Snäckorna spelar och sjunger ihop: ”Med ukulele blir det alltid glad musik!”

Det svänger rejält när medlemmarna i ukuleleorkestern slår an ackorden och sjunger i stämmor för full hals. Musiken hörs långt utanför föreningslokalen på Väsby idrottsplats utanför Höganäs, där de repeterar.

– Man måste vara många som spelar ukulele tillsammans för att det ska låta något. Vi är åtta som spelar i vår orkester och vi skulle gärna bli fler, säger Birgitta Steijner i en paus.

Spelar ukulele och fikar

Medlemmarna som är på plats i replokalen klämmer sedan i med ”Vi går hem”, som de brukar avsluta med, innan de sätter sig ner för en gemensam fika och en pratstund.

Det är den första repetitionen med Snäckorna efter det långa sommaruppehållet och ett antal nya låtar ska nu övas in inför höstens konserter.

– Vi spelar mycket visor och populära sånger. Det blir såväl låtar av Benny Anderssons Orkester och klassiker som ’”Sånt är livet” och ”Jag längtar ut”, som Towa Carson sjöng en gång i tiden, berättar Sigbritt Gunnarsson Lundin, eller Sigge som hon också kallas.

Hon visar en lista med 30 nya låtar som Snäckorna ska repetera in inför kommande framträdanden. Där finns bland mycket annat ett potpurri på Sven Ingvars låtar, men kanske lite överraskande även ”Bara bada bastu” av årets Melodifestivalvinnare KAJ.

Bred repertoar av låtar

– Vi varierar vår repertoar beroende på var vi spelar. Vi uppträder på såväl hamnfester, äldreboenden som i kyrkor, säger Sigbritt.

– När vi spelar i kyrkan kan vi inte gärna spela låtar som ”Vild och villig” och ”Whiskey ve’ järet”. Åtminstone inte i min kyrka, säger Brigitta Steijner med ett glatt skratt.

Naturligtvis har ukulele­orkestern därför även väckelsepsalmen ”Pärleporten” på repertoaren, och den går ofta bra även i andra sammanhang.

– Även gubbarna på hamnfesterna brukar sjunga med till dem, säger Sigbritt med ett leende.

Ett perfekt instrument för nybörjare

– Grejen med ukulele är att det blir glad musik, oavsett vad man spelar. Man blir dessutom glad av se det lilla instrumentet och glad av att spela på det, säger Camilla Franchell.

Ukuleleorkestern Snäckorna – som idag är åtta kvinnor stark – bildades 2015, efter att Sigbritt och Birgitta gick en ukulelekurs på ett studieförbund tillsammans med Ulrika Holmqvist och Marianne Alfredson.

– Det är ett perfekt nybörjarinstrument, säger Ulrika. Ukulelen har bara fyra strängar och är lättare att greppa om än en gitarr. Dessutom är den liten och lätt att ta med sig.

De fyra kvinnorna tyckte det var så roligt att spela tillsammans att de fortsatte att träffas även efter kursens slut. Och när de skulle bestämma sig för vad de skulle kalla sig kom Sigbritt med förslaget: Snäckorna.

– Vi bor alla vid Öresund där det finns snäckor och vi har väl alla någon gång kärleksfullt blivit kallade ”snäckan”, förklarar hon med ett leende.

Åtta medlemmar i Snäckorna

Genom åren har spelare kommit och gått och antalet medlemmar i orkestern har varierat. I dag är alla de åtta kvinnliga medlemmarna mellan 64 och 81 år.

Häromåret fick de tillskott av Eva Strandell, Camilla Franchell och Madeleine Ekman, som redan hade bildat en egen liten ukuleleorkester.

– Vi hade som vår grej att vi spelade medan vi red på våra hästar! Men eftersom vi bara var tre var vi för få för att det skulle låta bra. Istället gick vi med i Snäckorna.

Eva fastnade direkt för ukulelen första gången hon spelade på den.

– Man behöver bara lära sig tre ackord för att kunna spela flera låtar, säger hon.

Ingen dyr hobby

Det är inte heller någon särskilt dyr hobby. En bra ukulele kan man få för runt 1 500 kronor. I Snäckorna spelas tre varianter av ukulele – den vanliga concertukulelen, två barytonukuleler och en tenorukulele.

– En barytonukulele är lite större än en vanlig concert­ukulele och ligger en oktav under. Den får därmed en djupare ton, förklarar Eva som spelar just baryton­ukulele ihop med Camilla.

– Det vi saknar i orkestern är en basukulele eller varför inte en vanlig kontrabas. Fyra medlemmar till hade inte varit fel, säger Sigbritt.

Förutom huvudinstrumentet har medlemmarna med sig tamburin, maracas och ibland en tvättbräda. Men vid sidan av de glada tonerna från deras instrument är deras sång viktig.

– Vi sjunger trestämmigt när vi uppträder, säger Sigbritt. Flera av oss har erfarenhet av att sjunga i kör och vi sjunger gärna gospel.

I början träffades Snäckorna för att repa hemma hos varandra eller i Ruffen på hamnplanen i Gamla Lerberget.

– Vi var också några gånger hemma i mitt garage, berättar Marianne. Ett tag övade vi hemma i Camillas stall och underhöll hennes hästar…

Gaget: kaffe och lunch

Numera får de hyra in sig i Väsby FK:s klubbhus för en billig slant där de träffas var fjortonde dag för att repa.

– Den sociala biten är också viktig. Flera av oss kände inte varandra sedan tidigare, men har blivit goda vänner, säger Camilla.

Första offentliga uppträdandet för Snäckorna var nyinvigningen av Lerbergets hamn och sedan dess har det rullat på. I höst har den lilla orkestern haft spelningar inbokade i två kyrkor och på ett äldreboende.

– Vårt gage är väldigt lågt. Ofta nöjer vi oss med kaffe eller en lunch. Vårt främsta syfte är att ha roligt, säger Sigbritt och får samstämmigt medhåll av alla de andra ­orkestermedlemmarna.