Malou von Sivers skriver om familjerelationer: ”Det är möjligt att min svärmor var svartsjuk på mig”

Mänskliga relationer har varit kärnan i hela hennes journalistiska yrkesgärning. När Malou von Sivers för ett tiotal år sedan började skriva romaner fick relationstemat följa med in i fiktionens värld. Efter att ha utforskat kärleksrelationer, förälder­barn-relationer och syskonrelationer har hon i sin femte roman kommit fram till den vanskligaste relationen av dem alla; den mellan svärmor och svär­dotter. I det rafflande triangeldramat ”En ska bort” uppstår en hätsk konkurrenssituation mellan singelmamman Greta, som aldrig klippt navelsträngen till vuxna sonen Patrick, och Patricks hustru Nina.

Liksom i sin inledande historiska trilogi som tog avstamp i ­­Malous egen såriga släkthistoria har hon även den här gången hämnat inspiration från verkligheten. Historien är förvisso helt igenom fiktiv. Svärmorsbekymmer är emellertid någonting som Malou har personlig erfarenhet av. När hon som 25-åring träffade maken Sten var hans mamma ofta med både i deras vardagsliv och på fester.

– Det var något som jag var väldigt ovan vid. ”Jag vill ju bara vara med dig!” sa jag till Sten. Men Sten kände ansvar och hade dåligt samvete gentemot sin mamma eftersom hon var ensam. Han hade ofta haft med henne i olika sammanhang och tyckte det var självklart att vi skulle ta hand om henne.

Komplicerad relation till sin svärmor

Malou poängterar att svärmodern också var en spännande och äventyrlig kvinna. Men framför allt var hon en fantastisk farmor till hennes och Stens tre barn. Relationen blev med andra ord motsägelsefull och komplicerad.

– Det är möjligt att min svärmor var svartsjuk på mig, och kanske även i viss mån avundsjuk. Jag vet att hon brottades med de där känslorna och några gånger pratade vi om situationer som hade blivit märkliga. Det var modiga och känsliga samtal.

Sa du ifrån till henne eller teg du och led?

– För det mesta teg jag och led. I dag undrar jag varför jag gjorde det. Jag tycker själv att jag är en rak och tydlig person. Men i det här fallet hamnade jag i ett märkligt vara till lags-mönster. Jag tyckte att jag borde vara generös och bjuda in henne till vår familj eftersom hon levde ensam. Jag visste ju hur glada barnen blev när hon kom.

Blev du inte irriterad på Sten när hans mamma jämt skulle vara med er?

– Absolut! Det påverkade vår relation och vi grälade om det. Men efter min svärmors död hade vi flera bra samtal som fick mig att förstå hur svårt det här hade varit även för honom. Det var faktiskt Sten som uppmanade mig att skriva en bok på det här temat. Jag är tacksam över att han är så öppen och modig, men jag vill understryka att min roman är väldigt skruvad och inte har någonting med vårt liv att göra.

I dag är Malou själv svärmor, om än inte i formell mening eftersom vare sig sönerna eller dottern är gifta med sina partners. Trots att hon dyrt och heligt lovat sig själv att inte klampa in i sina barns liv har hon ibland fått erfara hur knivigt det är att hålla sig om rätt sida gränsen.

– Vid några tillfällen har mina barn sagt ”stopp! back off!” när de tyckt att jag har lagt mig i för mycket. Och det med all rätt. Då har jag genast tagit ett steg tillbaka. Det känns jättebra att vi har en sådan relation att de vågar säga ifrån till mig.

Malou von Sivers höll på att dö i fallolycka

Tillbaka till boken. När den inleds sitter Nina missmodigt och betraktar makens och svärmoderns interaktion utan att själv kunna vara del av den. ­En olycka har gjort henne stum och för­lamad. Om fallet nerför utsiktsberget som varit Ninas tillflyktsort var en olyckshändelse eller ett mordförsök måste man läsa till slutet för att få reda på. Att Malou låter en av sina huvud­karaktärer falla handlöst nedför en brant har en speciell anledning. ­Vintern 2022 var hon själv en hårsmån från att omkomma i en fallolycka. Under en skidtur i ett dimmigt Alperna körde hon av misstag utför ett tio meter brant stup.

