När etnologen Christina Ström från Lidköping föreläser om kafferepets historia så dukar hon upp ett långbord med kakor och bakverk från 1700-talet fram till nutid.
Men kafferepets verkliga storhetstid började i mitten av 1800-talet. Och det berodde framför allt på två saker.
Kaffekalaset – en viktig social funktion
– 1827 införs laga skifte, gårdarna som förr låg tätt, tätt tillsammans spreds ut. Förut hade kvinnorna i byn jobbat ihop och säkert tagit raster och en kaffetår ihop. Plötsligt satt kvinnan ensam i sin stuga kanske i totalt mörker en höstkväll. Då fick kaffekalaset en viktig social funktion, säger Christina Ström.
Och i mitten av 1800-talet kom järnspisen. Innan dess hade man fått flottyrkoka bakverk, nu kunde man baka småkakor.
– Men det var ingen enkel historia att baka i järnspis. Jag har testat – mina kakor blev brända på utsidan och degiga inuti. Dels måste man elda med björkved, för den gav jämnare värme och sprakade inte. Och jag beundrar kvinnorna som kunde sticka in handen i ugnen och känna ”Japp, nu är det ungefär 175 grader”, säger Christina.
Och så fortsatte det fram till 1960-talet, då började kvinnorna jobba utanför hemmet och det blev en fikarast på jobbet i stället.
Trygghet i en orolig värld
Men kaffekalaset tycks vara på väg tillbaka.
– När jag höll föredrag en gång berättade en kvinna som hade en secondhand-butik att nu kommer unga kvinnor in och vill köpa tantklänning och handväska för de ska på kafferep, säger Christina Ström.
Läs även: Mazariner med citron och hallon
Hon är övertygad om att det enkla gammaldags sättet att umgås kommer tillbaka, det ger en slags trygghet i en orolig värld. Och gärna ska kaffet drickas i gammaldags koppar med guldkant.
Gustav ”Rävjägarn” Bergström har skrivt ”Välkommen på kaffe”
En som verkligen hyllar det här kulturarvet är Gustav ”Rävjägarn” Bergström. ”Välkommen på kaffe” heter hans nya bok.
Han är en hejare på att baka ungherrar, havreflarn, finska pinnar och andra traditionella småkakor. Och kan briljera och imponera med Spansk vindtårta, tårta och fyllda petit choux-svanar på kaffebordet.
Gustav Bergström är författare och föreläsare specialiserad på byggnadsvård och arkitektur. Och han älskar kaffe och kakor.
– Det är ju så gott! Men det är en sån dubbelmoral. Folk tackar nej till kaffebröd för att det är kaloririkt och sen äter de godis och skräpmat.
Mycket fika
Tvärtemot hur det var i Gustavs barndom på 1970- och 80-talet i den mycket lilla byn i Norrbotten.
– Vi fick nästan aldrig äta godis och läsk köptes två gånger om året. Till jul och till midsommar. En back med tjugo 33 centiliters-flaskor. Däremot fick vi fika.
Han minns doften av vetebröd och smaken av ett glas mjölk med nybakade ingefärspepparkakor vid köksbordet.
Alltid kakor i frysen
Gustav med tillnamnet Rävjägarn – inte för att han jagar räv men för att han ville ha ett bra signaturnamn på nätet och tog det från en bra bok – vill få bort förbjudet-stämpeln på hembakat kaffebröd. På 1970-talet bakade kvinnorna i Gustavs by för frysen och för kakburken. Det skulle alltid finnas något hemma om man fick gäster. Och där i byn var man inte blyg för att oanmäld hälsa på, man ”snippade förbi” som det heter och kollade om någon var hemma och kanske kunde sätta på kaffepannan och bjuda på något till kaffet.
Läs även: Hjärtformade bullar med vit choklad och citron
– Men det är också trevligt att bulla upp ordentligt ibland för att fira något. Det är ändå ett ganska enkelt sätt att bjuda till fest, säger Gustav Bergström.
Och ja, han har alltid kakor i frysen om nu någon skulle ”snippa förbi”.
Mest läst Just nu
-
Cecilie köpte tillbaka morföräldrarnas 70-talshus: "Det var väldigt speciellt"
-
Så går det till när Benny möter Andra sidan: ”Det är ljusfolket som kommer”
-
Därför känns ditt sovrum aldrig riktigt mysigt – 5 misstag
-
Caroline Henkelius unika affärsidé stöttas från hela världen: ”Intresset för svenskt ullgarn har ökat”
-
Søstrene Grene släpper ny möbelkollektion – spana in bilderna!