Dags för ett nytt liv?
Eget hotell i Frankrike. Tid för tankar, havsbad och trädgård. Råd till resor, långa sommarhusveckor och intressen som inte rymts i kalendern. Icakuriren har träffat seniorerna som vågade hoppa – och bytte liv inför en ny fas i livet.
LÄS ÄVEN: Michael och Camilla trappade ner: ”Man måste våga hoppa”
LÄS ÄVEN: Nils och Pär har B&B i Frankrike: ”Vi fick allt vi drömde om”
Camilla har ett drygt 60-årigt liv bakom sig, med många boenden och en lång karriär i tidningsvärlden. Född i Värmland, uppvuxen i Blekinge, sambo och med två barn i Malmö.
Ett stort hus i Klagshamn och bra jobb.
– Men så skiljde vi oss när yngste sonen gick i åttan, säger Camilla. Jag köpte ett eget mindre hus i Bunkeflostrand, och fick ett nytt jobb som formgivare, art director.
– Det var jättebra, jag var lycklig på jobbet. Jag hade så fina arbetskamrater, men levde också i sorg efter skilsmässan.
Camilla Arvidsson
Ålder: 62.
Yrke: ”Jag bara är”.
Familj: Två söner.
Bor: Hyresrätt i Ystad.
Mitt nya liv i tre ord: ”Tid, bad och trädgård”.
Gick in i väggen
Så för tre år sedan gick Camilla in i väggen.
Blev sjukskriven en tid, och kom tillbaka till jobbet. Men glädjen saknades, trots att hon gick ner på deltid och fick mer egen tid.
– Arbetet hade förändrats gigantiskt. Formgivningen förenklades på ett trist sätt samtidigt som allt fler sidor skulle produceras.
– En dag sa en kompis till mig: ”Vart tog Camilla vägen?” Hon såg ju att jag mest var ledsen.
På hösten i fjol, med bara några år kvar till pensioneringen, sa Camilla upp sig. Nu med båda sönerna utflugna sålde hon huset i Bunkeflostrand i Malmö, och flyttade till en hyreslägenhet i Ystad.
– Jag fick nästan dödstäda när jag tömde huset. Hyrestrean, 60 kvadrat, det kändes som en sommarstuga. Loftgång. Men det var gulligt!
– Och jag har skaffat en kolonilott, jag saknade trädgård.
Den stora vinsten, säger Camilla, är att inte behöva jaga, stressa. Det är en lyx att bara kunna njuta av vädret.
Camilla säger att hon egentligen inte har en aning om vad livet ska bli. Hittills lever hon på besparingar, men hoppas kunna frilansa lite och ta ut en del pension vid 64.
Saknar kollegorna
– Om jag saknar något så är det vännerna på jobbet. Alla skratt, hejdlösa ibland! Och familjelivet, sönerna och deras pappa, som jag fortfarande är god vän med. Men jag har inte flyttat till Kiruna eller månen. Malmö är bara en timme bort med tåget.
– Många säger ”Wow, kan man göra som du?”. Men har man inte hälsan har man ingenting. Jag är gladare än förr, och lite stolt över att jag vågat. Det är ett stort steg.
