Seniorerna fixade eget trygghetsboende: Vi grannar tar hand om varann

På borden står ett par tallrikar med goda kladdkakor som Marit Heed, 82, bakat och tagit med sig. Ingegerd Axelsson, 80, häller upp kaffe ur en stor termos.

Stämningen är hög och gästerna runt de två borden i vardagsrummet tar för sig av kladdkakan som serveras med frysta bär och grädde.

– Jag är egentligen inte husens stora bakmästare, ­säger Marit lite blygsamt. Det är Ingegerd och Asta som är bäst på det.

Vi är på ”knytis-fika” hemma hos Ingegerd Axelsson och hennes man ­Sven-Gösta, 81, på Hånellsgatan i stations­samhället Hässleholm i norra Skåne.

Fann gemenskap i hyreshusen

Här har hyresgästerna i två gula tvåvåningshus med loftgång spontant skapat sig ett unikt trygghetsboende.

Det är helt vanliga hyreshus. Det speciella med dem är den gemenskap som utvecklats mellan grannarna.

Den här dagen har 14 av de 16 grannarna mött upp för en stunds trevlig fikastund tillsammans.

Och eftersom det är knytkalas har alla tagit med sig något.

Var och en har dessutom med sig sin egen kaffekopp och tallrik för att inte belasta värdinnan Ingegerd med en massa disk.

– Så gör vi alltid. När vi har grillfester på gården så har var och en med sig sin egen tallrik, bestick och glas, säger Rolf Björklund, 77.

Hjälpsamhet och omtanke

Hjälpsamhet, men också omtanke är ett nyckelord som karakteriserar gemenskapen mellan grannarna på ­Hånellsgatan.

– Om de andra inte skulle se mig ute på ett par dagar är det alltid någon som knackar på och frågar hur jag mår. Det hände så sent som häromdagen, berättar Asta ­Andersson, 91.

Med sina 28 år på Hånellsgatan är Asta den som bott längst i de två hyreshusen. Hon stortrivs och har inte en tanke på att flytta därifrån. Tack vare gemenskapen mellan grannarna känner hon sig lika trygg där som om hon bott på ett trygghetsboende.

För det var nämligen absolut inte tänkt att de två intilliggande husen skulle bli vare sig ett senior- eller trygghetsboende när de byggdes i mitten av 1980-talet. Det har bara blivit så.

– När jag flyttade in här 1997 bodde här även barn­familjer, men med åren ändrades familjekonstellationerna gradvis, berättar Asta.

De sexton hyresgästerna är i dag mellan 67 och 93 år gamla. Många bor ensamma i sina lägenheter, men där finns även några par.

Numera ställer fastighetsägaren som krav att man ska ha fyllt 65 år för att få flytta in. Lägenheterna är mycket attraktiva. I skrivande stund stod det 29 personer i kön.

– Man kan få vänta länge. Vi hade tur som fick en lägen­het här, berättar Jan-Åke ”Janne” Nilsson, 71, som tillsammans med hustrun Lena Ståhl, 67, är de senast inflyttade i husen.

De flyttade bara ett par hundra meter från ett hus längre ner på gatan.

– Vi hade gått och tittat på de här husen länge och hört om den fina gemenskapen. Därför ville vi flytta hit när det blev för tungt att sköta ett eget hus, säger hon.

Glögg- och grillfester

Fikastunden hemma hos Ingegerd och Sven Gösta är den första gemensamma träffen för året. I höstas hade de både glöggfest och sillsexa hemma hos Barbro Möller, 88.

– På somrarna har vi flest gemensamma aktiviteter, berättar Rolf Björklund. Då dukar vi upp ett långbord på gården mellan husen och har grillfester.

Grönytan mellan husen fungerar som ett nav och det är där grannarna oftast träffas. Det är Rolf och Janne som ansvarar för att hålla fint utomhus och Janne och hans hustru har med hyresvärdens tillstånd även anlagt en liten trädgård utanför sin lägenhet på bottenvåningen som alla kan njuta av.

Det är också Rolf och Janne som frivilligt tagit på sig ansvaret att hålla gångarna mellan husen och trottoaren snö och isfri på vintrarna.

– De är helt fantastiska. De skrapar till och med bort isen från rutorna på våra bilar, säger Alva ­Winqvist, 86.

Håller koll på varandra

Ingen av de boende i de två husen behöver känna sig ofrivilligt ensam. Alla bryr sig om alla och är det någon som man inte sett på några dagar knackar man på.

Flera av grannarna har dessutom nycklar till varandras lägenheter.

– Men det är inte så att vi springer in till varandra hela tiden. Det är inga svängdörrar mellan oss utan bara lagom koll, säger Alva Vinqvist.

För de 16 hyresgästernas anhöriga känns bra att veta att de har den kollen på varandra.

– Min dotter som bor i Bryssel tycker det är jätteskönt. Då behöver hon inte oroa sig om jag inte svarar i telefonen, säger Marit Heed.

Däremot händer det ofta att den som ska åka till affären och handla frågar grannarna som inte är lika rörliga eller som inte har tillgång till egen bil om det är något de behöver.

Nyinflyttade bjuds in

Alla nyinflyttade i något av de båda husen bjuds från första dagen in i gemenskapen. Det är Asta, som i egenskap av den äldsta hyresgästen i husen, som bjuder in de nya på kaffe för att man ska lära känna varandra.

Det är inte bara gemen­skapen som gör husen attraktiva.

– De ligger perfekt. Vi har bara några hundra meter till sjukhuset, nära till centrum och affärer och utanför finns en busshållplats med flera olika busslinjer, säger Solveig Björklund, 69.

Närheten till sjukhuset hade Asta glädje av när hon kände sig lite krasslig och gick till akutmottagningen. Det visade sig att hon hade drabbats av en hjärtinfarkt.

– Det gick som väl är bra. Jag kände mig inte så dålig och det var ju som tur var inte så långt att gå, säger hon med ett leende och tackar samtidigt ja till ytterligare en bit kladdkaka när Marit skickar över fatet.