Efter mer än 60 år längtar Sten Nilsson fortfarande till scenen: ”Det spritter i hela kroppen”

Så gott som alla känner till och kan sjunga med i Sten & Stanleys största hit Jag vill vara din Margareta, från 1976.

Eftersom 50 år har passerat sedan den slagdängan klättrade upp på både topp- och försäljningslistorna blir det extra firande nu. Från premiären i Luleå den 8 april till finalen i Bollnäs den 22 november drar Sten & Stanley på turné med stopp på 37 orter.

Det folkkära bandet från Karlskoga har sedan bildandet våren 1962 släppt över 800 ­låtar – och är faktiskt innehavare av rekordet med flest melodier på Svensktoppen genom tiderna, inte mindre än 61.

– Jag vill vara din Margareta har betytt otroligt mycket för oss och helt klart blivit vår signaturmelodi. En tidlös klassiker som jag fortfarande tycker lika mycket om att sjunga. Jag tröttnar aldrig. ­Exakt vad ­magin beror på kan jag inte sätta fingret på, men det är något speciellt i kombinationen av text och musik – man blir glad, säger Sten Nilsson.

Sten Nilsson träffade kärleken på högskolan

Men det var ingen i bandet som skrev texten och musiken, utan en trubadur och musiklärare hemma i Karlskoga – Jan-Eric Karlzon, Janne Z kallad.

– Janne var kär i en tjej som han hade träffat på dans. Men känslorna var inte besvarade och att skriva låten var ett sätt att bearbeta det hela. Sedan skickade han den till oss och vi kände direkt att den hade stor potential att bli en hit. Ett halvår senare testades ­låten på Svensktoppen och klättrade snabbt upp på första plats.

Hur många gånger som Sten sjungit att han vill vara Margaretas sedan dess kan han omöjligt svara på. Men trots textrader som ”pulsarna de bränner så heta”, ”kär som ­aldrig förr” och ”ingen annan vet om min hemlighet mer än jag”, har hustrun Ulla knappast behövt vara orolig. Sten träffade henne hösten 1962, samma år som Sten & Stanley bildades.

– Jag trodde inte att jag skulle kunna försörja mig på musiken, så jag började plugga till socionom på Folkhögskolan i Karlskoga och där stod hon plötsligt en dag framför mig, minns Sten med ett leende.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: David Lindgren fick panikångest på scen: ”Jag lovade att tacka Gud om han hjälpte mig”

Sten & Stanley bildades 1962

Snart 64 år senare är de fortfarande ett par och gifta sedan många år tillbaka.

– Det gäller att ha turen att träffa rätt som jag verkligen gjorde, ja, vi båda. Grunden att få ett förhållande att hålla så länge är nog att prata med varandra och att alltid behandla varandra med ­respekt. Och att aldrig ta varandra för givet. ­Sedan skadar det ju inte att ha roligt och kunna skratta mycket tillsammans.

Någon tillökning i familjen blev det aldrig. I stället fick paret glädja sig åt syskonbarn – i Stens fall blev bägge hans äldre bröder Per och Ebbe pappor. Det var också tillsammans med hans storebröder, samt Stanley Granström och Bo Carlén, som bandet startades.

– Jag och Stanley uppträdde med Little Gerhard i Stockholm under ett år och det var när vi flyttade tillbaka till Karlskoga som gruppen bildades. Det var kul att göra något ihop med mina bröder, för vi spelade mycket ihop under uppväxten.

På den tiden gick Sten & Stanleys musik lite mer åt pop och rock snarare än det som de gjort sig mest kända som på senare år, dansbandsmusik.

Tackade nej till Stikkan Andersson

Den första spelningen var ­lördagen den 17 mars 1962 i Degerfors. Då hade de nyligen gjort skivdebut med Haver ni sett Karlsson. Den första hiten på Svensktoppen blev sedan I lust och nöd. Den tog sig ända upp till första plats.

Under hela 60-talet kan man lugnt påstå att bandet turnerade flitigt, eller vad sägs om runt 300 dagar per år på resande fot?

