Erik var i tioårsåldern då han började förstå att hans pappa var kriminell.
– Han rullade en joint och berättade att det var olagligt. ”Vi kan kalla det pappas magmedicin så förstår ingen vad det är”, sa han. Vi använde oss ofta av kodspråk. Han portionerade ut fakta om sitt kriminella liv lite då och då, ju äldre jag blev, berättar Erik.
Erik Myrstrand
Ålder: 32 år.
Familj: Sambon Matilda och sonen Tage.
Bor: Stockholm.
Gör: Skådespelare.
Aktuell: Turnerar med föreställningen ”Jävla idioter”. Speldatum finns på ”En föreställning om pappor” på Facebook.
Han förstod också att hans pappa inte var som alla andra när han dök upp på skolavslutningar.
– Folk reagerade när han kom. Dels var han en person som kunde ta ett rum, men han såg också härjad och röd ut i ansiktet. Han sade att det var för att han hade arbetat till sjöss, men när jag blev äldre fattade jag att det var på grund av alkoholen.
Eriks föräldrar skilde sig när han var fyra år gammal. Han fick mycket kärlek av sin pappa, något som han tror gjorde att han inte gick i hans fotspår och blev kriminell.
– Han ville att jag skulle lära av hans misstag, fast ibland kände jag att jag måste också få göra misstag för att lära mig någonting.
Dövade smärtan med alkohol
Eriks pappa var utbildad styrman på Sjöbefälsskolan och körde olika färjor, men han sålde också smuggelsprit, cigaretter, hasch och sprängde bankomater. När Erik var liten blev hans pappa sjukpensionär efter att ha ramlat från ett tak som han lagade. Han fick en större hjärnblödning och diskbråck. Erik tror att han dövade mycket av den fysiska smärtan med alkohol, vilket ledde till missbruk.
Erik tyckte om att spela teater, men en studievägledare sade att han aldrig skulle kunna komma in på Teaterlinjen på Södra Latins gymnasium i Stockholm. Men han lyckades höja betygen och visa på motsatsen.
– Jag gick på provfilmningar, och fick den första rollen jag sökte. På skolan gick det kändisbarn och alla hade höga betyg. Det var som en annan värld för mig.
Under den här tiden hade Erik inget fast boende. Han bodde hos kompisar eller hos sin pappa på ett ungkarlshotell. En gång sov han i skolan vilket man inte fick göra. Någon upptäckte hur han levde och gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. Då hjälpte kuratorn på skolan honom att söka olika stipendier.
– Plötsligt kunde jag vara med på samma villkor som de här medelklasskidsen. Jag kunde ta en fika eller tågluffa, så det var fantastiskt.
LÄS ÄVEN: Programledaren Malin Olsson: “Att bli tvåbarnsmamma är så mycket bättre än jag trodde”
Under samma period var Eriks pappa i en process med socialtjänsten för att hitta en lägenhet åt dem. Ärendet snabbades upp på grund av Eriks situation, och de fick en lägenhet på Södermalm.
– Det var häftigt. Pappa ger mig nycklarna som jag sätter i dörren och så säger han att det är vårt. Jag får ett alldeles eget rum och vi skålar med varsin öl.
Eriks pappa slutade visa honom kärlek
Samtidigt blir det ett hårdare klimat mellan dem.
– Det blev lite tuppigt och macho. När jag var barn visade han så mycket kärlek för mig, men inte längre. Då jag fyllde 18 gav han mig två backar öl. Jag hade hellre velat göra något tillsammans med honom, som att åka ut och segla som han gillade.
När Erik är 24 år gammal, går hans pappa bort och det finns oklarheter kring hans död. Erik har bannat sig själv över varför han inte hörde av sig till honom den helgen, utan fick ett telefonsamtal på måndagen från någon som inte kunde komma i kontakt med Eriks pappa.
– Jag har ofta hjälpt honom. Hittat honom på olika platser och ringt ambulans. Baddat och tvättat honom när han har delirium. Skyddat honom på olika sätt. Efter att han dog så förstod jag att jag har varit medberoende, säger Erik.
LÄS ÄVEN: ”Min man visar inte barnen någon kärlek”
Skrev pjäs om pappa
Under årens lopp har Erik skrivit på en bok om livet med sin pappa. Det har mynnat ut i en pjäs som heter ”Jävla idioter”. Det är en enmansföreställning där Erik spelar både sig själv och pappan. Monologen spelas på olika teatrar och skolor runt om i landet. Pjäsen startar med en scen där Erik är i sin pappas lägenhet efter dödsfallet för att flyttstäda. Saker väcker minnen till liv och publiken dras med i resan från Eriks småbarnsår, fram till pappans död. Publikens kommentarer kring föreställningen består mestadels av orden ”gripande” och ”berörande”.
– Pjäsens grundkärna är att man försöker rädda en människa som man älskar, men att man inte kan det. Du kan stötta och finnas där men du måste rädda dig själv. Jag kunde rädda honom i det korta loppet de gångerna när jag hittade honom då han ramlat och slagit sig. Men inte i det långa loppet. Det hade bara han själv kunnat göra. När jag förstod det så kunde jag också förlåta mig själv.
Erik som nu själv är pappa gläds över att få fira Fars dag.
– Jag firade min första Fars dag förra året. Det var fantastiskt att bli uppvaktad av de personer man älskar mest i livet, min sambo och min son Tage. Pappa sade att han inte brydde sig om högtidsdagar. Ändå ringde han då och bjöd över mig på mat. Så egentligen brydde han sig, säger Erik leende.
”Jag kommer ta efter saker av pappa i min fadersroll”
Erik har funderat mycket kring fadersrollen, då han själv har blivit pappa och under skrivandet av sin pjäs.
– När jag klagade på något sade pappa alltid: ”Tänk på hur det har varit för mig”. Det var jobbigt att han jämförde våra uppväxter. Jag kommer inte att göra det med Tage och säga att han har det bättre än vad jag hade. Jag jobbar på att kunna visa mina brister, erkänna när jag har gjort fel och be om förlåtelse.
– Han ska veta att jag även finns för honom när han är vuxen. Jag tänker att pappa är något man är livet ut.
Erik tror att hans pappa gjorde så gott han kunde och han älskar honom. Han önskar att hans pappa hade fått uppleva att vara farfar – vara barnvakt och hämta på förskolan. Men på ett sätt hade det varit en börda om han inte skulle ändrat sin livsstil.
– Men jag kommer ta efter saker av pappa i min fadersroll. Hans lugna temperament. Hur han portionerade ut saker och berättade dem när barnet var moget för det. Och hans humor och glädje – vi ska garva och ha kul!
