Eriks bror fick ärva barndomshemmet: ”Varför ska en få så mycket mer än den andra?”

När Eriks och Pers mamma för drygt tio år sedan passerade 80 år började hon fundera på vad som skulle hända med hennes kvarlåtenskap.

– Man kan säga att hon började dödstäda, berättar Erik när Icakuriren träffar honom i en stad i södra delen av Sverige.

De två brödernas mamma var vid den tiden ensam ägare till brödernas barndomshem, ett stort hus i attraktivt läge i Västsverige. Där hade hon bott kvar sedan deras pappa gått bort några år tidigare.

Modern insåg att hon med stigande ålder och nersatt rörlighet skulle få svårt att ta hand om huset ensam och försökte hitta en lösning så att hon ändå kunde bo kvar.

Lösningen blev att huset, då värderat till omkring tre miljoner kronor skänktes till Per, medan Erik fick nöja sig med en gåva på mindre än en tredjedel av det beloppet.

– Det där har förföljt mig sedan dess. Det kändes inte rätt. Varför skulle den ene av oss bröder få så mycket mer än den andra. Men för snäll för mitt eget bästa accepterade jag för att inte förstöra relationen mellan oss.

Något skaver

Trots att det gått flera år sedan uppgörelsen gjordes har Erik inte kunnat släppa det som hände. Han känner sig orättvis behandlad och även om han håller god min vid familjesammankomster eftersom han trots allt inte vill förstöra relationen han har till sin mamma och sin bror, känner han att det är något som skaver.

Därför kontaktade han Icakuriren tidigare i år när vi efterlyste personer som drabbats på olika sätt i samband med arvstvister. Av hänsyn till alla inblandade vill han vara anonym och samtliga namn i artikeln har därför fingerats.

– Det är kanske för sent att ändra på något, och det är inte alls säkert att jag vill ta strid om det så här långt efteråt eftersom jag i så fall gör mig till dödsfiende med min bror. Men jag skulle vilja veta vad som gäller och vad jag borde ha gjort för att undvika att hamna i den här situationen.

För att ta allt från början så föddes Erik och Per med fem års mellanrum på femtiotalet i en mindre ort i Sverige. Redan från unga år kände Erik att deras mamma särbehandlade dem.

– Det kunde vara sådana små saker som att mamma och min lillebror hade likadana muggar medan jag fick en annan. Bagateller kan tyckas, men jag lade märke till dem.

Orättvis värdering av huset

När de blev lite äldre flyttade Erik till en universitetsstad för att skaffa sig en utbildning och därefter starta ett eget framgångsrikt företag. Hans lillebror stannade däremot kvar i hemstaden och arbetade i föräldrarnas företag.

– Men jag uppfattade ändå att vi hade en bra relation. Jag var ofta och hälsade på och kunde mycket väl tänka mig att flytta tillbaka, eller i alla fall skaffa ett sommarboende där.

Det första tecknet på att allt kanske inte var så avspänt i familjerelationen som han trodde kom när deras pappa en dag slängde ur sig frågan ”Vad skulle du säga om jag gav alla aktierna i företaget till Per?”.

– Då skulle jag säga nej, sa jag bestämt och därefter togs aldrig den frågan upp igen, berättar Erik.

Efter pappans död fortsatte de två bröderna att träffas tillsammans med deras mamma och Eriks familj. Efterhand som han själv närmade sig pensionsåldern kände han allt mer att han skulle vilja tillbringa mer tid i sina gamla hemtrakter.

När deras mamma föreslog att han och hans bror skulle få köpa huset mot att hon skulle få bo kvar så länge hon orkade var han positiv till förslaget.

– Jag förslog att vi delade huset och att jag inredde en lägenhet på ovanvåningen som vi kunde disponera sommartid, men det sa min bror tvärt nej till. Det kunde han absolut inte tänka sig.

Det blev då tal om att den yngre brodern ensam skulle ta över huset och att Erik skulle köpas ut. En värderingsman värderade huset till närmare tre miljoner kronor.