Tidigt i karriären hörde självaste Stikkan Andersson av sig efter att ha fått upp ögonen för den populära gruppen.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Hasse Andersson: ”Gud kan man lika gärna prata med ute i skogen”

– Han ville att vi skulle komma till hans skivbolag ­Polar, men vi tackade nej. ­Sedan tog han Abba i stället, säger Sten med ett leende. Vi satsade i stället på RCA och en egen studio i Karlskoga.

Det kunde ha blivit ett beslut att ångra, men eftersom karriären rullade på ändå i hög hastighet har de aldrig ­behövt göra det.

Saknade att möta publiken

Konstellationen av medlemmar har förändrats en del genom åren – numera är det bara bröderna Sten och Ebbe som är kvar sedan start. Stanley hoppade av ganska tidigt, sedan gick Per bort 2010 och Bo 2012.

På vårens turné är de fem medlemmar som intar scenen. Förutom Sten och Ebbe är det Ebbes son Alexander, Johann Helander och Tommy Gustavsson.

– Det spritter i hela kroppen när jag tänker på att vi ska ut och spela. Till skillnad från flera andra band har vi aldrig gjort något uppehåll, i alla fall inget frivilligt sådant. Däremot var vi ju tvungna att ta en paus under pandemin, en jobbig tid på många olika sätt. Då märkte jag hur mycket jag saknade att stå på scenen och möta publiken.

Spelningarna nu för tiden skiljer sig ganska mycket åt mot förr.

– Ja, under många år var det ju dansspelningar, där publiken även dansade samtidigt, och de kunde hålla på i omkring fyra timmar. Det är ofattbart hur vi orkade så länge, men å andra sidan var vi ju ganska mycket yngre då, säger Sten med ett skratt.

Nu föredrar han konserter med sittande åskådare som håller på kring en och halv timme. Då blir det även lite närmare kontakt med publiken.

Inga planer på att sluta

Trots att Sten fyller 85 år i höst och brorsan Ebbe till och med 86 år i vår – har de inga planer att lägga av.

– Vi ligger på mellan 40 och 50 spelningar i år, det känns alldeles lagom. För jag skulle ju varken vilja eller orka köra runt 300 dagar per år som på 60-talet.

Hälsan är det absolut inget fel på och Sten ser till att ­motionera flera gånger varje vecka för att hålla sig i trim.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Tommy Ekman och Gigi Hamilton tillsammans på scen igen: ”Det känns som en dröm”

– Jag spelar tennis med ett gäng i Kristinehamn en gång i veckan. Det är jättekul och ger även mycket socialt. Det samma med gymnastikgruppen som jag också tränar med en gång i veckan. Sedan blir det promenader så gott som varje dag.

Att gruppen lyckats hålla sig populär sju decennier på raken är något som sticker ut rejält. Sten tror att mycket beror på den stora kärleken till musiken – att det fortfarande är lika roligt och att de har ­vågat testa nytt genom åren.

– En kollega i branschen sa en gång att han var fascinerad över att vi hela tiden ville framåt. Efter att ha gett ut en skiva som sålt väldigt bra eller en turné som dragit fulla hus har vi aldrig slagit oss till ro, utan alltid haft drivkraften att gå vidare. Då kastar vi oss in i nästa projekt.

Sten har även uppträtt en del solo och samarbetat med andra artister.

– Under en period i början av 90-talet var jag ju samtidigt med i en grupp som hette ­Supertrion ihop med Christer Sjögren och Sven-Erik Magnusson som uppträdde ihop på dansbandsgalor. Det var också roligt och inspirerande.

Sten har också tävlat i Melodifestivalen tre gånger på egen hand. Där blev det ingen seger. Däremot vann han en musikfestival på Irland, Castlebar International Song Contest 1985. Detta med den ­engelska versionen av Sten & Stanleys stora hit Dra dit pepparn växer, som på engelska hade titeln Don’t play a sad song after midnight.

Under åren har gruppen uppträtt världen över, från Hollywood och New York till Berlin, Helsingfors, Degerfors och Mjölby. Och något som är Sten-säkert är att resan ännu inte har något slut.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Casper Janebrink: ”Att skilja mig var mitt livs svåraste beslut”