Jämtlandstriangeln: Vandring i toppklass

Att gå Jämtlandstriangeln har länge funnits på min att-göra-lista. Då en kompis meddelade att han bokat tåg och boende veckan efter midsommar förra året så var det bara att hoppa på tåget.

”Triangeln”, som den kallas av jämtarna, är en riktig vandringsklassiker. Turen är på 47 kilometer och går mellan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren, alla drivna av Svenska turistföreningen. Starten sker på Storulvåns fjällstation, några mil väster om den populära skidorten Åre.

Om man som jag startar från Skåne så är det ganska många mil att ta sig – fantastiskt är dock att det går att ta tåget från Malmö direkt till den lilla stationen Enafors. Jag åkte från Malmö vid 16-tiden på eftermiddagen och var framme i Enafors nästa morgon, vid halvnio-tiden – en resa på cirka 16 timmar. Framme i Enafors går det en buss upp till Storulvåns fjällstation.

Bussen måste förbokas.

Boende på fjällstationerna

På fjällstationen bor vi i vandrarhemsdelen. Ett helt okej, enkelt boende med ett stort självhushållskök där det går att laga egna måltider. Här finns också hotellboende och restaurang för den som vill ha det lite bekvämare.

Vi har organiserat resan så att vi bor två nätter på varje fjällstation, något som visade sig vara väldigt klokt. Då hade vi en ledig dag på varje ställe för vila och kortare upptäcktsfärder.

Vi firar midsommarafton på Storulvåns fjällstation med dans kring midsommarstången och jordgubbstårta till alla gäster. Tyvärr är vädret inte det bästa, kallt och blåsigt, så själva dansandet blir ganska kortvarigt.

Vi provgår en bit av början av nästa dags etapp.

Följande dag är första vandringsdagen. 16 kilometer bort ligger dagens mål, Sylarnas fjällstation. Vi går upp tidigt och är iväg redan vid åtta-snåret. Idag är vädret ett helt annat, 18 grader och sol. Första delen av vandringen är jobbig. Stenigt och mycket uppför och vi är omgivna av fjällbjörkskog. Jag hör senare att detta är en av de brantaste ställena på Jämtlandstriangeln. Och jag ska erkänna att här blir jag trött och packningen känns tung.

Min ryggsäck väger drygt tio kilo med mat och vatten inkluderat. Väl uppe på kalfjället öppnar sig dock en fantastisk utsikt och här är det lättare att gå. På halva vägen tar vi en längre lunchpaus i det strategiskt placerade vindskyddet Spåjme och solen värmer skönt.

Under dagen vänjer jag mig vid ryggsäckens tyngd och den känns lättare och lättare. Tänker att jag borde förberett mig med att träna med att gå med packning på ryggen. Det är stor skillnad att vandra med eller utan packning.

Vilo- och upptäckardag

Sista sträckan upp till Sylarnas fjällstation bär det uppför, men nu har vi målet i sikte. Efter dusch och bastu unnar vi oss en god middag i restaurangen. Vi får två sköna sängar i ett rum för åtta och sover gott hela natten.

Nästa dag är vilodag. Skönt att ta det lugnt och upptäcka området kring fjällstationen. Jag känner av gårdagens vandring i axlar och ben.

På den andra vandringsdagen som är den längsta, 19 kilometer till Blåhammarens fjällstation, startar vi också tidigt. Det börjar med fyra kilometer skön nerförsbacke. Därefter en kraftig stigning i cirka två kilometer. Önskar här att jag hade haft en lättare ryggsäck. Men utsikten över Sylmassivet är magisk. På halva vägen finns ett naturligt rastställe, vindskyddet Enkälen, där många vandrare samlas. Jag pratar med en ung tjej som sommar­jobbar på Blåhammaren. Idag har hon vilodag och hennes plan är att gå fram och tillbaka till Sylarna. Sommarjobbet beskriver hon som ”toppen!”

Blåhammarens fjällstation ligger på 1 165 meters höjd och är den högst belägna fjällstationen i Sverige. I slutet av vandringen är det en lång uppförsbacke. Det blir många pauser. Vi har även denna dag tur med vädret och det är bara att sträcka ut sig på liggunderlaget och njuta av fin natur och vila.

Oslagbar utsikt från Blåhammaren

Ungefär fyra kilometer söder om Blåhammaren stöter vi på vårt första och enda större vadställe på turen. Denna dag går det att torrskodd ta sig över i rejäla kängor. Blåhammaren visar sig vara underbart fin – det är verkligen värt all möda att ta sig hit. Väl framme glömmer du snabbt allt det jobbiga. Här, uppe på 1 000 meters höjd, har du en helt underbar utsikt över hela fjällvärlden.

Nästa dag tillbringar vi på Blåhammaren. Det blir en ljuvlig dag. Jag går runt och njuter av naturen, utsikten och fjälldoften. Badar bastu och läser i medhavd bok.

Efter en bastant frukost ger vi oss ut på vår sista vandringsdag – 12 kilometer ner till Storulvån. Vandringen börjar i total dimma men väderprognosen har lovat sol och efter bara några kilometer lättar molnen och bjuder på blå himmel. Idag går det neråt. Ganska snabbt kommer vi ner till trädgränsen och skogen. Det är en varm dag och myggen som tidigare inte varit så besvärande är mer närgångna ju längre ner vi kommer.

Efter sex kilometer kommer vi till Ulvåtjärns vindskydd. Miljön runt vindskyddet är trolskt vackert med branta sandåsar och porlande bäckar. Resten av vandringen går snabbt och redan efter någon timme ser vi Storulvåns fjällstation mellan träden. Leden avslutas som den började, i fjällbjörkskog.

Vi hinner precis i mål innan ett kraftigt åskväder drar fram över fjällen och är så nöjda med att ha tagit oss hit – runt hela Triangeln!