Ewa renoverade Cadillacen till minne av sin man: ”Det var Anders dröm som jag ville förverkliga”

Mullret från V:8.an skvallrar om att det är en amerikanare som snart backar ut ur garaget i byn Råneå i Norrbotten. Ewa Eriksson, 64, har inte många decimeter till godo i garageöppningen när hon styr ut på gatan, men hon har övat på att backa rätt många gånger.

Den lilalackade amerikanaren blänker i solljuset när Ewa stannar till på villagatan för att cabba ner. Är det sommarvarmt vill man såklart känna vinden i håret.

Hon är doktorn som nuförtiden ses ratta runt med en Cadillac, en bil som renoverats till toppskick till maken Anders Keros minne.

– Det händer att jag får frågan om det här är min drömbil, men nej. Det är det inte. Cadillacen var min mans drömbil.

Direktimporterad Cadillac från USA

Ewa lärde känna Anders Kero redan i tonåren, de hörde till samma kompisgäng som cruisade runt på stan på helgerna. När de några år senare blev ett par fick Ewa Eriksson ta del av Anders Keros bilintresse på allvar.

– De enda tidningar han hade var biltidningar, så jag började läsa dem och när vi åkte till USA på semester åkte vi runt till en massa bilskrotar. De var som skattkistor i Anders ögon.

Cadillac Cabriolet de Villen från 1960 var direktimporterad från USA av en bilfirma i Göteborg. Den stod redan i garaget när Ewa och Anders blev ett par. Anders hade köpt drömbilen redan 1979 – den var ett renoveringsobjekt som han ville återställa till toppskick.

Så blev det aldrig. Anders hann plocka isär allt och påbörja renoveringen, men livet med familjebildning och jobb kom emellan. Arbetet sköts upp år efter år och till slut var det för sent.

– Vi gillade att resa tillsammans och när Anders fyllde 60 åkte vi till Sri Lanka. När vi var där klagade han på konstiga symtom från urinvägarna och när vi kom hem sökte han läkare för att utreda vad det var som felade. Nio månader senare dog Anders.

Obotlig cancer

Ewa berättar att de till en början trodde att besvären hade att göra med hans MS, men det var betydligt värre. Anders hade drabbats av cancer. Anders fick olika sorters behandling men efter bara några månader visade sig sjukdomen vara obotlig.
Ewa säger att de vid det tillfället väntade sitt första barnbarn, något båda såg fram emot. Men Anders dog nio dagar innan barnbarnet föddes. Att han inte fick träffa den lille var en stor sorg, Anders hade alltid varit djupt engagerad i barnen och i perioder varit den som drog det tyngsta lasset i hemmet.

– När jag var 33 började jag plugga till läkare vid Umeå universitet, som ligger 30 mil hemifrån. Vårt yngsta barn var två och ett halvt år och jag tvekade. Hur skulle det funka om jag var i Umeå hela veckorna? Men Anders peppade mig att ta tag i min livsdröm. Jag har alltid drömt om att bli läkare, jag läste alla ”fråga doktorn”-spalter i mammas veckotidningar när jag var barn och drömde att jag en dag skulle bli den där doktorn.

Anders tyckte att hon måste ge det en chans och med hans stöd och föräldrarnas hjälp kunde Ewa slutföra studierna.

– Jag tillbringade stora ­delar av veckorna på studieorten och reste oftast hem på torsdagen. Jag såg till att alltid vara helt ledig när jag var hemma, plugga fick jag göra i Umeå där jag hyrde rum under veckorna.

Tack vare Anders kunde Ewa genomföra den långa utbildningen och jobbar sedan många år vid Hälsocentralen på hemorten. Hennes livsdröm blev sann.

Tog flera år att renovera bilen

Nu när Anders fått veta att han inte hade långt kvar bestämde sig Ewa och barnen för att det var dags att göra verklighet av Anders gamla dröm.

– Jag ville att han skulle veta att bilen skulle fixas. Anders blev både glad och ledsen när jag berättade att vi skulle renovera bilen. Han skulle ju själv inte hinna se den. Jag frågade Anders vem som skulle kunna hjälpa oss med renoveringen och det var via den kontakten som jag sedan fick proffshjälp.

Ewa fick veta att det skulle ta tre till fyra år att renovera Cadillacen till toppskick. Hon och barnen hälsade på hos verkstaden då och då för att se hur arbetet fortskred och tillsammans bestämde de att bilen skulle lackas i en lila nyans.

Allt i bilen – från den vita läderklädsel till cabrioleten och de kromade detaljerna – är utbytta. Vissa delar är begagnade i gott skick och annat är splitternytt.

– Jag skulle tro att bilen till och med är i bättre skick nu än när den var ny, skrattar Ewa som hunnit vara på bilträffar i bland annat Haparanda, Övertorneå och Boden för att visa upp den blänkande pärlan.

– Mina systrar Katarina och Ann-Louise åker gärna med som sällskap och till den stora bilträffen Motor meet i Haparanda följde även min äldste son med. Det var kul!

Skulle varit stolt

Under sommaren har Ewa också hunnit vara på mindre bilträffar i närområdena och även om bilar inte är hennes stora intresse är hon glad att hon kunde göra verklighet av Anders dröm.

– Mitt stora intresse är egentligen blommor och odling. Bilen har jag och barnen renoverat till Anders minne och han skulle säkert varit stolt över vad vi åstadkommit.