Nathalie lämnade drömjobbet: ”Jag drabbades av förlamning i ansiktet och fick sömnsvårigheter”

Nathalie Ling är i sitt esse när jag träffar henne en solig dag. Klädd i blå snickarbyxor, med spaden i jorden och med hunden Nikki intill.

– Det går inte en dag utan att jag stannar upp och tänker: ”Vilket drömjobb jag har!” säger Nathalie när vi slår oss ner vid en grupp utemöbler.

Hon strålar i kapp med solen och hennes glädje går inte att ta miste på. Som trädgårdsmästare lever hon verkligen sin dröm. Men vägen hit, som egenföretagare där hon bestämmer över sin egen tid och frihet, har varken varit rak ­eller smärtfri.

Nathalie har alltid älskat natur, friluftsliv och att resa. Hon har en stuga i fjällen och så länge hon kan minnas har hon gillat att åka skidor och att vandra. Hon pluggade ­turism med förhoppningen om att få jobba med just sina intressen. Driftig och kunnig som hon är fick hon jobb som reseproducent.

– Man kan säga att jag var spindeln i nätet i den rollen – den som styrde upp de här lyxiga äventyrs­resorna till häftiga resmål som Everest Base Camp och Kilimanjaro, men också vandring vid svenska Kebnekaise och Sarek. Ibland följde jag med på äventyren, men min huvudsakliga arbetsuppgift var framför datorn med alla resedetaljer.

Många timmar framför datorn

Utåt sett hade Nathalie i mångas ögon ett drömjobb, men ju mer tid hon behövde tillbringa stillasittande på ett kontor framför en dator desto mindre tillfreds kände hon sig. Tillvaron blev allt mer ­inrutad.

– Jag pendlade en timme dit och en timme hem och satt framför datorn mellan 9 och 17 och ofta längre än så. Till slut började jag känna att nästan all min tid gick åt till jobbet. Jag märkte också hur mycket jag saknade att vara ute och följa årstiderna på riktigt, i stället för att bara se dem genom ett fönster.

Visst, hon hade roliga ­arbetsuppgifter och fick åka med på några av de äventyr hon styrde upp. Men det var något med alla dessa timmar bakom datorn, inne på ett kontor, som skavde. Hon började må sämre och drabbades av både fysiska och psykiska stressymtom.

– Jag kunde glömma bort till synes enkla saker, som koden till kontoret eller koden till skåpet där man låser in sin dator. Jag drabbades av förlamning i ansiktet och fick sömnsvårigheter. Jag minns att jag var uppe och gick på nätterna för jag kunde inte sova på grund av oro.

Hon fick panikångest­attacker och började gråta för ingenting.

– Jag kunde också bli ilsken. Min sambo, Mattias, fick ta emot en hel del av mina känslo­utbrott.

Trött och utmattad

Med tiden insåg Nathalie att hon hade tappat sitt driv och inte längre brann för sina intressen. Nathalie berättar att hon innerst inne fortfarande visste vad hon tyckte var roligt, men hon längtade inte längre ens ut i skogen eller till fjällen.

– Det jag tidigare tyckte var roligt kände jag plötsligt ingen lust för. Det kändes jättekonstigt. Jag var så trött och utmattad. Jag har i hela mitt liv varit driven mot olika mål och att ha förlorat det gjorde att jag kände mig vilsen.

När Nathalie gick till vårdcentralen satte läkaren diagnosen depression och skrev ut ångestdämpande medicin, ­vilket Nathalie aldrig tog. Hon har missbruksproblematik inom familjen och en pappa som inte längre finns i livet på grund av det.

– Jag kände mig därför ­avogt inställd till att ta medicinen. Jag var kanske rädd för att bli beroende. Istället försökte jag cykla och träna, göra sådant som på pappret ska vara bra för hälsan.

Nathalie funderade på om det faktiskt hade med arbetssituationen att göra. Hon försökte söka olika utbildningar och jobb, men det kändes ­varken lockande eller roligt.

– Det kändes sjukt frustrerande. Jag grinade på vägen till och från jobbet ibland, men mina kollegor förstod nog inte alls hur dåligt jag mådde. Jag har alltid varit en duktig flicka. Jag skötte mitt jobb och arbetsuppgifterna, var aldrig sjukskriven och höll uppe en fasad som om allt bara var bra.

Ett svårt beslut

Till slut, år 2022, tog hon ett beslut, ett steg hon aldrig ångrat men som det krävdes en hel del mod för att ta. Nathalie sa upp sig.

– Det var såklart inget lätt beslut att ta. Alla man känner jobbar ju på det här sättet. Vem var jag att bara lämna ett bra jobb och allt man har byggt upp för att komma dit?

Hon frågade sig själv om det verkligen var rätt beslut att lämna det normala. Samtidigt visste hon så väl att hon behövde ge sig själv mer tid till det hon en gång tyckte så mycket om att göra.

– Vi hade skaffat ett torp i Tierp så jag kände att jag ville tillbringa mer tid där, med att renovera, odla och måla. Det jag sökte var ett enklare liv, närmare naturen och helst med självhushållning. Jag är uppväxt på landsbygden med djur i min närhet och visste att jag en gång mått så bra av att vara i den typen av miljö.

Efter tips från sin syster och efter tre temporära månader i ett travstall började Nathalie jobba som personlig assistent sex dygn i månaden.

