Hjördis Gustafsson förlorade sin make, och tyckte inte att hon hittade någon litteratur som speglade hennes sorg. Hon beslutade sig för att skriva en egen bok. Med den hoppas hon kunna hjälpa andra.
– Personer som mist en närstående kan få tröst i att känna igen sig i min förvirring och känsla av meningslöshet. Boken kan också ge hopp eftersom den spänner över flera år, och skildrar hur jag till slut lämnar den förlamande sorgen och hittar ett liv, som inte är likadant som förut – men som är bra.
Hjördis och Stefan var ett par i nästan 40 år, och Hjördis upplevde en förlamande sorg och saknad när han dog.
– I sociala sammanhang var han en centralgestalt, tog gärna plats på scenen, gillade att prata och skämta. När han dog blev världen blekare. Stefan blev 66 år, och han lämnade fyra barn och flera barnbarn.
Att Hjördis skulle debutera som författare i sjuttioårsåldern var lite otippat, men med facit i hand tycker hon att hon har hamnat helt rätt.
– När jag efter flera år skickade in mitt manus till förlaget blev livet tråkigt. Att skriva hade blivit en del av mitt liv, och därför började jag genast på ett nytt skrivprojekt. Jag har också hittat tillbaka till vårt fritidshus, som jag efter Stefans död först inte ville ha kvar. Men barnen och barnbarnen har ju sina rötter där, och huset och trakten hjälpte mig att få ner mina, som var tillfälligt upprivna.
