Lena började få ont i nacken när hon var drygt femtio år gammal trots att hon själv tyckte att hon var en hälsosam och aktiv person. Hon dansade och gick på pass flera gånger i veckan.
Lena Forsell
Ålder: 55
Bor: I Hökarängen
Gör: samtalsterapeut och författare
Familj: maken Tony, två döttrar och ett barnbarn Bonnie, 3 år och Tonys tre barn.
– Men värken blev värre och värre och jag gick till alla instanser jag kunde tänka mig. Läkare, kiropraktor, osteopat, akupunktör och naprapat, men inget hjälpte. Jag fick diagnosen Thoracic outlet syndrome, som innebär att ett område mellan översta revbenet och nyckelbenet är trångt och klämmer muskeln, men ingen kunde hjälpa mig, berättar Lena.
Till slut kunde hon inte lyfta varken sin handväska eller sitt nyfödda barnbarn. Det sociala livet fick stryka på foten, det fanns ingen ork över till det. Jobbet som samtalsterapeut klarade hon endast på grund av att hon satt ned för det mesta.
– Armen hindrade mig från att sova och därför var jag trött hela tiden. Det var som att vara i helvetet, säger Lena.
När barnbarnet Bonnie föddes så föddes också motivationen att göra något rejält åt saken. På ett forum på nätet efterfrågade Lena hjälp och Mikael Du Reitz, en naprapat som lidit av samma åkomma, hörde av sig.
– Micke vågade ta i. Han gav mig behandlingar så att jag fick träningsvärk efteråt och jag märkte att det hände något. Efter några behandlingar så sa han att vi skulle träna i hans gym. Då blev jag rädd. Jag hade alltid tränat men inte tagit i på det sättet, säger Lena.
Var rädd
Första gången Lena skulle in i gymmet så ville hon inte. Hon var rädd. Rädd för att det skulle göra ont, att hon inte skulle klara av vikterna, att smärtan hon hade i kroppen skulle bli värre.
– Många är rädda för att ens visa sig i gymmet, men jag brydde mig inte om de andra som var där, utan mer att jag skulle gör fel med vikterna och få ont och skada mig. Det var så viktigt att min PT var med mig och visade hur jag skulle göra men också för att utmana mig, säger Lena.
Att gå in i gymmet själv första gången kan vara nog så skrämmande med alla komplicerade maskiner och människor som ser så självklara ut där. Därför är det viktigt att man tar hjälp. Ingen förväntas kunna alla maskiner och det är inte heller så att man ska använda alla maskiner på gymmet.
– Gått in själv hade jag aldrig gjort, det hade varit alltför jobbigt. Men det handlar mycket om ens egna rädslor och bilder av hur man tror det är med de här biffiga killarna man ser där. Men min erfarenhet är att de är väldigt vänliga och hjälpsamma, säger Lena.
Hennes PT var med, varenda steg på vägen och visade de specifika maskiner och redskap Lena skulle använda och ganska snabbt märkte hon att hon blev starkare och fick definierade muskler. Att träna styrka när man är över femtio är otroligt viktigt. Inte bara för att man ska ha ren muskelstyrka och bli snygg, utan för att man får bättre hållning och bättre stabilitet.
– Jag kan parera om det är halt ute och jag orkar leka med mitt barnbarn. Dessutom har träningen gett mig en inre styrka. Jag tar plats på ett annat sätt, jag är tydligare och gladare och kanske lite busigare också, säger Lena och ler.
Över 100 kilo
Två gånger i veckan tränar hon på gym och hon tar i. Det som började med de lättaste vikterna är idag över 100 kilo i benpress. Musklerna växte och värken försvann. Hennes kropp blev hennes igen och hon fick tillbaka sin styrka och sin ork.
– Micke frågade mig vad jag ville med min träning och från början svarade jag lite svävande att jag vill stärka bålen och ryggen. Han lade till att jag inte skulle vara rädd för att vilja bli snygg också och det är roligt när musklerna syns, skrattar Lena.
