Jag är feminist
Hej Linda!
Maja heter jag, och skriver med en fundering som jag tror att du skulle kunna ge lite respons på, som offentlig representant för feminismen (hojta till om du inte är bekväm med det, men det är min högst personliga uppfattning). Jag är 22 och mitt uppe i min feministiska make over, som jag tror har väntat lite på sig för att jag har mått så jävla dåligt i min roll som tjej fram tills nu, med tankar om att vara till lags, attraktiv och offentlig egendom i många avseenden. Lite hårddraget kanske, men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Nu har jag kommit så långt i min process att jag jobbar på att vänja mig av med många av de saker som jag upplever att kvinnor gör för att leva upp till normen om den heterosexuella kvinnan. I min värld handlar det om att inte raka mina ben och inte längre sminka mig dagligdags, åtminstone till en början. Mitt främsta argument är uppenbart: Varför ska jag pinas med dessa måsten, om inte män behöver göra det?
Jag läser till psykolog på Göteborgs universitet, och som någon form av “policy” står det i alla kursplaner att ett visst genusperspektiv alltid ska bejakas, oavsett kursens innehåll. Detta innebär att vi studenter har mött ett antal “genus-inriktade” föreläsare, mestadels kvinnor. Jag följer också mainstream-genus-media, vilket betyder att jag ser relaterade program på SVT play och läser relevanta artiklar i GP, Aftonbladet och Expressen. Ofta är det, föga förvånande, kvinnor som för den offentliga diskussionen kring feminism och hur det är att vara kvinna i Sverige idag. Vad jag tycker mig ha lagt märke till är att många av dessa kvinnor är sminkade, och så även du. Detta förvånar mig något enormt. Jag följde debatten kring Isabella Löwengrips tidningsomslag, där du kom med ett inlägg i stil med att utformningen av omslaget var skapad utifrån en passiv kvinnoroll, som söker den manliga blicken och med en porrig rumpa i blickfånget. Jag håller helt och hållet med dig, men min undran är, om inte smink också har sin grund i att attrahera män? Eller att konkurrera ut kvinnor i kampen om männen? I grund och botten? För vem gör man sig fin? Vilka ideal styrs man av då, och vad grundar sig dessa ideal i från första början? Du förstår säkert vart jag står i frågan, men jag är verkligen genuint intresserad av hur det kommer sig att så många feminister och jämställdhetsförkämpar faktiskt står ut med att sminka sig varje dag. Jag hoppas innerligt att du vill ta dig tid att fundera lite och svara på min fråga.
Svar:
Tack för ett otroligt viktigt och bra mail! Smink har absolut sin grund i att attrahera män. Och särskilt då lite lagom härlig make up och lite plut här och där, så där som de mysiga fina tjejerna ser ut som killar gillar. De med flygit blond hår och naturliga färger.
För mig är (tyvärr) inte smink en pina. Jag är besatt, jag älskar smink och nagellack, och har gjort det sedan jag var ca tolv år. Jag har haft långa naglar sedan jag var tolv år, det är ju inte klokt egentligen. Men jag sminkar ju mig inte “snyggt” eller lagom eller så där som män gillar. Svarta naglar och pandasmink tycker väldigt få män om. Jag sminkar mig så klart för att vara fin och jag lägger ner tid och pengar på det. När jag går utan smink känner jag mig osäker och när jag har en massa smink känner jag mig säker. Det roligaste är att jag så ofta får höra från killar “du som är feminist och osminkad…” eftersom folk alltid tänker att en feminist inte har smink och uppenbarligen tittar de inte ens på mig i och med att de säger till mig att jag är en osminkad (underförstått ful) feminist när jag står framför dem med full warpaint och svarta naglar.
Jag har inget bra svar på din fråga men jag tycker att du låter väldigt klok och du behövs där ute!