– När jag under fallet såg de svarta stenblocken därnere komma närmare och närmare tänkte jag häpet: Är det så här mitt liv ska sluta? Jag trodde på ­allvar att jag skulle dö.

Mirakulöst nog kom hon undan med en komplicerad benfraktur och ett rejält mentalt trauma som hon omgående tog hjälp av psykologen Egil Linge, tillika återkommande gäst i ”Malou efter tio”, för att bearbeta. En tacksamhets­dagbok som Malou fick i gåva av en granne hjälpte till att förhindra henne från att störta ner i ”det mentala stupet” där tankarna på hur fallet hade kunnat få dödlig utgång tog överhanden. Normalt sett är dock svårmod inget som ligger för Malou. Förtjänsten för det till­skriver hon sin mamma.

– Hon betonade alltid för oss barn hur tacksam hon var över sitt liv och att hon älskade att vara mamma till oss. Det är konstigt att jag så sent kom på hur viktig min mamma med sitt positiva synsätt har varit för mig. Det kan jag verkligen skämmas över. Under många år tyckte jag att vi inte förstod varandra intellektuellt. När jag skulle göra mitt sommarprogram, som kretsade kring min pappa, sa en kollega: ”Du pratar aldrig om din mamma.” Då stannade jag upp och började tänka på att mamma alltid var den som fanns där under min barndom. Jag kastade mig i väg till hennes äldreboende, tog hennes händer och tackade henne för allt hon gjort för mig.

Vad fick du för reaktion från henne?

– Jag tror att det betydde mycket. När jag kommenterade att hon alltid varit så tillåtande och att jag inte kunde minnas att hon någonsin blivit arg på oss svarade hon: ”Nej, det räckte med att er pappa var som han var.”

Wallraffande reporter

Fram till dess hade Malous fokus ­legat på den destruktiva och oberäkne­liga föräldern. Han som kunde gå från lugn till ursinne på en sekund och ge ­Malou örfilar för att hon råkat trampa på mattfransarna eller tappa en gaffel i golvet. Den dysfunktionella uppväxtmiljön bidrog till att hon tidigt längtade bort och ut i världen. Det enklaste sättet att komma i väg från Sverige var att ta jobb som reseledare. Slumpen placerade den samhällsmedvetna Malou i Grekland där demokratin höll på att få fäste efter att militärjuntan några år tidigare hade fallit. Snart varvade hon turistguidningarna med att sjunga frihetskämpen Mikis Theodorakis politiska sånger på en liten källarklubb i Aten.

– De modigaste personerna i Grekland under juntatiden var ofta advokater och journalister. Det var de som stod på barrikaderna. Under ett samtal med en kvinnlig grekisk journalist sa det bara pang inom mig och jag insåg: Det är klart att det är journalist jag ska bli!

Malou reste hem till Stockholm, började plugga statsvetenskap och juridik och sökte till Poppius journalistskola. Så småningom blev hon wallraffande ­reporter på Aftonbladet. Under falsk täckmantel som vårdbiträde avslöjade Malou flera missförhållanden inom vården. I sitt nästa jobb som chefredaktör för modemagasinet Elle blev hon tvungen att fightas för sina egna rättigheter.

– När min chef Lukas Bonnier förstod att jag var gravid kallade han upp mig till sitt kontor. Jag fick ett glas champagne, varpå Lukas förklarade att jag inte kunde vara kvar som chefredaktör om jag skulle vara föräldraledig. Jag vände mig till Journalistförbundet, och deras jurist såg till att det blev förlikning. En vecka senare ringde min före detta Aftonbladet-kollega Janne ­Andersson och frågade om jag ville vara med och starta en ny tv-kanal, TV4. ”Men jag är jättegravid”, invände jag. ”Det gör ingenting”, svarade Janne. ”Vi undertecknar anställningskontraktet nu och sedan kan du komma tillbaka ­efter föräldraledigheten.”

