Nytt museum om apotekens historia – så har vi botat sjukdomar och lindrat åkommor genom tiderna

Mitt i folkvimlet på Drottning­gatan i Stockholm ligger Apoteket Ugglan som är ett av landets äldsta. Genom entrén, som kröns av en respektingivande gyllene uggla, har krassliga kunder passerat sedan 1798 för att få hjälp mot olika krämpor. Apotekarna på denna adress har alltså inte bara expedierat dagens blodtrycksmediciner och hydrokortisonsalvor, utan troligen också recept på både skörbjuggsdryck och opium till kolerasjuka under gångna århundraden.

Att kunna köpa en ask Alvedon på närmsta apotek är för oss idag en självklarhet. Men vägen hit har varit allt annat än självklar. Bara några kvarter från den livliga Drottninggatan har i dagarna det nya Apotekar­societetens museum slagit upp dörrarna – just för att visa de svenska läkemedlens och apotekens fascinerande historia.

Över tre våningsplan i ett lugnt gårdshus, bjuds besökaren på berättelser som rör sig mellan magisk folktro och forskning, laboratorier och reseapotek, mellan liv och död – vid sidan av vackra apoteksinredningar, skyltar, mystiska örtskåp, schatull och laboratorieglas.

Annika Wickman är kulturarvschef på Apotekarsocieteten. Hon säger:

– Med utställningen vill vi visa hur djup och bred kunskap farmaceuter har haft genom historien – om kemi, växter, latin och läkemedelstillverkning. Förutom att få ett hum om hur de svenska apoteken etablerades, vill vi ge alla en chans till en unik inblick i olika tiders utmaningar.

Opium och blodiglar för att bota

Och man behöver inte vara medicinare för att få stor behållning. Besökaren får kronologiskt följa utvecklingen av läkemedel, utrustning och kontroller i laboratorierna – allt presenterat på ett lättbegripligt sätt. Här får man också reda på varför kamomill använts vid kvinnosjukdomar, hur man trodde sig bota 1600-talets syfilis, 1700-talets pest eller 1800-talets kolera (opium och blodiglar ingår i svaret).

– Det är tydligt hur mycket som hänt på kort tid. För bara drygt 100 år sedan tillverkades ju alla läkemedel i apotekens laboratorier. Apotekarna bar svart kostym och inte vita rockar förrän tillverkningen blev steril, först en bit in på 1900-talet.

I rum efter rum får man reda på långt mer än vad man visste att man undrade. Som varför apotekare gick samman under varumärket Apotekarnes i slutet av 1800-talet för att sälja mineralvatten, och senare även läsk. Om signaturläran, där man utifrån formen på en växt, ört eller djur länge trodde sig kunna bota det organ som den liknade mest. Därför fanns länge en övertygelse om att valnötter stärkte hjärnan, att bruna bönor hjälpte njurarna och grankottefjäll botade tandvärk.

Museet som spänner över tre våningsplan bjuder med lågmäld stämning på starka berättelser. I själva huset bodde på 1870-talet en barnmorska, berättar Annika:

– Hon bar alltid med ­nervdroppar i väskan. De ­användes för att lugna mamman, eftersom man trodde att ­hennes känslor kunde ­påverka barnet genom bröst­mjölken.

Tack och lov har utvecklingen gått framåt. En kort översikt upplyser om dagens läkemedels väg, från forskning till patient, och olika myndigheters kontroller. När hydrokortison blev godkänt i Sverige på 1950-talet bestod underlaget av 10 sidor, slår en skylt fast, medan idag fyller utredningarna om ett nytt läkemedel motsvarande flera hundra pärmar innan det får godkänt.

Gift hos Marilyn Monroe

För branschen har ju även en brutal baksida. Många substanser både kan förlänga och förkorta liv. En del av utställningen vigs åt gift. Hur olika ämnen, som också är beroendeframkallande, använts för att behandla sjukdomar. Ett sådant är kloralhydrat som användes som bedövning på första världskrigets slagfält, men som också Marilyn Monroe hade i blodet då hon dog, får man veta.

– Intressant är också att Alfred Nobel, som själv ­använde nitroglycerin, vägrade att följa läkarens ordination av just detta högexplosiva ämne för hans hjärtbesvär.

Flera av föremålen för ­tankarna till sagornas magiska laboratorium, likt de i Harry Potters trollkarlsskola Hogwarts och kanske väcker unga besökares nyfikenhet.

– Det är roligt att våra föremål går över generationsgränserna. Man kan komma som mormor, född på 1940-talet och visa sitt barnbarn: ”när jag var barn såg Alvedonet ut så här”. Vi visar också konstigheter, som mumie­pulver och enhörningshorn!
Museet berättar också kort om branschens fokusfrågor för en bättre framtid – som innovativa cancerbehandlingar, antibiotikaresistens och avlägsnande av läkemedelsrester, för att nämna några.

Apotek med namn efter djur

En timmes besök hade kunnat bli mycket längre och jag tackar för besöket. På en sista skylt på väg ut får jag svaret på varför många svenska apotek heter Örnen, Gripen, Lejonet eller efter annat djur.

Nu vet jag att apoteks­ugglan på Drottninggatan en gång var vägledande för de många som inte kunde läsa, men också ett skydd mot de onda makter som orsakar sjukdomar – makter som ­också kunde förgöra effekten av de magiska läkemedlen.