Dags för ett nytt liv?
Eget hotell i Frankrike. Tid för tankar, havsbad och trädgård. Råd till resor, långa sommarhusveckor och intressen som inte rymts i kalendern. Icakuriren har träffat seniorerna som vågade hoppa – och bytte liv inför en ny fas i livet.
LÄS ÄVEN: Camilla sa upp sig när glädjen försvann: ”Har man inte hälsan har man ingenting”
LÄS ÄVEN: Nils och Pär har B&B i Frankrike: ”Vi fick allt vi drömde om”
Vid 60 plus var Michael Förster och Camilla Fürst överens: dags att trappa ner. Jobba mindre, komma ner i kostnader, resa mer och äntligen få tid att renovera sommarhuset på Gotland. Lägenheten på Södermalm i Stockholm var stor, 100 kvadrat, men nu var alla tre barnen utflugna.
– Vi letade efter en trea i Gröndal, utanför tullarna, där det är billigare, säger Michael.
– Till sist slog vi till på en tvåa på 58 m2, och tänkte det skulle fungera.
Men både Michael och Camilla har drivit egna företag, hon som inredare och han som fotograf. Och de hade inte lust att helt sluta jobba.
Minskat boendekostnaderna
I den lilla lägenheten fick arbetsrummet gå bort. Istället skaffade de ett kontor en bit bort – men det hjälpte inte.
– Problemet var att i tvåan med öppen planlösning och bara ett litet sovrum blev vi tvungna att göra samma saker hela tiden, sova, äta umgås, säger Camilla. Det gick inte att gå undan.
Till sist kunde de byta till en trea, och ”landade på fötterna” som Michael säger:
– Vi har ändå fått lägre boendekostnader.
Michael Förster och Camilla Fürst
Ålder: 64 respektive 65 år.
Yrke: Fotograf respektive inredare, deltidspensionärer.
Familj: Tre barn, 4 barnbarn.
Bor: Bostadsrätt i Gröndal i Södra Stockholm.
Vårt nya liv i tre ord: ”Lustfyllt, inspirerande, frihetskänsla”.
Nu jobbar Michael mindre än halvtid, Camilla 25 procent, men båda tänker trappa ner mer. De har fyllt 64 och 65, och tar ut delar av pensionerna. De har fått tid för intressen, träning och huset på Gotland. Tre barn och fyra barnbarn ryms också med mer ledig tid.
– I år kunde vi vara på Gotland tre månader, säger Camilla. Vi har blivit av med en massa måsten, vi slipper stressa. Istället för halv sju varje morgon blir det halv åtta.
”Omställningen kan vara lite ångestfyllt”
Baksidor?
– Omställningen kan vara lite ångestfylld, nu när jag börjat säga nej till jobb, säger Camilla. Men jag försöker bearbeta det genom att vara aktiv.
– Jag har inte ångrat mig, säger Michael. Vi gjorde allt i rätt tid, under pandemin, i den vevan.
Man kan inte vänta för länge med att förändra sitt liv, menar Michael. Han och Camilla var 60, hade de väntat 10–15 år hade det antagligen varit mycket jobbigare.
– Man kan inte skjuta på allt. Vill man minska ryggsäcken och sluta jobba, då måste man våga hoppa, inte bara bo kvar där man ”alltid bott”.
