Lilian Ceder föll för spionen och drogs in i Enbomaffären – blev Sveriges enda spiondömda kvinna

I början av 1950-talet var det kalla kriget bottenfruset. I USA slungade senatorn ­Joseph McCarthy och hans hejdukar kommunistanklagelser mot skyldiga och oskyldiga, långt borta i Asien rasade det blodiga Koreakriget och i Europa förstärktes järnridån mellan den fria världen och det av Sovjet dominerade östblocket.

Det var under denna tid som den så kallade Enbom­affären briserade i Sverige.

Sveriges enda spiondömda kvinna

Huvudpersonen var journalisten Fritiof Enbom, tidigare anställd vid den kommunistiska tidningen Norrskensflammans kontor i Boden. Men runt honom i den härva av anklagelser och åtal som följdes i affären spår fanns en ung kvinna: Lilian Ceder. Den enda svenska kvinna som i modern tid blivit fälld för spioneri.

Författaren och journalisten Mats-­Eric Nilsson släppte nyligen boken ”Fröken Ceders hemlighet”, Ordfront, om kvinnan som i tidningarna kallades ”Röda Rosen”. Han ville hitta en ny vinkel på ­Enbomaffären.

– Om Fritiof har det skrivits mycket, men vad händer om man vrider historien och sätter strålkastaren på en av ligans bifigurer som dessutom är kvinna. Det ville jag undersöka.

Ur ett enormt källmaterial, varav en del precis släppt sin hemligstämpel, har han mejslat ut historien inte bara om en spiondömd utan också om en specifik tid i Sverige.

– Jag ville dessutom skildra ett spännande livsöde och en kärlekshistoria med dess konsekvenser.

Lilian, född 1921, var dotter till en tämligen radikal med ytterst sträng lärare i Knukebo strax utanför Gränna. Som 17-åring kommer hon till Stockholm, och efter en tid som barnflicka blir hon kontorist. Lönen är skral och det är ett fattigt liv hon lever och ännu värre blir det när hon, 19 år ung, får besked om att hon drabbats av tuberkulos, tbc. Hon mister sin plats och får nu förlita sig på social­hjälp och det enda som lyser upp tillvaron är engagemanget i nykterhetsrörelsen. Det är där hon första gången möter radikala idéer och den tidigare politiskt ointresserade Lilian väljer så småningom att söka medlemskap i Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Inträdesavgift: 1 krona, sedan 75 öre varje månad.

Och i och med detta hamnar hon i säkerhetspolisen ­register för första gången. Men inte för sista.

1945 föder hon en dotter, Marianne. Far till barnet är en partikamrat som gör det mycket tydligt att han inte har något intresse för familjeliv och Marianne lämnas bort och växer upp på annat håll. Tuberkulosen gör det till en hopplös uppgift att vara ensamstående mor med små ekonomiska resurser.

Jobbade på Norrskensflamman med Fritiof Enbom

Strax därefter blir hon anställd på den kommunistiska tidningen Ny Dag, i första hand som redaktionsvaktmästare men också med möjlighet att skriva egna artiklar. Så småningom ­leder detta till att hon lämnar Stockholm för en tjänst i ­Luleå på Norrskensflamman.

Och det är där hon möter sitt öde i form av Fritiof ­Enbom, tidningens Boden­redaktör.

Fritiof var mycket. Han var en slarver. Han var make men samtidigt en kvinnokarl som gärna hade någon kvinna vid sidan av. Och han var, enligt egen utsago, en stor­spion för Sovjets räkning.

Han var dessutom charmig och Lilian föll som en fura för den stilige kollegan med munlädret som dessutom ofta var överraskande stadd vid kassa.

Särskilt efter sina resor till Stockholm som sker med viss regelbundenhet där han, enligt uppgift, försöker sälja sina litterära verk. Enbom är också, vid sidan om allt annat, en man med författarambitioner. Och det tycks gå bra eftersom han alltid har pengar med sig tillbaka till Norrbotten efter varje resa.

Lilian och Fritiof blir snart ett par och det dröjer inte länge förrän hon blir informerad om hans hemliga verksamhet, vad han egentligen gör på sina Stockholmsresor. Lilian själv har inte så mycket invändningar, man måste ju hjälpa Sovjet mot den aggressiva fienden i väst. Dessutom är hon osäker på hur mycket Enbom egentligen kan berätta för sin uppdragsgivare. Han har ju knappast tillgång till så många militära hemligheter.

Själv avslutar hon sin anställning på tidningen efter en konflikt med en chef och börjar arbeta på den lokala slakteriföreningen. Fritiof får också gå, bland annat för att han inte kan sköta sin redaktionskassa.

Indragen i Enbomaffären

Det är nu Lilian gör ett av sina misstag. På en direkt fråga från Fritiof berättar hon hur mycket kött som levereras till soldaterna runt Boden. Från denna uppgift kan man beräkna hur många soldater som är förlagda där, en uppgift som hennes älskare påstår sig vidarebefordra till sin kontaktman från den sovjetiska ambassaden.

Efter ett tag flyttar Lilian tillbaka till Stockholm där hon startar en skrivtjänstfirma. Hon hjälper Fritiof en del ekonomiskt, bland annat för att bekosta hans resor till Stockholm. Till slut följer ­Fritiof efter till Stockholm där han så småningom hittar en bostad hos paret Jan och Inger Lodin.

Under en alkoholstinn julafton med sin hyresvärd 1951 börjar han osammanhängande att berätta om sin verksamhet. Trots att det är svårt att hänga med i berättelsen förstår paret Lodin snart att det är ytterst allvarliga saker han anförtror dem. Genom sina kontakter inom Socialdemokraterna stämmer Jan möte med försvarsministern Torsten Nilsson och inför den alltmer förvånade ministern berättar han vad han fått veta.

Och sedan rullar allt igång. Efter en tids spaning grips Fritiof Enbom som inte är sen att berätta allt och av bara farten namnge alla som bidragit till hans verksamhet.

Fritiof Enbom namngav Lilian Ceder

Bland annat sin gamla flickvän Lilian Ceder.

Och medan tidningarna fyllde spalterna om den farliga spionligan och dess ”femme fatale” påbörjades en rättegång som slutade i två livstidsdomar, mot Fritiof och en av hans medarbetare, medan en blev helt frikänd medan resten fick fängelsestraff i fallande skala.

Lilian kom undan med åtta månaders fängelse. Kanske tog man hänsyn till hennes sjukdom, tbc. Hon valde, liksom Fritiof, att inte överklaga domen.

– Kanske det inte var så mycket Lilian bidrog med till spioneriet, men hon gick aldrig till polisen med det hon visste, säger Mats-Eric Nilsson. Det bidrog nog till att hon dömdes.

Efter frisläppandet valde hon att byta namn och leva ett mer undanskymt liv. Så småningom köpte hon sitt barndoms hus i Knukebo som hon lät renovera.

En gång lät hon sig intervjuas, i Aftonbladet år 2000.

– Fritiof levde i en fantasivärld, sa hon då, men påstod att hon inte var bitter över det som skedde.

– Nej, det enda som smärtat mig är att mina föräldrar i Gränna fick utstå spott och spe för min skull.

Och kärleken till Fritiof som dragit in henne i härvan svalnade snabbt.

– Jag mötte honom en enda gång sedan han släppts efter tio år. Jag gick fram och hälsade. Och jag kände inga vibrationer alls. Känslorna hade slocknat.

Tre år senare dog Lilian Ceder, den röda rosen, 83 år gammal.