Relationsexperten: Så bryter du ensamheten

Får du många frågor om ensamhet?

– Ja! Inför den här intervjun gick jag igenom frågor som jag svarat på genom åren, och påfallande många handlar om just ensamhet. Inte alltid explicit – men ensamhet är ofta det underliggande problemet. Man kanske upplever att man har svårt att hitta en partner, känner sig ful och oattraktiv, eller undrar varför barnen har så fullt upp med sitt – allt kan egentligen associeras till ensamhet.

Varför kan det kännas obehagligt att vara ensam?

– Att vara med andra, att tillhöra en gemenskap, där någon ser mig, respekterar mig och tycker om mig är ett grundläggande behov hos oss alla.

– Motpolen – att bli mobbad, utfryst, avvisad – hör nog till de mest mardrömslika scenarierna. Vi har alla blivit avvisade någon gång i livet, och de flesta av oss kan nog skriva under på att det är olustigt och hemskt. Vi är villiga att offra rätt mycket för att få tillhöra en grupp. 

Läs mer: Så påverkas vi av den ofrivilliga ensamheten

Vad är det som gör att man blir ensam?

– Åh, det kan handla om så mycket. Du kan bli mobbad, frånskild eller helt enkelt äldre och mer orörlig, utan vänner och med barnen långt ifrån dig. Om man är handikappad, fysiskt eller psykiskt, kan umgänge också bli svåråtkomligt.

– Men det kan förstås också handla om dålig självkänsla, en upplevelse av otillräcklighet: "Det går inte", "Jag kan inte det här". "Ingen vill vara med mig". 

– Umgänge är också en fråga om träning. Ju mer man är med andra människor desto lättare går det.

Hur kan man känna sig ensam trots att det finns massa andra människor i rummet?

– Mitt på Kungsgatan i Stockholm vimlar det av människor, men de får en ju inte att känna sig delaktig i någon slags gemenskap. Tvärtom – ensamheten i grupp kan vara väldigt påtaglig.

– Tänk att du ska mingla med en stor grupp människor, men inte känner en enda. Alla verkar ha så lätt knyta an, men du vågar kanske inte ens ta dig fram till värdinnan. I ett sånt sammanhang är det förstås lätt att känna sig ensam, utanför och avvikande.

– En del tycker att mingel är ytligt, men det är något väldigt svenskt att tro att social gemenskap måste vara djup. De snabba, ytliga kontakterna – småpratet med kassörskan, eller skämtet med brevbäraren – är mycket viktiga.

Finns det inget positivt med att vara ensam?

– Självvald ensamhet är förstås behaglig. Att ge sig ut allena i skogen för att till exempel plocka svamp, att då och då dra sig undan allt pladder, har inget med påtvingad ensamhet att göra. Självvald ensamhet vill nog alla ha ibland.

Är några grupper mer ensamma än andra?

– Män är mer ensamma än kvinnor, inte minst efter en skilsmässa. Kvinnor har oftast stått för underhållet av de sociala kontakterna, och i och med skilsmässan försvinner umgänget för männen. För många män gäller det därför att snabbt skaffa en ny kvinna – och med henne kommer en ny släkt och en ny vänkrets. Kvinnor är generellt bättre övade i relationer.

Kan man göra något åt ensamhet?

– Ja, man måste träna. Ta det varligt, börja i små steg. Säg hej till snabbköpskassörskan. Gå inte undan, utan plåga dig till ett ordutbyte.

När ska man söka hjälp mot sin ensamhet?

– För att överhuvudtaget söka hjälp tror jag att man först måste tro och känna att det skulle leda till en förändring. Men att få prata med en professionell terapeut om sina känslor tror jag skulle kunna kännas befriande och vara framgångsrikt. Den som på något sätt har börjat fundera kring terapi eller annan hjälp har ju – redan i tanken – tagit ett stort kliv bort från ensamheten.

