För första gången i sitt liv bärande frack befann sig Alex Letic den 10 december 2022 i Blå hallen i Stockholms stadshus. Tillsammans med kollegan Pernilla Månsson Colt var han programledare för SVT:s direktsändning från Nobelbanketten.
Medan Pernilla gjorde en intervju framför tv-kamerorna fick Alex någon minuts andpaus utanför bild. Från en balustrad stod han och blickade ner på kung Carl XVI Gustaf och de övriga 1 300 prominenta gästerna som högg in på den färserade hjorten som serverades till varmrätt. I den stunden kom en stark overklighetskänsla över Alex.
– Jag tänkte: Hur hamnade jag här? Jag kommer från en familj som inte ska vara på Nobelbanketten. Min pappa kom till Sverige som flykting och jobbar på Scania, och min mamma kommer från en liten by i Småland. Samtidigt som jag tänkte att jag inte hörde hemma i ett sådant sammanhang kände jag en väldig lycka över att få vara där, och en enorm stolthet över att jag hade tagit mig dit själv.
Alex Letic
Ålder: 30 år.
Familj: Sambon Björn, 43, och hunden Ivar.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Gör: Journalist och program-ledare.
Aktuell: Som programledare för Morgonstudion i SVT, samt med dokumentärserien Blodsband på SVT1 och SVT Play.
Alex Letic i Morgonstudion
Ja, Alex är i allra högsta grad det man i USA brukar kalla för en ”selfmade man”, eller ”sin egen lyckas smed” som man i brist på bättre översättning kan kalla det för på svenska. Till vardags huserar han i SVT:s Morgonstudion. Tittare som ser honom intervjua alltifrån ministrar till popstjärnor och däremellan konversera avspänt med sina studiokollegor uppfattar förmodligen Alex som en utåtriktad person. Enligt honom själv är dock sanningen en helt annan.
– Det här kommer att låta konstigt, men jag är faktiskt ganska skygg och introvert. Det är därför programledarjobbet passar mig så bra. Studion är som ett andra hem dit gästerna kommer på besök. Det är för att vi är på min mark som jag klarar av att ställa obekväma frågor till dem. Att däremot träffa människor i deras hem och ta sig in i deras personliga sfär har jag för mycket social ångest för att mäkta med. Av den anledningen var jag värdelös som reporter när jag jobbade på P3. Jag blir oerhört stressad av att vara utanför min komfortzon.
Läs även: Sissela Kyle om saknaden efter mamman: ”Tråkigare utan henne”
Ett talande exempel på detta var när Alex stora musikidol Annika Norlin i våras kom till Morgonstudion.
– Jag gjorde en intervju med Annika som gick jättebra. Men när vi efteråt skulle ta en bild på oss två tillsammans krympte jag ihop till en tolvårig pojke som inte vågade titta henne i ögonen. Det var läskigt att bli så otroligt liten inför en gäst.

Får ta emot en del näthat
Mestadels genererar Alex programledarinsatser beröm och hejarop från tittarna. Men det finns också de som retar sig på att han som har utländsk härstamning och är öppet homosexuell får ta plats i tv-rutan.
– Jag hade till viss del räknat med näthatet, men jag trodde inte att jag skulle ta åt mig så mycket av det som jag gjorde. En bra dag slår man bort det, och en dålig dag sitter man inne på Flashback och läser vad folk tycker om en. Det krävs stor självbevarelsedrift för att inte ta del av de taskiga kommentarerna. Jag hade en period när jag ifrågasatte om arbetet var värt förolämpningarna man får utstå, men nu har jag landat i att det faktiskt är det. För tillfället känns Morgonstudion som mitt drömjobb. Men med tanke på påfrestningarna som det innebär i form av dålig sömn och konstiga rutiner känner jag att det inte är ett jobb som man kan ha hur länge som helst.
De morgnar Alex leder Morgonstudion ringer hans väckarklocka 02.20. Efter dusch och tandborstning med Ekot i öronen bär det av ut till taxin där han tittar på Aktuellts 21-sändning från föregående kväll. Sedan han gick till sängs klockan 19 kan mycket ha hunnit hända på nyhetsfronten. I höstas sammanföll ett flertal tunga nyhetshändelser: Krig och misär på flera håll ute i världen, frekventa sprängningar och skjutningar här hemma.
Läs även: Benjamin Ingrosso om kraschen: ”Tappade talförmågan och bröt ihop”
– Vi på redaktionen letade förgäves efter ljusglimtar som en motvikt till allt det deppiga. Att sitta fyra timmar varje morgon och rapportera om mörka saker och sedan gå hem och ta emot mejl om att man hade gjort det dåligt fick mig att känna att jag behövde en paus. Därför var jag väldigt tacksam över att i januari få åka i väg till Sydostasien och Sydamerika.

