Käpphäststjärnan Livea Larsson har vant sig vid hatet: ”Varför ska jag sluta för att någon annan tycker det?”

Livea Larsson dyker upp till intervjun i sällskap av Picasso – en verklighetstrogen reproduktion av en amerikansk numera avliden vildhäst som lystrade till samma namn. Här och var i manen av gethår sitter fortfarande några knappnålar diskret instuckna.

– Jag har jobbat på Picasso i snart en månad, men ännu är han inte helt färdig. Eftersom jag är så stolt över konstverket ville jag ändå ta med honom hit. Det här är verkligen den mest komplicerade häst som jag någonsin har gjort, förklarar Livea och kammar till ­manen med fingrarna.

Till skillnad från traditionella käpphästar som tillverkas av tyg och stoppning är ­Picasso skulpterad av papier-maché med detaljer av plast och lera och de handmålade ögonen är gjorda av harts. ­Livea har redan blivit så fäst vid honom att han med största sannolikhet kommer att få en permanent plats i hennes lilla stall med runt 17 hästar som hon inte kan tänka sig att skiljas från.

Merparten av Picassos nära 200 föregångare har dock fått nya hem runt i om i världen. Någon enstaka har flyttat så långväga som till USA. De nya ägarna har fått hosta upp en rejäl slant för sina samlar­objekt.

– De två senaste hästarna gick för 21 000 kronor. Jag tror att det är de dyraste käpphästarna i historien. Det är häftigt vilken marknad det har blivit for oss käpphästskapare.

Började tillverka käpphästar som 13-åring

Det vanliga är nog att man har käpphästar som barn och sedan övergår till att ägna sig åt verkliga hästar, tror Livea. I hennes eget fall var det precis tvärtom. Käpphästarna lyste med sin frånvaro under hennes barndom, men vid sex års ålder började hon rida på ridskola.

Att ”käppisarna” kom in i hennes liv tillskriver hon den rekordvarma sommaren 2017. För att undkomma hettan satt den då 13-åriga Livea inomhus och scrollade på Instagram.

I flödet dök det av en händelse upp ett inlägg om käpphästar.

– Jag tyckte att det var det perfekta fritids­intresset för mig som både gillar hästar och tycker om att sy. Att käpphästen var en barnleksak hade jag ingen tanke på. Tillsammans med mina morföräldrar, som jag var på besök hos, åkte jag till en tygbutik och köpte tyg. ­Sedan hjälpte mormor mig att sy min första häst. Idag, när jag driver eget aktiebolag, kan jag fascineras över vilken stor påverkan ett sådant litet beslut kan få på ens fortsatta liv.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Mats gör det bästa av livet trots synskadan: ”Tankens kraft ska ingen sjukdom få ta ifrån mig”

Ingen käpphäst är den ­andra lik. Alla har de sina ­särpräglade utseenden och personligheter. Om Livea måste välja en favorit blir det hingsten Calippo som på sitt eget Instagramkonto själv­säkert beskriver sig själv som ”Liveas elegantaste och vackraste käpphäst”.

– Det ironiska är att jag tänkte slänga Calippo när jag var klar med honom. Jag gillade inte alls hur han blev och tyckte inte ens att han dög till försäljning. Men sedan bestämde mig för att spara honom så att jag kunde ta med honom på resor. Medan jag är väldigt försiktig med de andra hästarna sliter jag Calippo med hälsan.

– Hittills har jag alltid klarat mig från att behöva checka in käpphästarna på flygplatser. En gång i Estland menade flygplatspersonalen att Calippo kunde användas som ett vapen. Men när jag vädjade om att få ta med honom med motiveringen att han är mitt känslomässiga stöd i tävlingssammanhang lät de honom följa med in i flygkabinen, på villkor att jag tog av pinnen.

Ryttare hoppar själva

Det är inte bara Liveas stora hantverksskicklighet som gjort henne till en auktoritet i käpphästkretsar med nästan 70 000 följare på Instagram och över 41 miljoner visningar på den egna Youtubekanalen. Utöver att tillverka hästar har hon nämligen framgångsrikt tävlat internationellt i olika käpphästmästerskap.

Käpphästsporten är i allra högsta grad ­inspirerad av den vanliga ridsporten, med skillnaden att det är ryttarna själva som hoppar över de 125 centimeter höga hindren och i dressyren utför piaffer och piruetter, med käpphästen inkilad mellan benen.

Efter att knäna tagit stryk av de höga hoppen håller sig Livea numera till dressyr.

Tävlar i käpphästdressyr

2019 vann hon dressyrklassen i världens största mästerskap som årligen hålls i Finland. Förra året kom hon på bronsplats i samma tävling.

För att kunna hävda sig i den hårda konkurrensen krävs täta besök på gymmet där hon bygger muskler och tränar uthållighet. Ungefär en gång i veckan får någon av käpphästarna vara med på träningen.

– Då rider jag i en danssal på gymmet. Med tanke på att det är glasväggar känns det lite som att vara på ett zoo. Folk ställer sig på andra sidan och tittar på mig. Ibland filmar de mig. Men ingen vågar komma in.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Diskuskastaren Vanessa Kamga har dubbla rekord: ”Jag visste, jag hade det i mig”

Än större uppmärksamhet väcker Livea när hon på somrarna tränar utomhus i Rålambshovsparkens grusbelagda amfiteater.

