I januari 2017 flyttade Annika och sonen Jonathan Lyckhult in i ett sekelskifteshus. Sonen är medial och de upptäckte direkt att de inte var ensamma. Jonathan kände av något i sitt sovrum. På nedre planet är det tunga energier i vardagsrummet, matrummet och Annikas sovrum. Hennes önskan är att Pierre ska känna in vad det är som pågår i huset.
Förhoppningen är att familjen ska bli av med de tyngande energierna.
Pierre kommer fram till huset i Ockelbo samtidigt som skymningen sänker sig runt det charmiga grå huset med röda knutar ovanför tågstationen. I fönstren brinner levande ljus. Pierre hinner knappt hälsa på Annika förrän han märker av något. Han tar stöd mot dörrfodret, sluter ögonen och andas tungt.
– Jag blir helt snurrig. Här är en man. Han är bagare, jäkligt kraftfull och klädd i 20- eller 30-talskläder.
Pierre får en bild av fotbollstränaren Svennis. Mannen lystrar till namnet Sven, Svenne eller Svennis.
Pierre hör en låt från Kristina från Duvemåla i huvudet. En kvinna i rummet verkar heta Kristina eller Stina.
– Jag ryser när jag påtalar hennes namn, så det känns som hon godkänner det.
Paret har verkat i huset. Idag är de här för att kontrollera att huset ska stå kvar i många år.
– Bagaren säger: ”Man måste respektera eldens styrka.” De är oroliga för att huset ska brinna upp.
Pierre visar hur ljusstakarna vickar när halldörren kommer åt bordet de står på. På tapeten i vardagsrummet syns tre brännmärken.
De kommer från ljusen i en kandelaber, som Annika stötte till när hon dansade.
Iskall vindil
I köket är stämningen en annan. Plötsligt kommer en iskall vindil, trots att det inte är öppet någonstans. En genomsnäll släkting med ett namn på M är där för att hjälpa henne, säger Pierre.
– Han fyllde år i helgen. ”Har du glömt det?” Vet du vem det kan vara?
Annika svarar ja.
– Det är min farfar Mindor Hillgren. Han hade födelsedag i helgen.
Släktingen är väldigt mån om Annika och vill att hon ska vara försiktig i trafiken.
– Det här blir flummigt, men han var din biologiske farbror på 1800-talet. Det är därför han har brytt sig så mycket, säger Pierre och börjar gråta.
Tårarna rinner även nerför Annikas kinder. I många år trodde hon att Mindor var hennes biologiske farfar, men han var steril. Farmor fick hennes pappa i en tidigare relation.
– Jag blir så berörd när jag pratar om det här. Han älskade mig precis som jag var. Farfar var hos mig varje dag. Han har sett mig ta mina första steg. När jag inte trivdes på dagis, hämtade han mig tidigare efter att ha kört lastbil hela natten. Han lärde mig köra bil. Jag kan förstå att han tycker att jag kör lite för fort.
Oförklarligt fotografi
Samma natt som Mindor gick bort fick Annika en känsla att hon skulle vaka hos honom.
– Jag satte mig vid den sidan som han låg vänd mot. Då valde han att somna in. Det var så fint. Efteråt sa mamma till honom: ”Nu fick du som du ville. Du fick ha din flicka hos dig.”
Sonen Jonathan, som just kommit hem, berättar att efter farfarsfars död låg ett fotografi på honom och Mindor på hans säng. Hur bilden, som förvarats i en låda, kommit dit vet han inte.
Pierre får även kontakt med en kvinna vid namn Gunvor, Annikas farmor.
– De är rädda om dig och kommer för att hjälpa dig.
Däremot rår de inte på spökena som härjar i det öppna vardagsrummet. Pierre ber mig kliva längre in i rummet. Jag känner yrsel och börjar få huvudvärk.
Pierre sätter sig ned.
