Foto: Johan Almblad
Foto: Johan Almblad
Hur beskriver man en kulle på vackraste sätt?
Frågan blir högaktuell redan första dagen. Till vänster kullar. Till höger kullar. Rakt fram och bakom oss? Jovisst!
Åsarna guppar i pistage-, rucola- och päronglassgröna böljande vågor genom landskapet i engelska Cornwall och slutar inte förrän havet tar vid.
Men skjutsa tillbaka tiden en dag. Där står vi på kullerstensgården mitt ute på den engelska landsbygden utanför Exeter och dumglor på vårt fordon som vi hyrt för en vecka. Ska vi verkligen sova i den där?, tänker vi båda. Ingen säger något.
Reströtta trycker vi in två alldeles för stora och plasthårda resväskor (misstag nummer ett) i Folkabussen och börjar brottas med växelspak, vänstertrafik och vårt eget humör.
– Okej. Vi ger den en natt. En natt! Sedan kan vi ju ta in på hotell, grymtar fotograf Johan.
– Eller ta tåget, piper jag, när vi varit nära döden i ytterligare en vinkelvass kurva.
När vi baxat upp bakdelen på vår sandstrandsfärgade buss till en helt okej säng och sussat en natt med fördragna rutgardiner möter vi Sagan. Nu, med ut-
sövda ögon, ter sig landskapet som ett besök i en Beatrix Potter-bok. Solen är på vår sida när vi susar i väg åt sydväst från Exeter mot lilla byn Moretonhamp-
stead, på smala vägar invid ihopkurade höbalar. Stundtals växer lövskogen över vägen och bildar en skuggig båge där solen silar ner.
Vi möter bilar med surfbrädor som pekar ut som näbbar från taket. De är på väg till västkusten. Dit ska vi om ett par dagar. Men först åker vi genom Devon. Börjar nästan tro att alla i de små byarna måste avlägga trädgårdsprov innan de flyttar in.
Allt är perfekt. Gårdarna är fyllda av vaniljfärgade rosor, cerise fingerborgsblomstänglar och flockar av babyblå hortensior. Murgröna kryper på stenarna och klängväxter har smockat fast sig på husväggarna. Landskapet spelas upp i maklig takt utanför fönstret. För ja, vi är ett sådant där ekipage som alla bråttombilister irriterar sig på. Om vi har tur kan vi klämma upp vår husbuss i 80, men varför skulle vi? Då missar vi ju alla “Plants for sale! 50 pence!” och “Home grown strawberries” längs vägen.
Med en handfull söta röda bär i magen är det trumpna reshumöret bortsopat. Redan första dagen börjar vi uppskatta Friheten.
Friheten att inte ha något mål för dagen.
Friheten att kunna välja vilken liten yttepytteväg som helst.
Friheten att inte ha någon tid att passa.
För även om livet i husbil är ett rätt dyrt nöje (8 000 kronor för vår skrangliga VW-buss för en vecka) är det lätt att bli frihetsfrälst. Visst kan man ta stora A30 på nolltid, där Londonborna rusar fram för att ta sig till kusten på kortast tid, men vi väljer medeltidsstråken över den myt-omspunna Dartmoorheden där fåren kurar ihop sig längs vägen och hästarna betar fritt på vidderna.
– Det finns bara en regel med den här – och det är att man måste heja på alla andra gamla Folkabussar, instruerade vår husbils-uthyrare Julian Carpenter när vi for i väg.
Det blir mycket hejande under veckan. Dessutom vill många, speciellt äldre brittiska män med läderansikten och minnen från svunna Folkatider, komma fram och prata. Smeka lacken. Tipsa om en vacker utflyktsort eller två. Tack vare dem hamnar vi i små cornwallska sydkustbyar som Looe (uttalas Loo) och Polperro. De liknar leksaksstäder. Gamla snirkliga skyltar, massor av fish & chips-take aways och blomklädda gränder vid havet.
Nästa dag väljer vi bort stora staden Penzance för Mousehole strax söder därom. Rätt val. Äter magisk hummer på Old Coastguard Hotel med utsikt över ett solglittrande hav. Soppa med parmesan och sötpotatis till förrätt i sällskap med hembakat bröd som vi doppar i balsam-
vinäger.
Samma eftermiddag anländer vi till Land’s End. En turistfälla med fina klippor och fula souvenirer. Tar in på stadscampingen i St Ives. Tittar ut över Atlanten och grillar ryggbiff på engångsgrill. Väljer mjuka nybakade scones med jordgubbssylt och tjock clotted cream till efterrätt.
Där och då bestämmer vi oss för att campa resten av livet och fundera vidare på hur man ska beskriva en kulle på ett rättvist sätt.
Resfakta Devon och Cornwall
Tidsskillnad Minus en timme.
Valuta Brittiska pund.
Att bo
Devon och Cornwall kryllar av mysiga Bed & Breakfast-ställen. Hitta de bästa på www.bedandbreakfastnationwide.com. Campingplatser finns det gott om, men boka gärna i juli och augusti då engelsmännen själva invaderar sydvästlandskapen. Priser på campingplatserna varierar, men ligger oftast mellan 3 till 10 pund per person.
Att äta
Pubarna har hottat upp sin mat och England är inte längre världens sunkigaste matland. Ät sanslöst goda skaldjur längs kusten. Cream tea är områdets specialitet – bäst i Devon. I Cornwall har två tv-kockar slagit rot; Jamie Olivers Fifteen i Newquay (Watergate Bay) och Rick Steins The Seafood Restaurant i Padstow är fantastiska (och dyra).
Att köpa
Cornwall har mycket turistkitsch och surfprylar men det är synd att kalla det shopping. Köp dock med en bunt clotted cream fudge hem. Uppskattas.
Sevärt
Förutom alla trädgårdar och sagopyttiga små byar är Land’s End en turistfälla som bör ses. The Eden project (utanför St Austell) stod färdigt i mars 2001 och här finns världens två största växthus.
Ta sig fram
Hyrbil är bäst. Då kan du puttra runt i din egen takt. Hyr på flyg-platserna. En VW 1075 Dormobile kostar £545 under juni–september. April–maj kostar den £495. Boka i tid.
Ta sig dit
Flyg till London med British Airways och SAS. Ryanair flyger till London-Stanstead från Stockholm-Skavsta, Göteborg-City och Malmö-Sturup. Från London går flyg till Newquay, Plymouth, Exeter och Bristol (Air SouthWest eller FlyBe). Två timmar med tåg från London Paddington till Exeter St Davids – en utmärkt startplats för att hyra husbil och åka genom Devon/Cornwall.
Vår rutt
Vi reste med husbil från Exeter till Moretonhampstead, över Dartmoor via Princetown. Ner till Plymouth och kustbyarna Looe och Polperro. Västerut till Land’s End och upp längs Atlantkusten via St Ives och Newquay. Tillbaka till Exeter via Padstow.
Nätet
www.visitbritain.se
www.cornwalltouristboard.co.uk
Av: Caroline Engvall