Blodsband med Alex Letic och Daniela Rathana
Resan som Alex refererar till förevigades av tv-kamerorna och resulterade i dokumentärserien Blodsband. Programidén föddes efter att han bjudit in artisten Daniela Rathana till Morgonstudion för ett samtal om hur det är att vara av mixat etniskt ursprung och leva i Sverige.
Efter sändningen började Alex och Daniela jämföra sina historier och fann att de var frapperande lika. Deras mammor är båda adopterade – Alex från Brasilien och Danielas från Thailand. I båda fallen hade adoptionerna utmynnat i en rotlöshet som haft stor inverkan på Alex och Danielas relationer till sina mödrar.
Tillsammans med producenten Mia Berg mejslade de fram en programidé som gick ut på att de skulle utforska sina utländska rötter i förhoppning om att få en bättre förståelse för familjedynamiken på hemmaplan.
Läs även: Jenny Strömstedt trivs osminkad i trädgården: ”Med rätt hjälp kan alla se ut som en filmstjärna”
Alex Letics mamma adopterades från Brasilien
Alex har indirekt sin svenska mormor Stina att tacka för sin existens. I skarven mellan 60- och 70-tal var hon under några års tid utsänd missionär i Brasilien för Pingstkyrkans räkning.
– Mormor var sjuksköterska och stationerades på ett barnhem där min mamma, som är född 1966, bodde. När mormors tjänstgöring i Brasilien var till ända tog hon med sig mamma hem till Sverige och adopterade henne, förklarar Alex.
Då han reste till sin mammas födelseland förväntade han sig att hitta hennes familj i någon av de många fattiga kåkstäderna.
– Ända sedan jag var barn hade jag fått höra hur hemskt mammas liv hade blivit om hon stannat kvar i Brasilien. Men när jag kom dit visade det sig att våra släktingar hade tagit sig ur fattigdomen och numera lever att bra liv. Alla hade de fått förverkliga sina drömmar. Flera i släkten sysslar med musik, vilket också var min mammas dröm.

Fick veta sanningen om mammans adoption
Att moderns musikdröm förblivit ouppfylld tillskriver Alex olyckliga omständigheter som varit bortom hennes kontroll.
– Mamma utsattes för övergrepp i barndomen, vilket resulterade i posttraumatiskt stressyndrom. Allt det där gjorde att hon inte riktigt kunde bli den person som jag tror att hon hade velat bli. Mamma är genommusikalisk och spelar flera instrument, men det var för mycket som hindrade henne från att få utlopp för sin musikaliska talang. Att då komma till Brasilien och se att hennes liv sannolikt hade blivit bättre där än vad det blev i Sverige var hjärtskärande för mig. Ännu tuffare var det att behöva ringa och berätta det för mamma. Det var omvälvande för både henne och mig att få en ny sanning att förhålla oss till.
Under Alex två veckor i Brasilien uppdagades det också att adoptionen skett på falska premisser. Alex mormor Stina adopterade hans mamma i tron att den biologiska modern frivilligt lämnat bort sin dotter. I själva verket hade hon högst motvilligt gått med på det efter hårda påtryckningar.
Läs även: Kjell Bergqvist: ”Jag vill inte samarbeta med några kvinnomisshandlare”
– Hon upplevde det som att hon blivit bestulen på sitt barn. Min mamma fick till sist veta att hon inte alls hade varit oönskad. Det gav henne en chans att sörja och få ett avslut, vilket i sin tur gjorde att jag kunde få en ny relation till henne. Tidigare var vår relation väldigt svår, men nu känns det som att jag har fått min mamma tillbaka, samtidigt som jag också någonstans har givit henne hennes egen biologiska mamma tillbaka.
Även om Alex på intet sätt ångrar den livsomvälvande resan verkar han orubblig i sin föresats att det får vara nog med självutlämnande program som kretsar kring honom som privatperson.
Lite synd kan tyckas.