– Väldigt länge var det ­superjobbigt att bli iakttagen, pekad på och skrattad åt när jag var ute bland folk med käpphästarna. Men nu känns ingenting pinsamt längre. En härlig sidoeffekt av att hålla på med käpphästar är att man slutar bry sig om vad andra tänker om en.

Mobbad för intresset

Som nybliven 13-årig käpphästentusiast medverkade ­Livea i TV4:s Nyhetsmorgon. Efter inslaget drabbades hon av en kompakt hatstorm.

– Över en natt gick jag från att vara en vanlig tjej till att bli en hackkyckling. I skolan ropade andra elever spydigheter efter mig, satte upp elaka lappar på mitt skåp och försökte ta sig in på toaletten när jag var där. Det fanns till och med de som följde efter mig hem.

– Från människor som jag inte kände fick jag brev där det stod saker i stil med: ”Du borde sluta hoppa käpphäst och i stället hoppa från en bro.” Det var verkligen fruktansvärt. Det tog hårt på mig att jag i gengäld för att jag öppnade upp och berättade om min stora passion fick mitt hjärta genomborrat av en massa knivar. Jag kunde inte förstå varför andra brydde sig så mycket om att jag red käpphäst.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Rickard pantade burkar i 13 år – köpte sitt första hus som 20-åring

Vill stötta yngre tjejer

Luttrat konstaterar Livea att trakasserierna fortsätter, men idag är hon bättre rustad att hantera dem. Hon jämför sig själv med en regnkappa som allting rinner av. Numera är hennes största fokus att stötta de yngre tjejerna i käpphästgemenskapen som är belackarnas främsta måltavlor.

– Fortfarande blir många mobbade och uthängda. Tyvärr har det utvecklats i en riktning där sexuella kommentarer har blivit alltmer vanliga, berättar hon beklagande.

Sista året på gymnasiet ­frågade en av Liveas lärare vad hon planerade att göra efter studenten.

– När jag talade om att jag tänkte satsa på min käpphästverksamhet skrattade hon mig rakt upp i ansiktet. Det är många gånger som jag har fått höra att jag borde lägga av med käpphästarna och skaffa mig ett ”riktigt” jobb, vilket är så himla konstigt eftersom jag ju tjänar bättre på det här än vad jag exempelvis skulle ha gjort om jag hade jobbat på ett kafé.

Världens bästa hobby

För några år sedan fick pressen utifrån Livea att lägga ner käpphästeriet för, vad hon trodde då, all framtid.

– Förväntningarna från samhället blev för tunga. I samband med att jag åkte till USA och pluggade tackade jag för mig i käpphästcommunityn. Men när jag efter ett år kom tillbaka kliade det i fingrarna. Jag kände att jag bara måste sy en käpphäst till och sedan var jag i gång igen.

– Det här har varit mitt liv i åtta, nio år. Alla minnen, alla vänner och allt som jag har lärt mig … Nej, det finns för mycket bra i det för att jag skulle lägga ner det bara för att någon annan ­anser att jag borde göra det. Jag tycker att kombinationen av kreativitet, gemenskap och träning gör det här till världens bästa hobby.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: 12-årige Wille gör succé med sin matlagning – får miljontals visningar

För att mamma Elisabet och lillasyster Elvira ska slippa bo i en verkstad med tygdamm virvlande i luften dagarna i ända har Livea numera en egen arbetsstudio på gångavstånd från deras gemensamma bostad. Där blir hon ofta kvar till långt inpå kvällarna.

– Det är väldigt tidskrävande att sitta och sy, men jag tycker det är så kul att jag skulle kunna göra det livet ut. Det är knappt att jag tar helg. Först i år har jag infört en ­ledig dag i veckan.

Filmar med drönare

Käpphästintresset har också gjort Livea berest. Bara under 2025 besökte hon och parhästen Calippo 18 länder. Som längst har de flugit över Atlanten, till de amerikanska mästerskapen i käpphästridning i Michigan.

För en gångs skull tävlade inte Livea, men försäljningsbordet där hon bland annat sålde sin egenskrivna handbok om käpphästar blev snabbt länsat. Även i Liveas sidosyssla som drönarpilot ingår mycket resande.

– Jag fick in en fot i den branschen genom min pappa som är fotograf. När jag var yngre ville jag jättegärna bli helikopterpilot. Pappa tyckte att det var för farligt och erbjöd mig en drönare som kompromiss.

– Nu åker jag runt och filmar skidlopp med drönare. I vintras filmade jag bland annat Vasaloppet. Och så var jag i Norge, Schweiz och Italien och jobbade med olika lopp. Det är ­roligt att kunna kombinera det med käpphästarna som är min huvudsakliga sysselsättning.

21 år kan tyckas vara en blygsam ålder, men inom den fysiskt krävande käpphästsporten är det näst intill att betrakta som gammalt. Som den äldsta käpphästryttaren på elitnivå i Sverige börjar ­Livea så smått fundera på att pensionera sig från tävlandet.

– Ja, det kan vara så att mina tävlingsdagar snart är förbi. Såvida inte käpphästridning blir invald som en OS-gren. Då jäklar ska jag vara med. Jag har stora planer för framtiden. Först och främst vill jag skapa världens största käpphästvarumärke, avslöjar hon innan hon med Picasso i täten travar iväg.