Nu börjar EM – så gick det till när svensk damfotboll gick upp i täten

Historien om damfotboll är långt över 100 år, men det är en brokig resa. England är först ut, men då mest som spektakel, inte seriös idrott.

Även svensk damfotboll har långa anor, men det är de sista 40 åren som lyft tjejerna med boll till en enda succé, med VM- , EM- och OS-medaljer i en mängd som herrlandslaget bara kan drömma om. Publiksiffrorna är på en nivå ingen kunnat ana, då när lilla Öxabäck vinner SM på hemmaplan 1983.

Damfotbollen hånades

Men det finns några få som förstår redan då.

På plats vid sidlinjen står en liten knatte från grann­orten Kinna, halvannan mil bort på Västgötaslätten. Han spelar fotboll där. Han är 8 år och heter Simon.

”Vad bra dom är!” tänker han. ”Jag lärde mig en hel del om targetplay, mottagningar. Hon Anneli Andelén var så bra!”

Den analysen är Simon ganska ensam om, för damfotboll på 1980-talet är fortfarande mer än styvmoderligt behandlad av manliga spelare och ledare. Rent av hånad ibland. Långt ner i herrarnas seriesystem säger man att ”Alla kill-lag slår dom där”.

Drygt 20 år senare är ­Simon Bank en av Sveriges främsta och mest hyllade sportreportrar, och tiden har gett honom rätt.

De svenska tjejerna är otroligt bra. 1993 tar de brons i det första dam-VM som spelas. Två år senare tar de silver i EM.

Sveriges damlandslag rankades bäst i världen

Efter VM 2023 rankas de som bäst i världen.

I år inför EM i Schweiz finns landslaget rankat på sjätte plats. Damfotbollen har blivit global, 186 nationer har landslag.

Öxabäck I Västergötland har knappt 300 invånare på 60-talet. En av de stora arbetsgivarna är syfabriken Gefa AB. Här bildar några av de anställda kvinnorna ett korplag i fotboll 1963. De syr sina egna shorts på fabriken, och köper tröjor på avbetalning.

Tre år senare blir Öxa­bäcks IF officiellt ett damlag i fotboll.

Året efter Öxabäcks SM-guld 1983 vinner ett annat västgötalag, Jitex från Mölndal. Där spelar en ung tjej som ska bli en ikon inom svensk damfotboll, Pia Sundhage. Idag är hon förbundskapten för värdnationen Schweiz i EM, men hon har också tränat både Brasiliens och USA:s landslag. Och Sveriges förstås.

Pia Sundhage började i pojklag

Pia, född 1960, har börjat sin fotbollskarriär på ett annat sätt än de flesta tjejer, som spelare i Marbäcks IF:s pojklag, strax utanför Ulricehamn. Och trots en medalj­påse tung som ett bilbatteri tycker hon fortfarande att det är det roligaste hon upplevt i fotboll:

– Det var tider det! Jag spelade med mina grannar och skolkamrater, killarna!

På den tiden, och sen i Jitex, kunde du ana hur stor damfotbollen skulle bli?

– Nej, inte ana. Men visst drömde jag. Och så fort det har gått! säger Pia. Framför­allt sedan VM 2017, då klev sociala medier in på allvar för intresset. Det spreds goda rykten, ”det här måste man se!”

Pia Sundhage var ett undantag när hon blev proffs på 1980-talet. I stort sett alla svenska spelare var renodlade amatörer. Herrfotbollens prispengar och löner var inget tjejerna fick ta del av.

Idag har Sverige runt 130 000 registrerade damspelare över 12 år i fotboll. Både här och i utlandet, och många av dem kan leva på sin idrott.

– Utomlands förstås. Men även i Damallsvenskan tjänar många bättre än en sjuksköterska. Fast det skiljer sig åt i olika länder. Schweiz som jag tränar nu, där är inte alla proffs, långt ifrån.

Stor utveckling för damfotbollen efter 2017

En annan person som följt damfotbollen nära livslångt är Chris Härenstam. Ingen annan sportjournalist har kommenterat lika många dammatcher, för Chris del både i Eurosport och SVT. Men intresset fanns långt före karriären i rutan, redan i pojkåren.

– Jag såg både Öxabäck och Jitex i början av 80-talet, jag var 9–10 år. Och jag har aldrig förstått dem som sa att damfotboll är dåligt. Jag började kommentera det på 90-talet, då när Umeå klev fram som storklubb, de vann Womens Cup och var världsledande. Nästan alla landslagstjejer kom därifrån, och så hade de superstjärnan Marta från Brasilien, säger Chris Härenstam.

– Umeå bröt isen i Sverige på flera sätt, de fick höga publiksiffror och var länge bland världens bästa lag. De krossade storheter som Frankfurt. Men den stora utvecklingen för damfotbollen internationellt sker efter 2017, den är helt otrolig, sagolik! I EM i sommar finns det dubbelt så många lag som kan nå en semifinal jämfört med tidigare mästerskap.

Chris har kommenterat ”några hundra” dammatcher i tv och likt Simon Bank följt alla stora mästerskap under 2000-talet.

Den 2 juli drar årets EM igång.

Damfotboll genom åren

1881 Första kända damfotbollsmatchen. I Edinburgh möts Skottland och England, Skottland vinner med 3–0.

1895 Den första organiserade klubben bildas, British Ladies Football Club. Alla spelare täcker håret, spelar i kjol eller ”knickerboxers”. Shorts är otänkbara.

1917 De brittiska herrligorna ligger nere under första världskriget.. Damfotbollen växer i intresse – tiotusen personer drar fabrikslaget Kerr´s Ladies FC till en av sina matcher. Samma år spelar ett tjejlag från Lindesberg Sveriges första kända dammatch –mot ett oldboyslag av herrar från samma klubb.

1918 England har över 150 fotbollsklubbar för damer. Samma år möts för första gången två renodlade damlag i Sverige. Sveriges Kvinnliga Idrottsklubb vinner mot ett hopplockat tjejlag från olika klubbar.

1921 Englands FA, Football Association, förbjuder damfotboll för alla sina medlemsklubbar. Fotboll anses opassande för kvinnor. Resultatet blir 50 år av regression för sporten.

1966 Öxabäcks damlag bildas. Under engelska blockaden har de skandinaviska länderna blivit ledande inom damfotbollen.

1968 Sex lag från Västergötland bildar en lokal serie i Sverige. Öxabäck vinner serien fram till 1974.

1973 Det första svenska ”riksmästerskapet” avgörs och Öxabäck vinner.

1984 Sverige vinner EM i fotboll, som dock inte är officiellt sanktionerat av UEFA.