Barnfattigdom
Hej Linda! Du kanske få stilla min ilska något. BARNFATTIGDOM! Jag blir så provoverad! Som om det vore en mänsklig rättighet att alla har nyaste mobilen eller får en ny cykel (jag är yngsta barnet så jag får aldrig nån ny cykel, jag får ärva, men det är ju det livet handlar om, att ärva, dela med sig, recycling någon?), jag har aldrig varit i Thailand eller USA eller nåt fancy (vi åker bara till mormor i Småland ibland). Vi har en gammal skitbil och jag vet hur svårt det är för mamma att få pengarna att räcka varje månad (vi har aldrig pengar till någonting!) Är jag en av de där fattiga barnen då eller (jag är 15 år och bor i en större stad)? Är det synd om mig? Ska jag ringa Bris för att jag och mina syskon aldrig får åka till solen? Jag har en gammal avlagd mobil som min moster inte ville ha längre och absolut inte iPhone.
Svar:
Media måste ju göra lite sensation och överdriva och få det att låta som att Sveriges barn håller på att gå under för att de inte får den nyaste iPhonen och inte får åka till Thailand som “alla andra”. Det är medias jobb. Men det som det egentligen handlar om är ju att dessa barn som lever i ekonomisk misär är inte sura över att de inte får en mobil utan de är oroliga och hungriga. De är oroliga för att mamma verkar må så dåligt. De är oroliga för hur det ska gå, ska de få bo kvar, kommer de finnas mat hemma i kväll. De måste gå till skolan för att där är enda gången de äter. Jag kan också bli provocerad när jag läser om de stackars barnen som “inte får åka utomlands som alla andra”, själv har jag stor familj och naturligtvis inga pengar till skidresor eller nya cyklar. Men sedan sansar jag mig och vet att det finns barn som har ångest och ont i magen så att de inte kan sova för att de kanske måste flytta igen, för femte gången i år (till nån polares soffa).