– Att få borsta och sela en häst och sätta sig i en vagn och köra en skogsslinga var otroligt vilande för själen. ­Under de här tre månaderna var jag med hästarna varje dag. Visst ifrågasatte en del av mig att jag gick från ett drömjobb till att nu syssla med något jag gjort som tonåring och hade stor passion för då.

– Det kändes som att jag kastade bort något jag hade pluggat och kämpat för. Inte för att det är fel att jobba med hästar, men det var ju en tillvaro jag aktivt hade lämnat för länge sen. Samtidigt kände jag sakta hur skönt det kändes med den här typen av återhämtning, både för kropp och själ.

Skönt med fysiskt jobb

Nathalie beskriver hur den nya tillvaron kändes som en stor lättnad.

– Det var framför allt skönt att få jobba fysiskt med kroppen och släppa allt ansvar och all detaljplanering som kontorsarbetet krävde av hjärnan.

Nathalies närmaste såg ganska direkt att hennes mående blev bättre. Men det var också flera som frågade: ”Vad är din plan framåt, vad ska du göra sen?”

Jobbet som personlig assistent några dygn i månaden gav Nathalie mycket tid, men självklart blev lönen inte lika bra.

– Jag blev duktig på att kolla extrapriser och hade tid att åka till fyra olika mataffärer när jag skulle veckohandla. Jag har alltid ­varit en person med ganska låga omkostnader när det gäller smink, kläder och liknande. Jag har alltid köpt kläder eller möbler begagnat. Så egentligen var det inget stort problem.

Med tiden kom glädjen i gamla intressen tillbaka till henne. Hon tyckte åter om att vara i trädgården, påta och odla. Så sökte hon en YH-utbildning som trädgårds­mästare med målet inställt på att bli egen företagare.

– Jag frågade mig själv: Vem är jag? Vad är jag bra på? Vad gillar jag att göra? Och när jag ställde de frågorna var det så tydligt för mig att det var trädgårdsmästare jag skulle bli. Och även om jag uppskattat att ha mycket ledig tid så förstod jag att jag ändå behövde ha mer i mitt liv än bara ­assistentjobbet. Jag behövde mer substans och utmaningar i vardagen igen.

Driver eget som trädgårdsmästare

Idag driver Nathalie ”Mikro­livets trädgårdsmästeri” med fokus på odling av ätbart i trädgården. Hon hjälper sina kunder att komma igång med odling eller få in det ätbara på ett naturligt och estetiskt tilltalande sätt i trädgårdsdesignen.

Nathalie strävar dessutom efter att spara det som redan finns i trädgården som löv, ris och ogräs. På hennes firmabil står det ”Med genomgående kretsloppstänk”. I stället för att avlägsna ”skräpet” använder hon det på plats så att kunden slipper köpa jord, ­näring och täckbark. Hon behöver i stort sett aldrig släpkärra för att köra trädgårds­avfall till tippen, utan kan spara det på ett snyggt och smart sätt i trädgårdarna.

– Även när jag hjälper kunder med deras trädgårdsdesign tänker jag på hur de kan få in ett fungerande kretslopp i sin trädgård. För mig är det en självklarhet, men för många av mina kunder är det helt nytt och de blir glatt överraskade av hur bra det är för både klimat, ekonomi och den egna energin att jobba så här.

Nathalie har haft fullt upp sedan hon startade företaget. Att jobba med det ätbara är en trend som växer sig starkare, inte minst med hur världsläget ser ut.

Under vintermånaderna när odlandet ligger i träda är hon aktiv med att kläcka nya idéer.

– Många kunder har ingen kompost i sin trädgård. Antingen tycker de inte att de har plats, eller så tycker de att det är fult, säger Nathalie.

Hon konstruerade en kompost som var snygg och tålde att visas. Hon visade upp den och sin uteplats på Nordiska trädgårdsmässan i Stockholm och vann pris för ”Årets uteplats 2025”.

Är glad varje dag

Det var länge sedan Nathalie mådde så bra som hon gör idag. Alla de fysiska och psykiska symtom hon hade tidigare har nu försvunnit.

– Min sambo tycker han har fått en helt ny flickvän. Jag är glad varje dag. Även om jag återigen jobbar väldigt mycket så är det jag som bestämmer hur mycket och med vad jag arbetar. Det jag måste bli bättre på är att prioritera rätt och att våga säga nej.

Nathalie håller även work­shops om hur man får till ett kretslopp i sin trädgård och föreläser om hur man på bästa sätt kan odla ätbara grödor. Hennes dröm är att jobba ­socialt med odling och att få projektleda andra i sin roll som trädgårdsmästare.

– Jag vill skapa odlings­miljöer i flerbostadsområden där människor kan mötas, odla tillsammans och lära känna varandra. För mig handlar odling inte bara om växter, utan också om att skapa gemenskap och motverka ensamhet.

Några få dagar i månaden arbetar Nathalie fortfarande som personlig assistent.

– Det passar min personlighet att sätta en annan människas behov i fokus. Det är vila för mig.

Den som befinner sig i en liknande situation som Nathalie tidigare gjorde råder hon att lyssna inåt och våga ställa två frågor: Vad mår jag bra av att göra? Vad är jag bra på?

– Sen får man våga lita på processen. Man kan inte se lösningen när man mår dåligt. Men lösningen kommer.