Det var egentligen en ren slump. Rikard och flickvännen Josefine ville bo större och sökte lägenhet via bostadsförmedlingen. De hade nästan åtta års kötid och hoppades på en fin fyra på Guldheden i Göteborg. När de fick napp på en lägenhet låg den på exakt samma adress som Rikards pappa bor på.
– Först kände jag en tveksamhet, kunde jag verkligen bo i samma hus som pappa? Skulle det vara som att flytta hem igen? Men det är faktiskt jättebra. Jag kan låna mjölk om vi har slut och det finns alltid en blomvakt nära. Det fungerar väldigt smidigt.
Rickard och hans flickvän bor på åttonde våningen, pappa Tommy bor på tredje.
– Det är bara tofflorna på och hissen ned så är jag framme, säger Rikard.
Far och son bor inte bara grannar, de jobbar också på samma ställe. I en gemensam lokal nära hemmet driver de var sitt företag inom grafisk formgivning. Men ingen av dem tycker att relationen blir för intensiv.
– Vi bor ju fem våningar ifrån varandra, så det går bra. Det skulle nog kännas lite konstigt att bo på samma våningsplan. Min flickvän tycker det är praktiskt. Hon brukar e ut genom fönstret. Om bilen står där vet vi att han är hemma.
Nära till barnvakt
Skulle Rikard och Josefine få barn i framtiden har de nära till en given barnvakt.
– Ja, det skulle ju vara oerhört smidigt förstås. Och pappa skulle väl få säga till om vi utnyttjade honom för mycket som barnvakt.
I bondesamhället var generationsboende vanligt. När föräldrarna blev äldre kunde de överlåta bostadshuset till barnen och själva flytta till en stuga på samma gård. Man hjälptes åt att ta hand om barn, varandra och hushållet.
I dag brukar Sverige beskrivas som landet med flest singelhushåll i världen. Av 4,3 miljoner hushåll är fyra av tio, eller 1,7 miljoner, ensamhushåll och antalet bara ökar, enligt Statistiska centralbyrån.
Samtidigt finns kanske ett ökande intresse för generationsboende. En undersökning som Svensk
Fastighetsförmedling gjorde 2010 visade att var tredje svensk då var positiv till att bo nära eller med släkten.
Emma Lundholm, kulturgeograf, har studerat hur vuxna barn och deras föräldrar flyttar närmare varandra när barnbarnen föds.
– En trolig anledning är att man vill kunna hjälpas åt, vanligtvis är det den yngre generationen som vill ha hjälp av den äldre med exempelvis barnpassning. Dagens 70-talister bor i genomsnitt närmare sina föräldrar än sin föräldrageneration.
En avhandling från Umeå universitet visar att den äldre generationen gärna hjälper till, men även vill betona sitt oberoende och gärna har en egen lägenhet i stället för att dela med vuxna barn.
– Studier visar att skandinaver generellt är nöjda med relationen till sina föräldrar. Jag tror att det kan bottna i att det finns en frihet i att kunna välja hur nära eller långt ifrån varandra man vill bo. Vi behöver inte tränga ihop oss av ekonomiska skäl, men är relationen god finns det anledningar att ha släkt och familj nära.
För Rikard känns det tryggt att ha en förälder så nära. Han kan alltid ta det han glömt köpa ur pappas kylskåp, utan motprestation som i så många andra relationer.
– Ibland kan jag tänka att det är lite osjälvständigt, men mest är det ju bara skönt.
Ska fler ska våga prova att bo över generationerna?
– Det kan säkert passa många. Men det är ju inte jättevanligt idag, många strävar ju i stället efter att komma en bit ifrån sina föräldrar, kanske för att de känner sig övervakande. Jag och pappa har en bra kontakt och för oss fungerar det fint.
Rikard växte upp i hus med båda sina föräldrar och mamma Katarina bor nu i ett annat hus lite längre bort.
– Hon kan faktiskt vara lite avundsjuk på att vi ses så fta, hon skulle nog vilja träffa mig lika mycket som pappa gör.
För många kan generationsboende vara lösningen på livspusslet, tror psykologen Maria Farm.
– Fungerar ett generationsboende tror jag att det kan vara väldigt avlastande, praktiskt och trevligt för båda parter. Stressdiagnoserna ökar i dag och att få en extra hand med hem eller barn kan vara värt mycket.
Rent evolutionsbiologiskt och psykologiskt är ju vi människor sociala flockdjur och i vårt ursprungstillstånd på savannen i Afrika växte vi upp i stora familjer.
– Forskning har också visat att barn är kompetenta nog att starkt knyta an till fler än två personer och att det optimala egentligen är att växa upp med stark trygghet och tillit till flera vuxna.
– Finns det barn med i bilden kan generationsboende därför innebära en stor vinst.
