Monas grillkiosk Empes fick flytta när Kiruna får nytt centrum: ”Sista dagen vi hade öppet kom tårarna”

Fredagen den 10 oktober blev sista dagen som Empes grill hade öppet i sina gamla lokaler precis nedanför gamla Ferrum hotell i Kiruna. Mona Carlsson har ägt och drivit grillen i över 30 år.

– Det var som att jobba i ett kaos med allt oljud och ett konstant dammande från rivningen av Kirunas stolta hotell. Vi stängde tidigare än vi tänkt oss, berättar Mona och maken Patrik medan de visar runt i området där de även bodde tidigare, i en villa byggd 1921 med utsikt över gruvan som ligger precis intill.

Mona och Patrik går runt sitt gamla hus, känner efter att dörrarna är låsta och konstaterar att ytterbelysningen inte längre fungerar. Strömmen är nu bortkopplad från huset. På andra sidan gatan bodde deras son med sin familj i ett annat gammalt vackert hus. I bakgrunden tornar gruvan upp sig.

– Det är en overklig känsla att vårt hus, tillsammans med alla de andra gamla trähusen i kvarteren, snart ska rivas och området jämnas med marken. Här har våra två barn vuxit upp och varje träd som växer här är som gamla vänner, berättar Mona vemodigt.

Några hundra meter uppför backen ligger grillbaren dit Mona alltid gick till fots.

Ersättningshus när de tvingades flytta

Det är bortåt 20 år sedan som LKAB släppte nyheten att ­Kirunaborna skulle behöva flytta inom en 10–15-års­period. Folk levde på som ­vanligt, för flytten av Kiruna låg ännu långt fram i tiden. Men plötsligt en dag hade alla dessa år passerat.

– Det blev skarpt läge för oss först när brevet från LKAB kom om att vi skulle få ett ersättningshus i samma storlek och med samma standard. Vi fick reda på att vi hade ett par, tre år på oss att flytta, berättar Patrik. Då gick vi verkligen in för att njuta av vårt gamla fina hus som vi ­genom åren renoverat och byggt till i flera omgångar.

Men till slut blev det bara en väntan på att flytta till det nya huset som Mona hade valt ur en villakatalog.

– Vi hade redan sörjt färdigt och jag började packa flytt­lådor och rensa ur huset ett år innan vi skulle flytta.

Mona fastnade för en villa i lite gammeldags allmogestil, påminnande om deras gamla hus där de levde i 38 år. Sonen bor de fortfarande granne med och även några av grannarna flyttade till samma område.

– Det är klart att det aldrig blir det samma med ett nytt hus men nu bor vi på ett högt läge och vår gamla utsikt över gruvan är utbytt mot en fantastisk vy över skogsklädda berg i fjärran. Vi ser till och med träkyrkan sedan den ­flyttades till sin nya plats den 12 augusti förra året.

Slipper skakningar från gruvan

Förutom det höga läget med utsikt är den stora skillnaden på den nya adressen att de slipper skakningarna i huset varje natt när de spränger nere i gruvan.

– Vi stortrivs i huset men det tog ett tag att vänja sig, ­säger Mona.

– I början efter flytten hände det att jag körde hem till gamla huset av gammal vana, säger Patrik.

Flyttpackningen tog musten ur Mona och Patrik. Efter 38 år var det en mängd prylar som sorterades bort för att ­antingen skänkas eller slängas. Sista julen satte Mona och Patrik bara in en julgran och hängde julstjärnor i fönstren.

– Jag tycker verkligen om att pynta inför storhelgerna men den julen orkade vi inte med mer, berättar Mona. Vi skulle ju flytta några månader senare.

Grillbaren Empes fick stänga

Nere på grillbaren, som Mona alltid pyntat rikligt inför påsk, halloween och jul, blev det ingen påskpyntning alls före flytten till nya huset som skulle ske i maj.

– Jag har alltid tyckt om att pynta och på Empes tog vi i ordentligt, folk tog bilder och la ut på nätet. Nu har vi stängt den gamla grillen. Hela sista veckan, och framför allt sista fredagen vi hade öppet, var otroligt känslosam. Det var fullt med folk hela dagen som kom för att äta en sista gång och säga adjö till den gamla grillen. Tårarna bara kom emellanåt, säger Mona.

Med Patrik vid ratten kör vi en runda i bilen genom det gamla Kiruna som inte längre finns kvar.

– Det är först nu, när allt blivit lugnt efter flytten, som vi haft tid att fundera på vad det är som händer med Kiruna. Mycket av staden har ­redan försvunnit och mycket mer än vi trodde kommer att behöva rivas framöver. Dagen efter den stora festen, när kyrkan flyttades, släppte LKAB nyheten att ytterligare 6 000 människor måste flytta, säger Patrik medan vi rullar igenom det stora ingenting som breder ut sig sakta men säkert i det gamla Kiruna.

Vi kör genom de centrala delarna där allt redan är jämnat med marken: det gamla stadshuset med sin pampiga atriumhall med konstverk av bland annat Prins Eugen, de berömda höghusen, Snusdosan och Spottkoppen, som Erskine ritat, alla butiker och kvarteren med det gamla trähuset där Café Safari låg, biblioteket några hus längre ner, busstationen … Allt är rivet och inte ett spår av byggnaderna finns kvar. Nu växer det bara gräs på området som numera kallas för gruvpark.

Kirunas gamla centrum borta

– Många som tidigare bodde i Erskinehusen, där lägenheterna var väldigt fina med ­utsikt över Kebnekaisefjällen, hittade inga lägenheter som de gillade och flyttat från ­Kiruna, säger Mona.

Och visst är det sorgligt att köra igenom gamla centrum. Många Kirunabor saknar byggnader och platser som inte längre finns kvar: skolor de gått i, kaféer, kurslokaler och minnen.

Snart står Sveriges äldsta grillkök Empes på tur att ­rivas. Men ett nytt Empes, i en helt ny design, står redan färdigt i stadens nya centrum. Mona tycker det är trevligt, för det rör sig mer folk där än det gjorde i det gamla Kiruna.

– Chansen är större att möta bekanta i det nya centrumet, där affärerna ligger mer koncentrerade och det är fina butiker att gå runt i, säger hon.

Flytten av Kiruna innebär för många inte bara flytt av privatbostaden utan många har även företag som behöver flyttas, precis som Mona och Patrik. De har dessutom ett transportföretag som också ska flytta längre fram.

Empes Diner i nya centrum

Nu återstår bara för Mona och personalen att tömma den gamla grillen och flytta ner köksutrustningen till Empes Diner som är namnet på den nya.

– Vi ska öppna Empes Diner någon gång efter nyår. Det ska bli skönt när allt är färdigflyttat, säger Mona. Det har varit helt otroligt att följa flytten av de gamla kulturbyggnaderna som fått ett nytt liv på sina nya platser. Klockstapeln som stod högt uppe på taket på gamla stadshuset står nu på marken intill det nya stadshuset som ett monument över det gamla Kiruna.

– Det är här vi ska leva nu, säger Mona och tittar på ­Patrik med en tår i ögat.