Bråkig relation till systern
Även på faderns sida verkar det nämligen finnas rikligt med stoff för en sevärd dokumentärserie. Alex bosniska pappa var i 30-årsåldern då han i början av 1990-talet flydde till Sverige under Balkankriget. Kvar på Balkan fanns hans exfru och dotter som växte upp där.
– I många år hade jag och min storasyster en bråkig relation. Hon hade bilden av att jag hade stulit hennes pappa ifrån henne. I själva verket växte jag upp med min mamma. Pappa var så upptagen av att integrera sig i det svenska samhället att han inte var så närvarande som förälder. Varken min syster eller jag kände att vår pappa fanns där för oss när vi var barn, men ändå hade vi svårt att förstå varandra. När hon så småningom flyttade till Sverige fick vi en chans att bygga upp vår syskonrelation från grunden. I dag kommer vi jättebra överens.

Svårt att komma ut
Även relationen till pappan är numera reparerad. Alex kom att växa upp i en storfamilj bestående av mamma, styvfar, tre yngre halvbröder och styvpappans tre söner sedan tidigare. Mamman och styvpappan var religiösa och tillhörde olika frikyrkoförsamlingar. Den kristna inramningen gjorde det svårt för Alex att komma ut som homosexuell. Redan i sexårsåldern började han känna en särskild dragningskraft till killar.
– Men det var inte förrän några år senare som jag förstod att homosexualitet existerade. Eftersom jag blev intalad att det var fel gick jag under flera års tid runt och tänkte att det måste försvinna. När de aldrig gjorde det insåg jag att jag behövde hitta ett sätt att leva med det. Samtidigt var jag jätterädd för att bli skickad till ett omvändelseterapiläger eller att helt bli förvisad från familjen.
Läs även: Rickard Söderberg visar upp sin kolonilott: ”Jag vill inte ha en prydlig trädgård”
När Alex efter diverse riskkalkyleringar under högstadietiden bestämde sig för att blotta sitt riktiga jag för sina närstående började han med att anförtro sig till sin pappa.
– Så här i efterhand känns det ironiskt att jag tyckte det var lättare att yppa min hemlighet för en militärofficer från Balkan än att berätta den för mamma. Pappa tog det bra. Det gjorde däremot inte mamma som blev helt knäckt. Hon oroade sig för att jag skulle bli misshandlad eller sjuk till följd av min sexuella läggning. Jag var beredd att acceptera vilken reaktion som helst så länge jag inte blev utkastad hemifrån. Eftersom vi var en troende familj blev jag ändå väldigt isolerad från de övriga familjemedlemmarna.

Har blivit nära vänner
Utanförskapet fick honom tidigt att stå på egna ben. Redan i gymnasiet hörde Alex av sig till radioprofilen Hanna Hellquist som senare hjälpte honom att få en åtråvärd praktikplats på P3. Efter fem års arbete på kanalen rekryterades han av en SVT-chef som hade följt Alex liverapporteringar om stora nyhetshändelser i etern.
Med tiden kom han till Morgonstudion där han och parhästen Pelle Nilsson är något av pionjärer i egenskap av programmets första helmanliga programledarduo. Under de två och ett halvt år som Alex och Pelle gemensamt lotsat tv-tittarna genom nyhetsflödet har de blivit nära vänner.
– Det har flera gånger hänt att jag ringt Pelle i kris- och paniksituationer i mitt privatliv.
Alex konstaterar att han under sändningsveckorna umgås mer med Pelle än med sambon Björn som liksom han själv jobbar skift. Deras osynkroniserade arbetsscheman är enligt Alex en av förklaringarna till att han och Björn har lyckats hålla ihop i nio år.
Läs även: Jill Johnson: ”Jag valde mig själv och blev en bättre person”
– Det medför att vi båda två får utrymme för egentid. Hade vi arbetat samma tider och behövt träffas när vi båda är trötta efter jobbet vet jag inte hur behagliga vi hade varit mot varandra. En annan orsak till att det hållit mellan oss är att vi har väldigt roligt ihop. Jag värdesätter humor över allting annat i en relation.
För sju år sedan införskaffade paret den japanska spetsen Ivar. Någon ytterligare tillökning i familjen tror Alex inte att det kommer bli.
– Hade vi varit ett straight par hade vi nog skaffat barn, men nu känns det lite för komplicerat. Det är en sorg för mig att jag inte kan ge Björn gåvan att bli pappa. Å andra sidan finns det mycket annat vi kan fylla livet med. Vi är bästa vänner med ett lesbiskt par. För ett år sedan blev de föräldrar. Björn och jag är otroligt involverade i deras dotters liv. Tack vare henne får vi ändå se de där fadersegenskaperna hos varandra.