Jag hatar sommaren
Alla mina kompisar bara pratar om hur härligt det ska ha det. Det är sommarkärlekar hit och spritfester dit och utlandsresor som de ska göra.
Jag vill bara försvinna. Vi brukar bara vara hemma på sommaren och det är väl okej, men bara för att alla tjatar så om deras kommande perfekta sommar så har jag börjat hata sommaren. Snälla, säg vad som helst, bara ge mig lite stöd.
Svar:
Min första tanke var att skriva att alla ljuger. Men sen när jag tänker efter så gör de nog inte det (klart de överdriver lite men…). För så där höll mina skolkompisar också på och grejen är det att de hade ju sommarkillar och verkade ha superhärliga sommarlov. Och de ljög ju inte för när de kom tillbaka så kunde de visa bilder på Josef på Cypern och Krille på Malta etc.
Mitt värsta som ung var alla ungdomsböcker som alltid handlade om två syskon som var tvungna att vara hos faster Majken på sommarlovet och fy vad trist… MEN så hände det något fantastiskt. En snygg kille visade sig bo i stugan nere vid havet och så förvandlades sommaren till fest och spänning och hångel.
Jag har aldrig känt mig som ett större miffo än när jag var ung och faktiskt ALLA mina skolkompisar var med om liknande saker som i böckerna och ungdomsfilmerna, dvs sommarkärlekar, hångel på Kreta, fester natten lång på en strand. För det som hände mig var BARA skit och det var ALLTID så att nån av mina vänner stängde in sig med nån kille just där jag skulle sova så jag fick banka på hela natten. Och dan efter fick jag jordens utskällning som gick ut på “meh! så du unnar inte mig att få hångla med Pata/Nicke/Arash, fy fan vilken jävla dålig kompis du är!”. Kommer aldrig glömma midsommaren i Roslagen där killen som skulle köra var onykter så vi fick sitta i en bil en hel natt och min bästis hånglade med nån kille som hon raggat upp i sätet bredvid hela natten, eller när min andra bästis låste in sig i stugan där vi skulle sova och så använde hon min säng till att ha sex med en kille så att lakanden gick sönder. Jag kan rabbla upp hur många exempel som helst. Kontentan, inget “härligt och spännande” hände någonsin mig någon sommar. Jag har aldrig varit med om något romantiskt strandparty, jag träffade aldrig en härlig främmande kille i huset nere vid stranden och jag hatar fortfarande sommaren. Kan vi inte starta en hata sommaren-klubb och hitta styrka i varandra? Jag tycker hur som helst att du helt orubbligt ska göra din grej och skita i dina polare och deras sommarsnack.
