Norrvikens trädgårdar 105 år – ett paradis vid Hallandsåsens fot

Norrvikens trädgårdar är ett älskat besöksmål, men den hundraåriga vägen dit har varit krokig. Även grundaren Rudolf Abelin fick slita för att förverkliga sin dröm. Som guide har Ingrid Persson Skog följt utvecklingen under många år och kan konstatera att Norrviken betyder mycket för många.

Här kan besökarna gå runt i olika trädgårdsrum med exotiska träd och växter, som Rudolf Abelin valde ut för hundra år sedan. Åsens sluttande skog ger ett gott skydd och i kombination med fukt från Laholmsbukten ger det Sveriges mest gynnsamma odlingsförutsättningar.

Öppnade för allmänheten 1920

Trädgårdarna ser på sina ställen precis likadana ut som när Abelin öppnade dem för allmänheten år 1920.

I en rabatt växer vita blommor än idag, som vackert reflekterar kvällsljuset och kallades för skymningsrabatter av Abelin.

– På gamla foton syns ofta prästkragar, men Rudolfs favoritblomma var hortensia. Malvor och kungsljus fanns också överallt.

Vi promenerar förbi Vattenträdgården med Vattentemplet på höjden med utsikt mot bukten. På väg mot dammen med de rödlistade salamandrarna går vi förbi den Romantiska trädgården med nyutslagna rhododendronbuskar och vidare mot den Nordtyska planteringen och Renässansträdgårdens formklippta buxbomsbuskar.

När vi står där tänker jag att jag hittat det perfekta stället att fotografera Ingrid på, men hon vill hellre bli fotograferad vid den skånska vresboken, som hon kallar sin mirakelplats. På väg dit stannar vi till i den Österländska trädgården där timjan hjälper till att bilda en orientalisk bönematta framför pagoden, som kanske inspirerats av andalusisk arkitektur.

Rudolf Abelin flyttade till Bjärehalvön

Ingrid är van att guida här och berättar om hur det var när Rudolf Abelin en dimmig novemberdag gick längs stranden och ett uppsprickande molntäcke gjorde att han fick syn på gården Lilla Båstad, som var till salu.

– Då hade Rudolf redan en bostad med trädgård och fruktodling uppe i Östergötland vid Bråviken, som hette Norrviken, men han sökte efter en ny plats eftersom järnvägen skulle dras över hans mark. Ellen Key hade berättat för honom om Bjärehalvön på en middag. Hans barndomsvän Ludvig Nobel, brorson till Alfred Nobel, hade också pratat sig varm om Båstad, som han såg som en potentiell turistdestination.

Samtalen med vännerna bidrog nog till att Rudolf Abelin till slut skiljde sig från sin fru Ellen Scherini och flyttade till Bjärehalvön år 1906.

– Jag brukar ofta tänka: ”Hur många gårdar var till salu år 1905, som hade precis det han sökte efter?” Vattnet, slänten, platån och branten. Förhandlingarna gick trögt i början, men han ville göra något med den här platsen, skissade på en generalplan och planerade för att kunna ta emot besökare. Han ville skapa ett levande trädgårdsmuseum med trädgårdar från olika eror och geografiska områden.

Utbildade sig till trädgårdsmästare

Vem var då Rudolf Abelin? Han föddes i Malmö år 1864 och växte upp i Östergötland. Föräldrarnas plan var att han skulle läsa juridik, men en ögonsjukdom satte stopp för det. Istället utbildade han sig till trädgårdsmästare och pomolog i Köpenhamn.

– På den tiden skapade det rubriker i tidningarna att en generalson valde ett praktiskt yrke. Det sägs till och med att hans mor ville göra honom arvlös. Men han fick ett kvitto på att han var rätt man på rätt ställe när han vann första pris för sina äpplen på världsutställningen i Paris år 1900.

När Abelin flyttat till Båstad gifte han 1909 om sig med Signe Ziedner och de bildade familj. Tillsammans fick de barnen Hild, Dagmar och Rudolf. Gården där de bodde blev förstörd i en storm och dagens Villa Abelin började byggas. Sammanlagt uppfördes den i elva etapper eftersom ekonomin ofta satte stopp för byggprocessen.

Tanken var att finansiera Norrviken med hjälp av äppel- och hasselnötsodlingar. Abelin arbetade också som trädgårdsanläggare och skapade trädgårdar till både villor, gårdar, slott och stadsparker, men det hjälpte inte.

– Han tog inte tillräckligt betalt för sina uppdrag och arbetet med fruktodlingarna var tungt. Sammanlagt växte 5000 fruktträd och runt 10 000 hasselnötbuskar här. Han brukade säga ”Ha aldrig en större trädgård än att du kan sköta den på lediga stunder.” Han hade några anställda, men kämpade rätt mycket. När frukten skulle skördas bjöd han in skolelever, som avlönades med varm choklad och vetefläta.