– Jag ifrågasatte summan och ville ta in ytterligare minst en värderingsman, men det avvisade både min mamma och min bror. I dag är det huset värt minst fem miljoner kronor.

Ångrar att han skrev på gåvobrev

Vid de fortsatta sammankomsterna mellan bröderna och deras mamma blev deras relation alltmer ansträngd.

Till slut ställdes Erik inför ett ultimatum: Acceptera en engångssumma eller bli helt lottlös.

– Mamma sa rakt ut till mig: ”Vad skulle du säga om jag gav Per hela huset”.

Eftersom han kände att han inte hade något val skrev han under ett gåvobrev om att han ”tacksamt” tog emot kontantbeloppet. I brevet nämns ingenting om huset och det förekommer en del underliga formuleringar.

– Jag begrep nog inte vad jag skrev under, men ångrar bittert att jag gjorde det.

Eriks och Pers mamma lever fortfarande och bor kvar i huset. Per står som ensam ägare i fastighetsregistret och modern hyr det formellt av honom.

– Under åren har det målats om och det har gjorts en del andra renoveringsarbeten. Jag kan inte bevisa det, men jag tror att mamma har betalat för dem. Det innebär att Per har fått ytterligare gåvor av henne som borde tas upp i en framtida bouppteckning.

Familjetvisten har påverkat hälsan

I dag är allt prat om övertagandet av huset tabu vid familjesammankomsterna. När det togs upp försiktigt vid ett tillfälle blev den yngre brodern svart i ögonen.

– Men de borde ha lite dåligt samvete för hur de behandlat mig kan man tycka.

Familjetvisten har påverkat Erik negativt. Framförallt psykiskt – relationen mellan honom och hans bror har aldrig blivit riktigt bra igen och han känner det som att det byggts upp en mur mellan dem. Men även fysiskt.

– Min hälsa har helt klart blivit sämre, säger han.

Istället för en återflytt eller sommarboende i sina gamla hemtrakter har Erik och hans familj skaffat ett sommarställe i en helt annan del av Sverige.

– Det är bra där också, men det var inte det jag hade tänkt mig.

Juristens kommentar: Föräldrar får ge bort olika stora gåvor

– Eftersom föräldrar är fria att ge bort olika stora gåvor till sina barn under sin livstid är det inte mycket barnen kan göra åt saken. Eriks pappa hade till exempel kunnat skänka samtliga aktier i företaget till den yngre sonen om han velat det, oavsett vad Erik sa, menar Arne Larsson på Familjens Jurist.

Finns det ingenting Erik kan göra om han känner sig ofördelaktigt behandlad?

– En bröstarvinge kan efter föräldrarnas död, under vissa omständigheter, kräva sin laglott (som är hälften av den arvslott ett barn har rätt till enligt lag) ur gåvor givna före dödsfallet. Men om det är aktuellt i det här fallet beror bland annat på hur stora tillgångar mamman har när hon avlider.

Har det någon betydelse att gåvobrevet inte är bevittnat av någon utomstående?

– När det gäller gåvor i form av kontanter och liknande behövs inga vittnen. Det gör det däremot när det gäller fastigheter och därför är säkert moderns gåvobrev till Per bevittnat. För Eriks del är det däremot en fördel att det i gåvobrevet står att gåvan inte är ett förskott på hans arv.

Vanligt att föräldrar behandlar barn olika

Är detta ett vanligt scenario?

– Ja, det är ganska vanligt. Att föräldrar behandlar barn olika kan ha flera orsaker. Ibland tycker föräldrarna till och med att de har varit rättvisa, när de till exempel ger en fritidsfastighet till ett av två barn, eftersom det andra barnet redan har en egen fritidsfastighet. Men barnen uppfattar det inte så.

Om man inte vill så split mellan sina barn, hur ska man göra då?

– Vara rättvis. Och skriva ett testamente.