Jenny kör racingbil av förkrigsmodell: ”Jag hoppas att vi blir fler kvinnor som delar det här intresset”

När Jenny Petersson rullar in i depån efter fyra varv på racingbanan i industriområdet gör hon det med ett brett leende på läpparna.

– Det kändes bra. Jag tror jag ligger bra till tidsmässigt, säger hon när hon kliver ur det trånga förarsätet på sin bil och tar av sig hjälmen.

Vi är på Autoseum Oldtimer Nisse Nilsson Memorial i Simrishamn, en racingtävling för gamla legendariska förkrigsbilar som Alfa Romeo, Austin, Bugatti, MG och Bentley.
En av de 30 förarna som tävlar den här dagen är Jenny som delar sin MG K3 med sambon Chappie Bird.

Var länge den enda kvinnan i startfältet

Hon har kört racing med gamla veteranbilar i flera år och var van vid att länge vara enda kvinnan i startfältet. Men den här soliga augustidagen är det ytterligare två kvinnliga förare med och tävlingen som hålls till bilmuseet Autoseums grundare Nisse Nilssons minne har för första gången en Ladies Trophy.

– Det är jätteroligt. Jag hoppas att vi blir fler kvinnor som delar det här intresset, säger hon.

Tävlingen går ut på att köra fyra varv runt den 550 meter långa banan med så lika varvtider som möjligt. Det går alltså inte ut på att köra så fort som möjligt utan att ha så liten differens som möjligt mellan det snabbaste och det långsammaste varvet.

– Men jag brukar ändå köra så fort som möjligt. För min del brukar det bli bäst så. Toppfarten på en raksträcka med den här bilen ligger runt 180, men på den snirkliga banan vi kör i dag kommer jag inte att komma upp i så höga hastigheter.

I tävlingen kör förarna en och en i sina bilar de fyra varven runt banan. Det är således ingen risk för trängsel i kurvorna och kollisioner.

– Det brukar vara ganska lugnt även vid tävlingar där vi utmanar varandra längs racingbanan. Alla är rädda om sina bilar och medvetna om hur svårt det kan vara att hitta reservdelar till dem om de skulle bli skadade.

Sambon introducerade till motorsport

En stor del av förklaringen till Jennys intresse för motorsport och förkrigsmodeller av racingbilar är hennes sambo Chappie Bird. Han är bilmekanikern från Australien som kört veteranbilsracing i många år och som slagit sig ner i Höllviken i Skåne tillsammans med Jenny.

Han delar numera både intresset och sina bilar med henne.

– Jag måste erkänna att han är en något snabbare förare än vad jag är, säger hon med ett leende.

Jenny har alltid gillat att köra bil. Hon minns med ett nästan vemodigt leende sin första egna bil – folkvagnsbubblan som hennes pappa hjälpte henne att köpa.

I mitten på 90-talet träffade hon Chappie när hon jobbade som guide i St Anton i Österrike där han var skidlärare. Det kom att utveckla hennes intresse för motorsport.

Körde rally innan intresset för historiska bilar kom

– Han hade några sportbilar och tog med sig ett par av dem när han flyttade från England till Sverige. Under en period tävlade vi mycket med dem, men då körde vi rally.

I slutet av 00-talet vägde intresset över mot historiska bilar. 2008 köpte de en Formel 3-bil som i slutet av 80-talet bland annat tävlade på den klassiska banan i Le Mans.

– Då var det full fart. Vi körde så fort vi kunde och vi samsades om att köra bilen på tävlingarna.

När det gäller deras MG K3 började de med att låna den av den tidigare ägaren.

– Det började med att Chappie var mekaniker till bilen i 20 år. När ägaren blev äldre och inte längre ville köra den själv erbjöd han oss att låna den.

Köpte en MG K3

För tre år sedan fick Chappie och Jenny möjlighet att köpa den och i dag är den ögonstenen i deras samling.

– Vi har flera racingbilar. I vintras köpte vi en Formel 3-bil, en Cooper från 50-talet, och en Effyh 500 som tillverkades av Håkanssons i Malmö under samma årtionde.

Deras MG har i likhet med de andra förkrigsmodellerna i tävlingen speciella köregenskaper. Det finns till exempel ingen servostyrning och den är tung att styra runt kurvorna.

– Det krävs lite armstyrka och efter en hel tävlingsdag är man ganska trött, berättar Jenny.

Allt på hennes och sambons bil är i möjligaste mån i samma utförande som när modellen skapades 1934. Det innebär att det inte finns någon störtbåge, vilket gör att de kör lite extra försiktigt.

– Den är också lite svår att komma i och ur. Och det finns inte något skydd om det skulle komma en regnskur. Då blir man genomblöt, säger Jenny med ett skratt.

De flesta av bilarna på tävlingen i Simrishamn är, liksom Jennys och Chappies MG, en replika. Det tillverkades bara 33 exemplar av den ursprungliga MG K3. Vid racing dricker den 2–3 liter bensin per mil.

Finkör på vägen

– Vi tar även ut den på landsvägen och finkör ibland. Vi har bland annat kört med den längs ostkusten i Italien, berättar Jenny.

Medan vi väntar på att Jenny ska köra sitt andra heat om fyra varv rullar den ena gamla pärlan efter den andra ut för att köra sina heat. Vår intervju avbryts av ett öronbedövande muller när en av bilarna startar sin motor. Det låter som man stod vid startbanan på en flygplats.

– Det sitter faktiskt en flygplansmotor i just den bilen, säger Jennys sambo Chappie.

Någon av bilarna får motorproblem strax innan starten och det blir några nervösa sekunder innan de andra förarna kommer fram för att hjälpa till.

– Det är jättekul att vara här, säger Jenny. Jag gillar att köra, men jag tycker framför allt om gemenskapen och samhörigheten mellan oss ­förare.

Fotnot: Jenny kom tvåa i damklassen och tia totalt i Nisse Nilsson Memorial.