Hildasholm
Sommaröppet på Hildasholm
• Hildasholm donerades
år 1980 till en stiftelse med ledamöter från Leksands kommun, Leksands församling, Zornsamlingarna, den Muntheska släktföreningen och Malcolm Munthes familj. 1994 påbörjades en stor renovering av både hus och trädgård och 1998 öppnades anläggningen för allmänheten.
• Hildasholm har öppet dagligen 1 juni–15 september. Huset visas varje timme 11.00–18.00, söndagar 13.00–18.00.
• Trädgården kan man besöka på egen hand. Grupper på över tio personer kan beställa guidad tur.
• År 2004 invigdes en köksträdgård på samma plats där Hilda Munthe odlade grönsaker på 1920- och 30-talet. En medicinalträdgård i Axel Munthes anda har också anlagts de senaste åren.
• Under sommaren ordnas konserter och kurser i trädgården.
Foto: Madeleine Appelgren
Foto: Madeleine Appelgren
År 1911 stod ett uppseendeväckande hus klart i Leksand. Det överträffade det mesta i bygden, nästan som ett litet slott precis vid Siljan. Arkitekten Torbjörn Grut, som också ritat Solliden och Stockholms stadion, hade inte sparat på krutet. Det pampiga huset har drag av Vasatidens slott, men också av engelsk och italiensk arkitektur.
Stengården
Stengården, som huset hette från början, var sommarbostad åt den tidens jetsetläkare och författare Axel Munthe och hans 25 år yngre hustru Hilda Pennington-Mellor. Hilda kom från en mycket förmögen engelsk släkt och var van vid ett luxuöst liv på kontinenten. När paret gifte sig 1907 lär Hilda ha fått löftet om ett hus i Leksand som morgongåva.
Hilda kom att älska Stengården och hit åkte hon med sina två pojkar Malcolm och Peter varje sommar när de växte upp. Hilda ägnade mycket tid åt trädgården. Läget vid Siljan gav speciella förutsättningar.
Bakom huset fick naturen vara vild med knotiga gamla tallar och branta sluttningar ner mot sjön. Några skulpturer, en önske-brunn och ett ekotempel som Hilda lät bygga finns fortfarande kvar som trolska inslag.
Engelskt mode
I början av förra seklet var slutna trädgårdsrum högsta mode i England. Hilda planerade olika gröna rum runt huset, åtskilda av häckar och gångar. Många växter beställdes från England där utbudet var större. Naturligtvis hade hon hjälp med trädgården. Som en dam av värld var hon van vid en stab av anställda. Men på Stengården levdes livet lite enklare än på familjens egendomar i England, Frankrike och Italien.
Malcolm Munthe har berättat “Mamma tyckte det var så skönt här, hon behövde bara fem tjänare”.
Trädgården
I Påfågelsträdgården växer än i dag bellis inramad av hjärtformade buxbomshäckar som Hilda ritat. Påfåglarna som givit namn åt trädgården är två skulpturer som hon tog med sig från England. Enebuskträdgården flankeras av stora enar, några av dem från Hildas tid, andra har ersatts av tujor.
Strax intill ligger den romantiska nedsänkta trädgården med vita keruber som kråmar sig i en damm. I rosenträdgården växer också doftande fyllda pioner. När Hilda och pojkarna kom till Leksand vid midsommartid skulle den bästa tiden ligga framför dem. Därför blommar de flesta växterna från högsommaren och framåt.
Hilda byggde upp ett paradis för sig och barnen. Det finns många berättelser om sommarspel och lekar som pojkarna iscensatte i trädgården. Bägge var duktiga på att göra fina marionettdockor. De målade, lekte kurragömma, byggde kojor och hade hundar och tama fåglar.
Axel Munthe
Sommarloven i Sverige var en enda lång räcka av roliga upptåg. Enda skuggan i tillvaron stod pappa Axel för. Hans och Hildas äktenskap blev aldrig lyckligt. Han tillbringade sin mesta tid i sommarpalatset San Michele på Capri och som livmedikus åt drottning Victoria och andra kändisar i dåtidens Europa. Sina pojkar träffade han sällan.
Malcolm Munthe blev engelsk officer och under andra världskriget utvisades han från Sverige, misstänkt för att ligga bakom sprängningen av ett tyskt transittåg, fyllt med ammunition. Men när fadern låg för döden på Stockholms slott 1949 fick Malcolm besöka honom. Han blev också den som förvaltade sin barndoms sommarhem. När även Hilda dog 1967 döptes Stengården om till Hildasholm och så heter huset än i dag.
Av: Madeleine Appelgren