Rudolf Abelins filosofi högaktuell i Norrvikens trädgårdar

Även om Rudolf Abelins glansdagar ligger hundra år tillbaka i tiden så är mycket av hans filosofi högaktuell.

– Han ville inspirera vanliga människor att leva sunt, odla mer och plantera fruktträd. En av hans skrifter, ”Lekstugans trädgård”, visar hans tilltro till barns förmåga. Han sa att barn bör ha en egen vrå i trädgården där de kan påta i jorden och odla. Hasses trädgård här på Norrviken idag tar fasta på det.

För Svenska Dagbladet berättade Rudolf Abelins barnbarn Carl för några år sedan om morfaderns slit och hur att hans äktenskap blev lidande. Till slut sprack även hans andra äktenskap och familjen flyttade tillbaka till Stockholm. Hans äldsta dotter Hild ville helst bo hos sin pappa och det fick hon.

Rudolf Abelin gifte om sig med barnens guvernant Ellen Franke år 1927, men paret skiljde sig tio år senare. I reportaget berättade Carl också om citatet som stod ovanför dörren till Abelins arbetsrum: ”Naturen är konstens moder.”

Ingrid har liknande tankar om Rudolf.

– Han sa alltid att han ville bjuda in omgivningen i trädgårdstavlan och det gjorde han på olika sätt. Här på Norrviken är gränsen för vad människan åstadkommit och var naturen tar vid flytande och helt avsiktlig.

En av de första japanska trädgårdarna i Skandinavien

Väl framme vid vresboken och dess snirkliga stam i den Japanska trädgården berättar Ingrid att alla får ett särskilt ansiktsuttryck när de kommer hit – alla vill klättra upp. Ingen vet längre om trädet flyttats hit eller om det alltid vuxit här, men det anses vara mellan 400 och 500 år gammalt.

Från den skånska vresboken tittar vi ut över den Japanska trädgården där neongröna nyutslagna blad blandas med röda lönnblad.

– Abelin var en av de första i Skandinavien att anlägga en japansk trädgård. Kunskapen fick han främst genom att brevväxla med ett japanskt par, som han träffade på en utställning i Breslau år 1913.

– Typiskt för en japansk trädgård är att den är fin hela året och att stigarna slingrar sig för att hålla borta de onda andarna. Abelin skrev i sina anteckningar att det blommat 49 veckor i rad här. Lökväxter, körsbärsträd, olika sorters barrväxter, lövträd och perenner gör det möjligt än idag.

Ljudet av vatten och fågelsång är också en viktig del av Abelins trädgårdsfilosofi. Hur gjorde han för att locka hit fler fåglar?

– Han månade om buskar och snår och bekämpade ekorrarna, som åt hasselnötter och ansågs äta fågelägg.

Tvingades sälja Norrvikens trädgårdar

Trots att Rudolf Abelin lagt ner sin själ i trädgårdarna, tvingades han motvilligt sälja sitt livsverk efter de stränga krigsvintrarna (1939–1942) med temperaturer ner till 35 minusgrader, viket förstörde både fruktträd och växter.

Köpare blev konsul Axel Ax:son Johnson och företaget Nordstjernan höll i skötseln tills en stiftelse tog över trädgårdarna år 1971. Många har sedan dess satt sin prägel på platsen. Rosenträdgården finns inte kvar. Inte heller den gamla klosterträdgården med medicinalväxter, som låg i direkt anslutning till villan.

Precis som på Abelins tid har det stundtals varit mycket svårt att få ekonomin att gå ihop. Vändningen kom lite innan millennieskiftet då Norrvikens trädgårdssällskap bildades för att rädda trädgårdarna undan nedläggning.

– När det började gå dåligt ekonomiskt var folk i trakten oroliga och engagerade. Det var till och med så att de var här och krattade gratis. Alla undrade vad som skulle hända. Vem ska ta över? Det var en svår tid, minns Ingrid.

Stiftelsen gick i konkurs och företaget Lilla Båstad AB köpte anläggningen år 2013. Idag ägs trädgårdarna av Peabgrundaren Erik Paulsson och hans barn.

Efter försäljningen år 1942 byggde Rudolf Abelin ett nytt bostadshus precis utanför parken och förblev rådgivare till Norrvikens trädgårdsmästare fram till sin död år 1961.

– Rudolf blev 97 år. Kanske är det sant att den som äger ett bibliotek och en trädgård blir gammal, funderar Ingrid Persson Skog och ger mig tips:

– Gå ner för trapporna mot havet vid parkeringsplatsen så hittar du ett kors och en enkel gravsten. Där vilar Rudolf Abelin på den lilla skogskyrkogården Minnenas dal. Det brukar vara en gudomlig fågelsång där.