Jag minns hurvi satt vid vår förstföddes bädd och med var sin klump i magen räknade ner: tolv år, tjugotre timmar, femtionio minuter och fyrtio sekunder … trettio sekunder … tjugo … tio … Sådärja! Nu börjar eländet! Nu kommer han att vakna som tonåring i morgon bitti, målbrottskraxig och aknespräcklig och med fötter som en grodman. Håll i dig, älskling, för nu kommer det att dröja till hans tjugoårsdag innan lugnet kommer tillbaka … Och vänta nu! I mellantiden kommer ju hans småbröder också att bli tonåringar! En period kommer vi att ha tre svettiga drasuter som går runt och spottar och tigger pengar!
Alla skildringar av tonåringar – böcker, filmer och tv-serier, dokumentära såväl som fiktiva – visar bara problem. Länge såg jag framför mig att min tid som tonårsförälder helt skulle bestå av ideliga telefonsamtal om väskryckning och limsniffning och mopedtrimning och vandalisering av kommunala parkbänkar.
Så blev det inte. Det visade sig vara rätt lattjo att vara tonårspappa. Man kan titta på allt blodigare tv-serier tillsammans, utan att behöva ta så mycket hänsyn till eventuella mardrömmar. Man kan laga vad man vill till middag utan att mötas av gnäll och matvägran, eftersom hungern är så gränslös att allt – även bordsduken – går ner.
Min hittills enda tonåring är på det hela taget ett praktexemplar. Han är artig (mot alla andra), han är klok (eller åtminstone inte så obegåvad att han är en fara för omgivningen), han doftar gott (konstigt vore annat, eftersom han för säkerhets skull brukar duscha även innan han cyklar till gymmet) och har vett att skaffa sig poäng hos sin far genom att regelbundet citera Hasseåtages Spik i foten-sketch så att jag triumfatoriskt kan sträcka armarna mot himlen och vråla: “Jag har lyckats!”
Men. Han är för slö. Jag sa det till honom härförleden. Scenariot i sammanfattning: Övriga familjen är bortrest över helgen. Vi kommer hem och hittar ett glas avslagen grogg i bokhyllan. Modern i familjen vet med bestämdhet att hon inte har ställt det där. Fadern i familjen har aldrig låtit ett glas stå så länge att det hunnit bli avslaget. Återstår så tonåringen. Förhör upprättas. Jo, det kan nog ha hänt att han råkat ha två tre kamrater från scoutrörelsen över på Fia med knuff och att det där glaset råkade hällas upp av någon och att några smakade men tyckte att det var för starkt och därför ställde undan det i bokhyllan och helt övergick till lättmjölk.
Modern i familjen blir arg och pratar om bristande ansvar. Fadern i familjen skakar på huvudet: “Du får inte vara så slö! Du måste städa ordentligt! Kolla överallt! Annars lämnar du ju spår efter dig!”
Men bortsett från den där lättjan så verkar han hur skötsam som helst, tonåringen.
