Köket är nytapetserat och passande gardiner ska köpas.
– Jag blir så glad när jag kommer in här. Det känns så hemtrevligt och jag älskar tapeten, säger Lisa.
Lilja, ett och ett halvt år, har fullt upp med sina leksaker på golvet och bredvid ligger hundarna Loka och Sola och sover. Det är tack vare hundarna som Lisa bor i huset nu, och det är tack vare dem som Lilja kommit till världen, men det har de inte en aning om.
Att det var här i Ivarsboda, några kilometer från Sävar i Västerbotten där Lisa vuxit upp, som hon skulle hamna fanns inte med i planerna. Efter gymnasiet ville hon göra något annat så hon tog ett sabbatsår och åkte till norra Tyskland för att jobba i ett stall för tävlingshästar.
– Där var jag hästskötare, men fick också rida och värma upp hästarna åt tävlingsryttarna. Ända sedan jag var liten hade jag velat bli veterinär så jag började så småningom på en tre år lång veterinärsassistentutbildning, berättar hon.
Lyxliv i Tyskland
Målet var att bli veterinärkirurg, men efter att ha konstaterat att ett sådant yrke inte innefattade någon fritid alls började hon vackla i sitt beslut. Under utbildningen träffade hon en kille som hon flyttade ihop med.
– Hade jag inte gjort det så hade jag nog åkt hem när jag läst klart. Jag var ganska less på att vara där. Det var slitigt och jag hade inga riktiga vänner. Jag hörde liksom inte hop med någon.
Med sin nya pojkvän och hans familj fick hon ett sammanhang. Tankarna på vad hon egentligen ville göra fortsatte och efter ett samtal med chefen på djursjukhuset där hon praktiserat kom hon fram till att hon ville bli medicinteknisk ingenjör. På så sätt kunde hon få mycket gratis i och med de biologikurser hon redan läst.
Hon sökte till universitetet i Lübeck och kom efter lite om och men in.
– Det var jättekul att träffa nya människor. Här var det en annan nivå på vänskapen då jag fick träffa fler likasinnade.
När hon efter fem års ytterligare studier tog examen fick hon jobb på Dräger Medical.
– Jag var hemma i Sverige i sex veckor den sommaren och Gud vad jag grät när jag var tvungen att åka tillbaka till Tyskland. Förhållandet var dåligt och jag hade just fyllt 30.
Relationen tog slut och hon flyttade till en egen lägenhet.
– Den var ljus, fin och härlig – och den var min. Jag kände mig väldigt fri.
Via jobbet fick Lisa många nya nära vänner och varje vecka fylldes med arbete, restaurang- och nattklubbsbesök.
– Jag reste mycket, både i jobbet och privat. Jag hade gott om pengar, shoppade och levde lyxliv.
Valpar och en stilig karl
Trots att allt gick bra och pengarna rullade in längtade Lisa alltid hem till familjen i Västerbotten – till skogen, naturen och sin tillhörighet. Hon kom fram till att hon måste flytta hem innan hon fyllde 40 och den siffran kom närmare och närmare.
– En barndomskompis sa till mig att "snart har du varit i Tyskland över halva ditt liv", vilket kändes jobbigt. Jag visste inte var jag hörde hemma. Mitt första mål var att jag skulle hem till Sverige och inte begränsa mig till Umeå så jag sökte jobb lite här och där.
Dessutom växte en längtan efter egna barn sig starkare och starkare.
– Jag ville verkligen ha någon som jag kunde älska mer än allt annat i världen. Ska det inte komma någon efter mig? Ska det sluta här? Jag tog reda på information om hur man kunde skaffa barn själv i Danmark, som ett sätt att behålla lugnet och inte bli stressad. Jag trodde att jag skulle bli en ensamstående förälder. Det kändes så. För hur skulle jag hitta någon som verkligen passade mig?
2012 sålde Lisas mamma huset och flyttade till en lägenhet. Lisa åkte hem under sommaren för att hjälpa henne och för att jaga älg i september. Hennes mamma hade parat jakthunden med en hund från grannbyn och Lisa ville titta på valparna, så hon åkte dit.
– Där såg jag inte bara valparna, utan en stilig karl också, skrattar hon.
Ett besök blev flera och hon och Pär, som valpuppfödaren heter, åkte med hundarna till veterinären i Skellefteå tillsammans.
– Vi kunde sitta tysta utan att det blev jobbigt. Det är viktigt. Vi hade många gemensamma intressen och trivdes ihop.
Äntligen mamma
När Lisa var tillbaka i Tyskland pratade hon och Pär i telefon hela tiden men Lisa ville inte ha ett distansförhållande och började söka jobb i Västerbotten så att hon kunde flytta hem.
– Det var relativt lätt att skriva jobbansökningar för det var så rätt. Och när tjänsten i Umeå dök upp kände jag på en gång att det här är mitt jobb.
2013 gick flyttlasset.
– Jag skaffade en lägenhet där jag sov tre nätter under sju månader. Jag bodde hos Pär hela tiden. Han har två fantastiska barn sedan tidigare och vi fick ta hänsyn till varandra för att få det så bra som vi har det nu. Jag är så glad över att de accepterade mig så snabbt, för äntligen hade jag träffat någon som jag ville leva med. Huvudet, hjärtat och magen var alla överens om att detta var rätt man och viljan att skaffa barn förstärktes.
I januari förra året föddes Lisa och Pärs dotter Lilja. Lisa berättar med tårar i ögonen hur det var att bli mamma.
– Det var underbart. Och det är som jag trodde. Det är klart att det inte är en dans på rosor när man inte får sova och är trött, men kärleken, och när jag får ett leende… Då spelar sådant ingen roll.
Lisa har gått från ett liv med nöjen, mycket pengar och bara sig själv att tänka på till något helt annat.
– Livet i Tyskland innehöll så mycket stress. Nu hinner jag tänka efter, andas och göra det jag tycker är viktigt – vara med familjen och vara i naturen. I Tyskland jobbade jag för att få pengar, reste och gjorde saker. Nu är hemma lika med semester och vila.
Hon saknar sina kompisar i Tyskland, men inte landet.
– Jag skulle inte ha velat vara utan åren där, för då hade det som blev inte blivit. Jag och Pär skulle aldrig ha hittat varandra då.