Fick 10 000 kronor mindre än Bengt Magnusson

Ett drygt år senare gjorde Malou tv-debut som programledare för ­”Nyhetsmorgon”, eller ”Gomorron” som programmet på den tiden hette. Snart vidtog en ny arbetsrättslig kamp med feministiska förtecken. Trots att ­Malou och dåvarande parhästen Bengt Magnusson hade exakt samma arbetsuppgifter fick nämligen Bengt varje ­månad 10 000 kronor mer än Malou i ­lönekuvertet.

– Jag var så förbannad över det att jag inte kunde sova på nätterna. Det handlade mer om att det var ­orättvist än pengarna i sig. När jag gick in till den dåvarande programdirektören Lars Weiss och klagade la han upp sina cowboyboots på skrivbordet och sa: ”Bengan har högre marknadsvärde än dig.” Det hela löste sig inte förrän vi fick en ny chef, tack vare vår kollega Lasse Bengtsson som kommit hem efter att ha varit korrespondent i USA. Lasse gick in till chefen och löneförhandlade åt oss alla tre, vilket resulterade i att han själv, Bengt och jag fick samma lön.

Efter några år som morgonprogramledare premierades Malou med det egna intervjuprogrammet ”Malou möter” där hon träffade storheter som Nelson ­Mandela, Kofi Annan, drottning Silvia, Ingmar Bergman och icke att förglömma Britney Spears. Men med tiden började de skyhöga tittarsiffrorna dala. Stjärnorna var inte längre beroende av traditionell tv utan valde bort intervju­programmen till förmån för egna ­Youtube-kanaler. Och Malou fick erfara att yngre kolleger tillfrågades om uppdrag som hon tidigare haft.

– Jag började känna att det kanske var dags att lämna TV4. Men även om jag var stukad tänkte jag: Jag ska inte gå ut på knäna, jag måste gå ut med flaggan i topp. Det slutade med att jag uppsökte min närmaste chef och sa till henne: ”Jag pratar skit om dig hela ­tiden eftersom jag är så jäkla arg över det här. Jag måste få stopp på mig själv.” Hon skrattade gott men tyckte att vi skulle fråga ledningen om min framtid.

1 600 avsnitt av ”Malou efter tio”

Återigen blev det ett besök hos programdirektören som vid den här tiden hette Tobias Bringholm. Malou avkrävde ­honom svar på hur mycket han trodde att hennes varumärke skulle vara värt om fem år. ”Hur mycket som helst”, blev responsen.

– Jag var så skör att jag nästan började gråta när han sa det. Tobias uppmanade mig att gå hem och skissa på ett program som jag ville göra.

Resultatet blev ”Malou efter tio” som sändes i nära 1 600 avsnitt. Malou var inte bara programledare för produktionen utan också producent, budget­ansvarig och personalansvarig. I 16 års tid jobbade hon fullkomligt häcken av sig, men i maj 2022 var tiden kommen för en förändring.

– Jag ville satsa mer på skrivandet och bestämde mig därför för att lämna ”Malou efter tio”. Det var oerhört roliga år med en underbar redaktion. Jag längtar ofta tillbaka till den där tiden.

Begravningen av ”Malou efter tio” sammanföll med återuppståndelsen av ”Malou möter”. Önskelistan på framtida intervjugäster toppas av namn som ­Taylor Swift, Donald Tramp och hans hustru Melania. Om det är någon som har kapacitet att kunna få dessa digniteter på kroken så är det Malou. 2014 mottog hon Lukas Bonniers stora journalistpris, ironiskt nog uppkallat efter mannen som en gång i tiden gav den ­gravida Malou sparken från Elle. Sju år senare belönades hon med Kristallens hederspris. Som motvikt till hyllningarna har hon emellanåt fått utstå hård kritik och till och med mordhot. Detta till trots tycker Malou inte att priset för att synas i tv-rutan har varit för högt.

– Nej, det har varit fantastiskt att få vara med och påverka på ett eller annat sätt, slår hon fast.

Vad önskar du att ditt yrkesmässiga eftermäle kommer att bli?

– Eftersom jag inte ser något slut på min karriär tänker jag aldrig på det. Men jag hoppas att man kommer att säga att jag har lyft fram människor som annars inte hade blivit sedda.