Hon pratar om att inte vara rädd för att svettas och ta i. Idag är det det bästa som finns för Lena. Två gånger i veckan går hon till gymmet och lyfter, drar och kämpar ordentligt och kroppen svarar och blir starkare.
– Efter åtta månader var jag nästan helt värkfri. Tänk jag som varit så rädd för hantlarna och nästan trott att armarna skulle gå av om jag tog i, skrattar hon.
När barnbarnet Bonnie precis börjat gå, sprang hon fram till mormor och Lena kunde för första gången lyfta upp henne och hissade henne i luften.
– Hon skrattade så hon kiknade och min dotter började gråta av lycka. Hon hade lidit så med mig de åren jag varit sjuk. Men det finns hjälp att få. Man måste ta ansvar för sin ålderdom och för hur man mår. Och våga ta i! Det ger mycket mer än man tror, säger Lena.
Lenas bästa tips på gymmet!
- Syfte! Varför tränar du? Om fokuset ligger på att någon annan vill att du ska träna eller att du ska leva upp till olika ideal så tröttnar du snart. Detta är för dig, din kraft och din balans. För att du inte ska ramla och för att du ska orka.
- Ta hjälp! Be en personlig tränare, instruktör eller god vän som kan gym hjälpa dig med maskinerna och inställningar. Det är svårt att lära om om man en gång har lärt in fel.
- Kontinuitet! Bestäm två dagar i veckan och gå iväg då oavsett var som sker runt omkring dig. Även om man är trött eller har huvudvärk innan så mår man alltid bättre efteråt.
- Ingen smärta! Gör inga övningar som gör ont. Har man olika smärttillstånd så berätta det för instruktören så hen kan göra ditt pass så som du klarar av.
- Musik! Tränar jag själv tycker jag det är peppande att ha musik i öronen som ger kraft och det gör att man tar i lite extra.
Experten svarar!
Varför är vi rädda för att gå på gym?
– Det finns en nidbild av gym att det är svårt och väldigt tungt och många är nog rädda för att skada sig och göra fel. Och det kan man göra om man inte tar hjälp av någon som kan. Men det handlar också om att när man blir äldre blir lite försiktigare och kanske inte vågar prova nytt lika lätt som förr. Det kan också hänga ihop med att man känner sig dum för att man inte kan maskiner och redskap och inte har kunskap kring muskler och hur mycket friskare vi blir av styrketräning.
Hur ska man träna när man är lite äldre?
– Det bästa är att träna både kondition och styrka. Det ena kan inte fungera utan det andra. Du kan inte springa utan dina muskler och du kan inte lyfta vikter utan att ditt hjärta pumpar, så hela kroppen är alltid med men styrka är viktigt. Det är ännu viktigare för kvinnor för efter menopausen så tappar vi mer muskelstyrka än männen på grund utav att östrogenet i kroppen minskar.
Kan man träna upp sina muskler igen?
– Ja absolut! Det är aldrig försent och det är alltid bra. Det ger bättre hållning, stabilitet och det är väldigt bra för att förebygga diabetes och hjärt – och kärlsjukdomar. Psykisk ohälsa gagnas också av träning. Det sätter igång endorfiner, serotonin och noradrenalin i hjärnan som gör att vi mår bättre i hela kroppen och i huvudet.
Hur ska man göra för att våga gå in på gymmet?
– Lär dig om kroppen och muskulaturen, läs på och skaffa dig kunskap om hur kroppen fungerar. Med kunskap kommer trygghet. En träningskompis är guld värt. Dels blir det roligare och dels är det peppande. Gå tillsammans och hjälp varandra på vägen. Ta en personlig tränare eller instruktör till hjälp. Vill du inte använda vissa maskiner så säg det, förklara vad du vill ha ut av din träning.
Du måste inte heller använda dig av de stora maskinerna. Idag använder de pilatesbollar, balansbrädor, olika gummiband och lösa vikter – det kanske är det du gillar. Även om du tycker det är tråkigt så försök att gå ändå. Det är som att använda tandtråd – det är trist men alla behöver det.