Åtta sätt att få kontakt

1. Inget i livet är konstant. Att du är ensam nu, betyder inte att du alltid kommer att vara ensam.

2.  Det är nästan omöjligt att förändra andra. Fundera över vad du själv kan göra för att bryta ensamheten.

3. Öva upp din sociala förmåga. Ta det i små steg. Ta ögonkontakt med grannen och säg: "Hej".

4. När du hälsat på grannar och brevbärare tillräckligt många gånger och känner: "Ja, men vad bra det går", kan du ta ett steg till. En kör kanske? Steget efter det är kanske att följa med en gruppresa, där du umgås i en och samma grupp under flera dagar.

5. Le! Ett leende visar att du är tillgänglig för interaktion. Om leenden känns påklistrade och konstgjorda, gör som jag och träna framför spegeln.

6. Ta alla chanser du kan till socialt umgänge. Hyresgästföreningens städdagar och provsmakning på den lokala matbutiken?

7. Vänta inte på att andra ska säga hej till dig. Ta initiativet och hälsa på grannen. Hejandet betyder inte att ni måste börja umgås. Men en kopp kaffe är väl nästan aldrig fel? Får du nej på din inbjudan betyder det inte: "Jag gillar inte dig". Det betyder bara att personen inte hade tid just då.

8. Sätt dig i ömsesidig skuld. Om du lånar gräsklipparen av grannen, så vågar han/hon fråga dig om socker nästa gång. Gör dig sakta men säkert beroende av andra.

Nästa sida: Elinor blev ensam när hon flyttade

"Jag blev ensam när jag flyttade"

Elinor, 39 år, är social och har alltid haft många vänner. Men när hon flyttade till den fashionabla förorten i Stockholm blev hon för första gången i livet ensam.

Hon är född och uppvuxen i södra Sverige. Hon har alltid haft nära kontakt med sin syster, och hon har haft lätt att knyta nya kontakter. Hon pratar om sitt "skånska nätverk", som är ett stort gäng vänner som alltid hängt ihop, som stöttat och följt varandra i livet.

På grund av jobbet flyttade Elinor till Stockholm för tio år sedan. Hon bodde i Stockholms innerstad och levde ett utåtriktat och socialt liv med gamla skånekompisar och nya kollegor.

Den stora kärleken

Sen träffade hon stora kärleken. Han var nyskild, hade två barn och bodde i en av Stockholms mer fashionabla förorter. Elinor flyttade dit.

– Jag blev direkt väldigt ensam. Jag har haft extremt svårt att komma in i gemenskapen här ute. Jag tycker att jag har bjudit till, men jag har inte blivit insläppt.

Den nya kärlekens gamla fru har hela tiden funnits med i kulisserna, och Elinor tror att hon är en viktig del i att det blev som det blev. Ex-frun motarbetade Elinor från första stund. Hon pratade illa om henne inför grannar och vänner.

– Man tror inte att sådant kan hända vuxna människor, men ex-frun fick alla på sin sida. Kanske var det av lojalitetsskäl, kanske visste de inte bättre. Men jag blev avvisad och utfryst.

– Min man och ex-frun var skilda när han och jag träffades, dessutom har hon en ny man. Ändå ser hon mig som något slags hot. Jag fick tidigt en fin kontakt med mina styvbarn. Kanske har det varit provocerande.

När maken bjöd till 50-årsfest valde fruarna till många vänner att inte gå på kalaset. Och när ena styvsonen fyllde tonåring dök hälften av gästerna inte upp.

– Till dem som ändå kom till våra fester försökte jag vara tillmötesgående och trevlig. Men alltid när vi hade haft en fest, så fick min man ett mejl från ex-frun. I mejlet punktade hon upp saker som jag sagt eller gjort som hon uppfattade som konstiga. Jag förstod att de som varit på festen hade gått raka vägen hem till ex-frun och skvallrat om mig. Därefter kändes det förstås inte så kul att bjuda hem de personerna igen.

Blev gravid

Efter något år blev Elinor gravid. Under föräldraledigheten eskalerade hennes ensamhet. Hon hade sett framför sig hur hon skulle vara i lekparken eller sitta på fik och dricka kaffe – tillsammans med andra föräldrar. Men hon hittade aldrig någon att umgås med.

