Nu får Gunilla Röör äntligen spela rollen som Kristina Lugn specialskrev till henne: ”Pjäsen är så rolig!”

Efter decennier av delad tv-soffa, middagar och alltför många kompromisser har det äkta paret Rut och Ragnar äntligen kommit fram till den stora planen: att skiljas – högtidligt, värdigt och en gång för alla.

Men i Kristina Lugns värld går förstås inget riktigt som tänkt. För hur arrangerar man en fulländad separation? Vem ska vara ”worst man”, det vill säga motsatsen till bröllopets ”best man”? Vem blir rättmätig ägare till den slätstickade pullovern? Och är det möjligt att dela ett gökur rakt av – och i så fall, vem ska få göken? Det är frågor som både roar och oroar när Rut och Ragnar försöker konstruera den ”perfekta skilsmässan”.

”Rut & Ragnar”, av Kristina Lugn, skrevs faktiskt ursprungligen för just Gunilla Röör – och Allan Edwall. ­Gunilla fick dock andra åtaganden, och var tvungen att hoppa av. Istället var det Kristina Lugn själv som klev in i rollen som Rut, medan Allan Edwall gestaltade Ragnar. ”Rut och Ragnar” hade urpremiär 1997 på Teater Brunnsgatan Fyra.

– Tyvärr spelades pjäsen bara tre gånger. Allan var svårt sjuk, och en tid senare dog han i cancer.

Spelar mot sin make i ”Rut och Ragnar”

Nu – nästan tre decennier senare – får Gunilla Röör äntligen spela Rut. Våren 2026, Gunillas sista säsong som teaterchef i Luleå, tar hon med sig ”Rut & Ragnar” ut på turné i Norrbotten.

– Dessutom spelar jag mot min egen man. Per gestaltar Ragnar, och det känns både utmanande och kul. Vi behöver överraska varandra på nytt och helst inte skilja oss på kuppen, skrattar hon.

”Rut och Ragnar” är en pjäs som ligger Gunilla varmt om hjärtat. Hon beskriver Kristina Lugn som en ”remarkabel pjäsförfattare” med en förmåga att pendla mellan mörker och ljus – alltid slipat, alltid med humor.

– Pjäsen är så rolig! I skilsmässolöftena säger de: ­”Lovar du att avstå från mig?” Och Rut säger till Ragnar: ”Du borde ha samlagskval så lite som vi har legat.” Det är roligt, dumt, kär­vänligt – precis som livet självt.

Slutar som teaterchef för Norrbottensteatern

När ”Rut & Ragnar” nu återvänder till scenen är det inte bara en pjäs om en kärleksfull skilsmässa. Den blir också ett slags avskedsceremoni för teaterchefen för Norrbottensteatern.

– Jag har gått in på mitt sjätte år som teaterchef. Ett av ledorden när jag tillträdde var – närvaro. Teatern ville ha en närvarande chef. Så jag flyttade upp till Luleå, och har åkt ner till Stockholm då och då. Jag bor i en lägenhet vid Luleälven med utsikt över Bottenviken. För mig var det inga problem att byta bostadsort. Wherever I lay my hat… Det är teatern som är mitt hem. Men nu känner jag att jag måste tillbaka till min hembygd. Stockholm drar i mig, och jag saknar familj och vänner.

Det här blir alltså Gunilla Röörs sista pjäs som chef på Norrbottensteatern. Den här gången spelar hon dessutom huvudrollen. Tidigare har hon, i egenskap av chef, undvikit att norpa de största rollerna.

– Som teaterchef är det min uppgift att ta hand om kollegornas kreativitet. Jag har inte velat ta arbete från ensemblen, och har själv inte spelat de stora rollerna. Men det här är min avskedsföreställning… Dessutom finns det ingen 70 plus-kärring i ensemblen, och i den här pjäsen behövs en 70 plus-kärring.

Gifta i fyra decennier

Att vara tillsammans med samma person under ett långt liv är något som ­Gunilla Röör kan relatera till. Hon och Per har varit gifta i fyra decennier.

– Att det har fungerat så bra tror jag beror på att vi har samma kärleks­objekt – teatern. Vi har haft förståelse för varandras passion till teatern, och aldrig konkurrerat med den. Jag har många nära vänner som har gift sig, skilt sig, gift sig och skilt sig. Men jag har aldrig känt att jag vill skilja mig från Per. Jag känner fortfarande attraktivitet till honom.

Jag har en kompis som säger att par som är ihop decennium ­efter decennium med sin partner är ”konstiga”.

– Hahaha, ja, du ser vad vi människor är olika. Att vara ihop länge med en person har vissa konsekvenser. Att ha haft flera olika partners har andra konsekvenser.

Känner du dig redo att lämna ­Luleå och Norrbottensteatern nu?

– Det var en present att få det här jobbet. Jag var sextio år och fick en ny utmaning i karriären – det är inte alla förunnat. Men jag tycker inte att man ska sitta för länge som teaterchef. Det är en post som behöver inspiration från olika håll. På samma sätt fungerar jag som människa – jag vill vara i rörelse.