar och så även min energi och läkning.

Lina berättar att hon redan som barn hade andliga upplevelser, ofta genom astralresor och i drömvärldar. I drömmarna skapade hon magiska världar. I andra stadier har hon besökt olika platser och träffat varelser och utanför kroppen-upplevelser är något hon varit med om ett flertal gånger.

Andlig närvaro i skogen

Gästerna som besöker Navardalen har även de upplevt andliga fenomen. Någon har sett en äldre dam gå runt och hålla koll, andra har sett ljusfenomen, som små lysande klot som följt dem. Flera har börjat gråta, blivit berörda och nästan chockade av platsens storhet och känslan av att få bli ett med något mycket större.

Nära Andlighet

Läs även: Amanda och Marcelas retreat förenar kvinnor: ”Vi vill väcka elden inom dig!”

– Här finns inte separation, allt är en enhet och orört, inga vägar eller annat som bryter energin. Det är något med att få backa tillbaka till det primitiva, känna den friska, vilda skogen, det klara vattnet. Många som kommer hit får en stark kärlek till platsen och beskriver att något väcks inom dem.

Lina hämtar kraft, visdom och trygghet i sin andlighet. Hon har alltid känt sig annorlunda och har genom sina drömmar sett visioner om det som ska ske i framtiden.

Att få skapa en magisk plats har varit en dröm och i Navardalen blir drömmen verklighet. Platsen är helig, besjälad av den uråldriga naturen och dess väsen.

Läs vår reporters egna upplevelser av No Connection-retreatet längre ner!

 Näras reporter Andrea Nilsson om sin vistelse på Navardalen

För några år sedan såg jag en artikel i lokaltidningen som intresserade mig, ett retreatcenter som erbjöd gästerna att lämna in sina mobiltelefoner för att få vila och återhämtning, en digital detox. Jag bara vet att jag kommer åka dit och träffa Lina och några år senare korsas våra vägar i andra sammanhang och plötsligt är dags. Vi bestämmer datum och jag börjar min resa mot urskogen.

Det känns spännande och när jag lämnar samhället och kommer ut på grusvägar dit mobiltäckningen inte räcker känner jag en viss nervositet. Inte för att möta mig själv men tänk om bilen lägger av? Jag inser snabbt vad van jag blivit vid att alltid kunna höra av mig om något händer. Nu är det jag och min lilla bil, som för övrigt är långt ifrån ett terränggående fordon, packning, lite mat, vatten och den vägbeskrivning jag skrivit ned på en papperslapp. När mörkret lagt sig kommer jag fram och när jag kliver ut är det så tyst att det känns som att det går att ta på tystnaden.

Jag vandrar genom skogen i mörkret fram till vandrarhemmet där jag möts av Lina med ett stort leende och en varm kram och jag checkar sedan in i ”Författarens” rum.

Nära Andlighet

Läs även: 10 anledningar att unna dig en lugn stund i bastun

Inne i vandrarhemmet är rummen mysigt inredda utifrån olika teman, överallt står tända ljus, elden sprakar, för det finns ingen elektricitet, här går du på dass, badar i sjön och får oändligt med tid till annat. Allt är genuint och autentiskt.

Mat efter säsong

Kvällen tillbringar jag och Lina inne i restaurangdelen där vi sitter i långa samtal om livet, andlighet och Navardalens historia. Jag serveras god mat lagad på lokala råvaror utifrån säsong. Här finns tid, eller kanske en plats bortom tid. För när sinnena får vila från vardagen och all teknologi händer något. Jag blir mer närvarande och mina sinnen skärps. Jag förundras över den mörkblå stjärnbeströdda himlen och känner en djup stillhet inombords. Den stillheten har jag funnit i meditation när jag vänt mig inåt men här är hela platsen ett inre heligt rum. Mäktigt.

Blir ett med naturen

På morgonen vaknar jag i gryningen till bara naturens ljud, inte bara fåglarnas utan jag hör bergens röst, vattnets, jordens och vindens röst. Här finns kraft och visdom. Jag går ensam ner till bryggan och badar i den kalla sjön och tänker att så här har människor gjort i alla tider. Levt med naturen. Utan separation. När jag torkat mig lägger jag mig ned på rygg på trädäcket utanför glampingtältet och tittar på molnkonst och trädtopparnas dans med vinden. Jag är en del av något större.

Jag känner naturens närvaro som ett levande väsen och får känslan av att vara hållen och omsluten av platsen på ett sätt jag aldrig tidigare känt. Något inom mig väcks till liv, som att anden vaknar inombords och djupet av min själ får kontakt med något mycket större och äldre. Jag får kontakt med mitt innersta väsen, den som jag alltid varit. Här har tiden stått still och jag är välkommen precis som jag är. Kontrasten att sedan kliva ut i den vanliga verkligheten blir nästan brutal, det är ljud överallt, stress, alla prylar som ska laddas, all bekvämlighet vi skapat i våra vardagliga liv. Alla eviga intryck. Rösten inombords viskar på återseende och jag vet att jag kommer att återvända till Navardalen.