– Att åka till stan är ett stort projekt när man bor som jag gör. Det tar en timme att komma till stan. Det är så mycket bekvämare att ha ett umgänge där jag bor. Men eftersom jag inte hade det så åkte jag in till stan. Min syster var föräldraledig samtidigt, vi höll ihop.

Vill flytta

Elinor har sagt till maken att hon gärna flyttar till en annan förort, men han vill vänta tills barnen har blivit stora.

– Som tur är har allt blivit bättre. Min dotter är fyra år nu, och både jag och min man har kommit in i nya sociala sammanhang och kretsar. Jag står dock fast vid min tro att vi borde flytta. Vi får se, kanske om några år.

Då och då tänker hon på det som varit. De ensamma åren har format henne, och antagligen gjort henne mer ödmjuk.

– Det som hände mig är intressant. Det visar att man när som helst i livet kan bli ensam. Tillfälligheterna avgör. En flytt, en skilsmässa, ett dödsfall… Ensamhet kommer att drabba oss alla någon gång.

Docent Lena Dahlberg: Samhället borde se ensamhet som en riskfaktor

Den som under en längre tid känner sig ensam riskerar att skada sin hälsa både fysiskt och psykiskt, visar forskning. 

Tillfälliga ensamhetskänslor drabbas alla av då och då. Men den långvariga, ofrivilliga ensamheten innebär en kronisk, lågintensiv stress, som påverkar hälsan.

– Den är farlig, både fysiskt och psykiskt. Det finns ett samband mellan ensamhet och en rad sjukdomar, däribland dep-ression, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Det är till och med så att risken att dö i förtid ökar, säger Lena Dahlberg, docent i socialt arbete.

Förebygga folksjukdomar

Ett samhälle som vill förebygga stora folksjukdomar borde alltså väga in ensamhet som en riskfaktor, menar Lena Dahlberg.

Hon vill se en utveckling där samhället månar om äldre personers sociala behov på samma sätt som samhället månar om de fysiska. Parallellt med att hemtjänsten förhör sig om vilka vardagliga funktioner en person behöver hjälp med, så borde den också förhöra sig om de sociala.

– Resurserna är begränsade, och idag inom hemtjänsten sker en prioritering där de medicinska och fysiska behov-en alltid går före de sociala.

– Det är uppenbart att en person med liggsår inte har fått en god omsorg. Sådant skapar tidningsrubriker. Att någon känner sig ledsen och ensam blir däremot sällan en grej i tidningen. Kommunerna prioriterar det som är påtagligt, det som syns.

Men det är ett kortsiktigt tänk, menar Lena Dahlberg.

– Om samhället skulle ta tag i de sociala behoven skulle det minska kostnader på längre sikt.

Att vi lever i ett samhälle där oberoende är ett ideal, och att vi har institutionaliserat uppgifter som att ta hand om våra gamla, ser inte Lena Dahlberg som enbart något negativt.

– Vi har flyttat beroendet av andra från vissa nivåer i samhället till andra – från
familjen till staten. Det är inte bara av ondo. Det betyder att också den som inte har barn eller släktingar, eller den som inte har särskilt god kontakt med sina barn, kan få hjälp och vård på ålderns höst.

Inte mer ensamma

Bilden av äldre som väldigt ensamma stämmer dock inte, enligt Lena Dahlberg.

– Nej, äldres ensamhet ska inte överdrivas. De allra flesta upplever faktiskt att de inte är ensamma. Studier visar att äldre känner sig lika ensamma som människor i medelåldern. Förutom de allra äldsta, som oftare svarar sjuka eller fysiskt immobila, och framförallt har många förlorat sin livskamrat. 

Lena Dahlberg är noga med att skilja på social isolering och upplevd ensamhet.

– I Italien upplever man sig mer ensam än vad man gör i Sverige. Det kanske beror på att en italienares förväntningar på socialt umgänge är mycket större än en svensks förväntningar.