– Det gör så jäkla ont i skallen och jag känner mig berusad. Det är fyra män, och tre är druckna fyllesvin. Jag hör klingande glas som serveras. Ölglas, konjak, sprit. Är man medial och vill förfesta utan att dricka, kan man meditera här.
Pierre hostar, hickar och har svårt att andas.
Till skillnad från andarna från andra sidan vet de här männen inte om att de är avlidna.
– De är riktiga mansgrisar som inte lyssnar på kjoltyg. Tre av dem är riktigt griniga för att jag ska ta bort dem.
Värst är ett spöke som påminner om en baron. En bufflig, tjock stammis som bestämmer var folk ska sitta, röker cigarr och bär monokel.
– En annan har brutit nacken eller fått en whiplashskada och håller i en konstig ratt, säger Pierre.
Annika letar fram ett svartvitt fotografi. På bilden syns en flakbil som vält. Runt den står en folksamling med män i hatt och rock. I bakgrunden syns huset, som då var kafé.
Inga fysiska kroppar
Pierre behöver ta en paus.
Under fikat berättar Annika att hon mått så dåligt i huset att hon tänkt uppsöka läkare.
– Jag har varit tungandad. En kväll när jag la mig var jag så yr att jag kräktes. Jag trodde att jag var sjuk.
Bakom ryggen på Pierre knarrar det som av fotsteg. Det är dags för honom att göra en ceremoni för de tre männen som är kvar i rummet. Eftersom spökena förstår att Annika hör till huset behöver han hennes hjälp.
Utslagen flera dagar
Slutligen tar han itu med det som skrämt Jonathan i sovrummet på övervåningen och fick honom att flytta till sin pappa efter några nätter.
Pierre hör en äldre tågvissla och känner sedan hur någon puttar honom.
– Det är en chefstyp, dryg och stressad. Han tycker grabben är en slashas. Jag tror mannen letar efter en skrivmaskin. Det är därför han smäller i luckorna.
Till slut får Pierre bort honom. Efteråt är han helt slut.
– Tänk dig energitjuvar i fysisk form. De här har ingen kropp men är dubbelt så jobbiga. De suger energi av mig.
Några dagar senare ringer Pierre. I två dygn efteråt var han utslagen.
– Huset var topp fem i svårighet. Men det var också en häftig upplevelse och ett lyckat utfört arbete.
Även Annika hör av sig via mejl. Hon har aldrig trivts i huset tidigare. Nu sover hon gott om nätterna, och den tunga andningen, yrseln, tröttheten och ångesten är borta. ”Det är så harmoniskt här, en helt annan härlig energi! Min son känner också skillnaden! Vi är så otroligt tacksamma!”
Så upplevde vi besöket i Ockelbo
Reportern Åsa:
”Plötsligt kände jag en isande kyla i köket. Jag stod vid spisen inne i rummet och alla dörrar och fönster var stängda. Iskylan kom snabbt och försvann sedan på ett ögonblick. Utan att säga varför bad Pierre mig att gå in en bit i vardagsrummet. Direkt kände jag yrsel och snart huvudvärk. Efteråt visade det sig att det var just där som husägaren Annika Hillgren brukade bli yr, få ont i huvudet och må illa …”
Det här är Annika Hillgren och Jonathan Lyckhult
Ålder: 40 respektive 18 år.
Bor: Sekelskifteshus vid tågstationen i Ockelbo.
Yrke: Annika är högstadielärare i svenska och SO, driver butiken Villa Antik samt företag inom hälsa. Jonathan läser fordons- och transportprogrammet på gymnasiet.
Det här är Pierre Hesselbrandt
Ålder: 47 år.
Bor: I Gävle.
Yrke: Medium, kursledare, föreläsare, författare, smyckesdesigner.
Aktuell: Boken Andra sidan – nära möten med det okända. Har regelbundet medverkat i tv-programmet Det okända. Har en webbkurs om hemsökta hus som du hittar här.
Hemsida: www.allround-spirit.com
