För att slippa repa upp om det blir mer vin än stickat har alla valt att för kvällen jobba med slätstickade partier.
Ungefär var tredje vecka träffas de. Det är nästan uteslutande islandströjor på stickorna. På det gemensamma Instagramkontot, som också heter Stickovin, visar de upp sina fina stickade plagg för att inspirera andra.
Kvinnorna är alla i 50-årsåldern, och de har blivit ett sammansvetsat kompisgäng tack vare det gemensamma intresset. Den här kvällen är det Madeleine Andersson, Lara Bolin och My Lind som träffas hemma hos Jeanette Jivhed och lite senare ansluter Katarina Nilsson direkt från jobbet.
Rogivande för rastlösa att sticka
Att sticka är både kreativt och roligt, menar kvinnorna.
– Det är som att se en serie eller läsa en bok, man vill bara komma till slutet, säger Jeanette.
– Det är rogivande. Jag är rastlös, och det är en bra kombination att sticka och se på tv, säger My.
LÄS ÄVEN: Operasångaren Rickard Söderberg: ”Handarbete är en sorts mindfulness”
Men att sticka är också en träning i tålamod. En maska i taget, och många varv blir det på en tröja. När det blir fel är det bara att riva upp.
– Ibland när vi träffas babblar vi, ibland är det knäpptyst när alla koncentrerar sig, säger My.
När den kreativa, rogivande – och tålamodskrävande – processen är över blir resultatet ett unikt plagg.
– Någon undrade ”hur många tröjor behöver du?”. Men det är väl aldrig någon som frågar ”hur många böcker behöver du”, skrattar Lara.
My och Jeanette bär tröjor som de designat tillsammans med Lara. Mys tröja Titsy har rosa band och hjärtan, och mönstret säljs till förmån för Cancerfonden, Jeanette bär en Hanötröja, inspirerad av det blekingska kustlandskapet. Madeleine har en Alasuq, i design av Linka Neumann, och Lara en Manou. Katarina har också en Alasuq.
– Det är roligt att se hur samma mönster kan bli så olika beroende på färgval, säger Lara.
LÄS ÄVEN: Handarbete ökar livskvaliteten – nu vill forskarna ta reda på varför
Stickovin består av både erfarna och nybörjare
Några av kvinnorna har stickat länge, för andra är det ett nytt intresse. Eller kanske snarare passion. Ibland stickar de också med andra, och Madeleine berättar om ett stickkafé i församlingshemmet.
– Det var helt sjukt hur mycket folk det var.
Lara, som ursprungligen är från Island, har alltid stickat. Madeleine däremot lärde sig för några år sedan. Fortfarande minns hon paniken över tappade maskor.
Jeanette satte igång igen efter ett långt uppehåll, och blev så inspirerad att hon numera har en egen garnaffär, där hon huvudsakligen säljer isländska garner, men också tillbehör, mönster och färdigstickade plagg.
My började sticka när hon skaffat sig en islandshäst och behövde en matchande tröja.
– När jag började trodde min man att jag aldrig skulle sticka klart. Jag började i november och var klar framåt våren. Men sen har jag stickat 40 tröjor till, skrattar hon.
LÄS ÄVEN: Krister, 57, sa upp sig för att brodera på heltid: ”Det var nu eller aldrig”
Stickar mest islandströjor
En islandströja stickas i den speciella isländska ullen, på rundsticka nerifrån och upp, och har ett mönstrat ok. Ärmarna sätts på samma rundsticka, vilket gör att monteringen är minimal – man ska bara sy ihop tröjan under ärmarna och fästa trådarna, sen är tröjan klar att användas.
De isländska garnerna är speciella, menar de. Den isländska ullen är spunnen med två olika fibrer – det mjuka, kortare underhåret och det längre, grövre täckhåret. Denna unika komposition ger ett garn som blir värmande, samtidigt som det andas. Garnet kan kännas strävt och stickigt men det mjuknar efter tvätt.
– Det är ett levande garn, i levande färger, säger Lara.
Stickovin finns också på Ravelry, som är en mötesplats på webben för stickare från hela världen. Hanötröjan finns i flera varianter, en tjockare i Alafosslopi, en tunnare i Lettlopi och en för barn i ännu tunnare och garanterat klifritt garn. Mönstret på Hanötröjans ok är olika sjömärken. Mönstret finns också på en kudde. I samband med Rosa Bandet-veckan förra året, för att uppmärksamma kampen mot bröstcancer, lanserade de tröjan Titsy med bården av hjärtan och rosa band. Det är en feminin tröja som stickas i det allra tunnaste isländska garnet plötulopi som är ett entrådigt ospunnet garn. Intäkterna går till Cancerfonden, och hittills har den dragit in 16 000 kronor.
– Varför det är så många som stickar? Det är inne med retro och handgjorda saker, tror jag, säger My,
– Det händer saker, det är roliga mönster, man gör användbara grejer, avslutar Lara.
