Relationen till min pappa blir bara sämre och sämre. Vi träffas bara till jul och då dricker han sig full och blir otrevlig. Han tar gärna på sig offerkoftan och verkar inte ha någon som helst självinsikt. Borde jag säga upp kontakten?
Efter en tidigare konflikt har min exman bestämt sig för att göra vår son arvlös. Han har anförtrott detta till mig men vill inte att sonen ska veta något. Det smärtar mig att bära den här vetskapen.
Varje gång jag besöker min farmor blir jag helt dränerad på energi. Hon har tagit offerkoftan på och en stor del av familjen har redan tröttnat på henne. Borde även jag säga upp kontakten?
Efter min sons död har relationen till vår svärdotter och våra barnbarn förändrats. Hon låter oss inte träffa barnen och har vänt dem emot oss. Vad ska jag göra?
”Ingen ser fram emot att besöka mig.” Det säger Mio Rubin, begravningsrådgivare med byrå
i centrala Stockholm. Det är de många tårarnas arbete – men jo: ”Det skrattas här också, många vill minnas med glädje.”
Begravningen är över. Kvar finns sorgen, tomheten – och ett berg av praktiska uppgifter som måste lösas. Bouppteckning, konton som ska avslutas och arv som ska delas. Och hur undviker man att det blir gräl?
”Nu talar vi inte med varandra längre. Det är så sorgligt och jag vet att det var just så här Henrik och mamma ville att det inte skulle bli”, berättar Anna. Juristen reder ut dilemmat med särkullbarn.
Hur funkar bouppteckning? Vilka konton måste avslutas? Och hur gör vi med arvskiftet? Mitt i sorgen dyker många frågor upp kring alla praktiska uppgifter vi måste ta tag i efter ett dödsfall.
När någon gått bort finns inte alltid ett testamente. Då är det arvsordningen som gäller. Grunden är släktskapet till den avlidne, där släktingar delas in i tre arvsklasser. För alla närstående finns några viktiga fakta att känna till.
Att sörja en nyss avliden anhörig kan göra ofattbart ont. Och ändå, mitt i smärtan måste ett arbete göras. Här är allt som ska uträttas för att föra någon tryggt i jorden, den sista färden – steg för steg.
När jag och mina tonårsdöttrar umgås med resten av familjen förväntas mina flickor sitta barnvakt åt min systers dotter. Både jag och mina döttrar blir ledsna över detta. Hur kan jag lösa det här?
Trots allt som förändrats det senaste århundradet så är normen om en kärnfamilj fortfarande stark. Men hur många vet att ”mamma, pappa, barn”-idealet är en ganska ny idé, som ersatte en annan typ av familjekonstellation?
