Anki har 9 500 filmisar: ”Det är en värld som inte finns längre”

Hon sparade veckopengen – tio kronor som hon fick varje fredag – och gick till Domus leksaksavdelning för att köpa filmisar som såldes i tiopack. Anki Andersson, född i början av sjuttiotalet, växte upp under en tid då filmstjärnekort fortfarande var populära att samla på.

– Filmisar har funnits med så länge jag kan minnas, säger hon. De fanns i var mans hem när jag var barn. Man hade dem i buntar med gummisnodd runt – och så bytte man med varandra.

Bytte tio filmisar för en med Roger Moore

Anki minns särskilt ett byte. Kompisen Pernilla hade en filmis med Roger Moore som Anki aldrig hade sett förr. Den bara måste hon ha!

– VHS-spelaren hade kommit då och jag gillade att titta på James Bond-filmer. Jag tror att jag gick i tvåan eller trean på lågstadiet. Jag ville så gärna ha den där filmisen.

De satt i Pernillas trapphus och Anki försökte övertala kompisen att släppa ifrån sig Roger Moore.

– När jag sa ”om du får tio filmisar av mig då?” gick hon till slut med på det. Jag kan tänka mig att hon tröttnade. Men jag blev så nöjd och lycklig. Jag var bra på att tjata på andra när jag var barn. För många var filmistiden över vid det här laget. Min fem år äldre syster hade runt 600-700 filmisar som hon vid ett tillfälle sa att jag skulle få. Men sedan ångrade hon sig. När träslöjdsläraren berättade att han hade filmisar började jag tjata på honom också.

Samlandet är en länk till barndomen

Anki skrattar lite vid minnet.

– Det handlar mycket om känslor tror jag, när man samlar på saker. Man har en passion för något – man vill ha något. Och när man får det så finner man en tillfredsställelse i det. Min passion har alltid varit filmisar. Jag tycker om att den passionen fortfarande finns kvar. Det blir som en slags länk till barndomen.

I vardagsrummet i lägenheten i Karlstad har Anki plockat fram hela sin samling med filmisar. Åtta pärmar fyllda med prydligt sorterade filmstjärnekort, plus några lådor med kortbuntar. Sammanlagt har Anki cirka 9 500 filmisar.

– Men de tar inte så mycket plats, till skillnad från Barbie-dockor som jag också samlade på tidigare. Det är helt perfekt.

Anki förklarar att hon så länge hon kan minnas har gillat skådisar – och bilder över lag. När det gäller filmisar föredrar hon de lite äldre från femtiotalet, sådana som hennes föräldrar hade. Filmstjärnekorten gavs ut i serier och det finns vissa kort som kallas sällisar. De är lite mer sällsynta och eftertraktade. I en av pärmarna får Anki syn på ett filmstjärnekort med Monica Zetterlund.

– Min första och enda sällis jag hade som barn, utbrister hon. Min dyrgrip. Den var tidigare mammas.

Lättare att hitta filmisar idag

Anki ler lite och bläddrar vidare i pärmen. Hon berättar att hon runt 2003 fick upp ögonen för Tradera – vilket förändrade allt.

– När jag var barn fanns ingen arena för att byta filmisar, förutom i trapphusen. Men när jag upptäckte Tradera började jag buda hejvilt. Att samla hela serier med filmisar blev plötsligt väldigt roligt. Tänk att kunna få tag på hela serier. Den tanken tänkte man aldrig på sjuttiotalet. Men på Tradera kan man söka på specifika serier. Nu har jag flera kompletta.

Via Tradera fick Anki dessutom flera byteskompisar.

– Alla vi lite nördiga hade listor, och vi fyllde i varandras luckor. Jag har nog över hundra Elvis-filmisar. Men Elvis serie L är väldigt sällsynt. I den serien har jag fortfarande luckor. Anki gör en kort paus innan hon lägger till:

– Elvis och Marilyn Monroe är väldigt eftertraktade. Det finns också en speciell filmis med Clintan som är populär att buda på. Han var inte så känd på den tiden, så det finns inte så många filmisar med honom.

Genom Tradera blev Anki även tipsad om en man som var väldigt duktig på filmisar.

– En helt ny värld öppnades – tack vare honom och hans kunskaper. Han brukade sälja på Skivmässan i Solna så jag tog bussen dit, fram och tillbaka på en dag. Jag minns hur jag satt och bläddrade i hans lådor.

Anki ler återigen en aning. Sedan förklarar hon att hon fortfarande samlar, är med i en Facebookgrupp för filmissamlare och har koll på Tradera. Men det är inte på samma nivå som 2003.

– Då var det väldigt noga med att hålla koll på klockslagen, när olika auktioner skulle ta slut. Fast jag insåg efter ett tag att om jag missade någon filmis jag väldigt gärna ville ha behövde jag inte vara ledsen för det. Den dök ofta upp igen senare.

Anki tittar igenom en av buntarna med filmisar och vips hittar hon Roger Moore – den speciella filmisen hon bytte till sig i barndomen.

– Åh, vad jag ville ha den här! Bara jag ser den får det mig att tänka på när vi satt i trapphuset, jag och Pernilla. Det roligaste med att samla på filmisar är att sitta och titta på dem. Och så känslan – ”jag äger den här filmisen, den är min”. Man blir glad. Jag blir glad bara av att prata om filmisar.

Svårt att välja favoritfilmisar

Men det är svårt att välja ut favoriter, konstaterar Anki i nästa andetag. Det finns så många olika kategorier. Majoriteten av fimstjärnekorten föreställer just filmstjärnor, men det förekommer även serier med musiker. Anki pekar på en pärm som ligger uppslagen på bordet. Där syns flera filmisar med Lill-Babs och Siw Malmkvist.

– Titta vilka fina! De speglar verkligen sin tid.

Trots det svåra i att välja favoriter bland filmisarna har Anki ändå lyckats plocka ut sex som betyder extra mycket för henne. Ett av korten föreställer den brittiska skådespelaren Vivien Leigh, Ankis idol under alla år. En annan av filmisfavoriterna pryds av ett signerat foto av amerikanskan Lauren Bacall.

– Det är en autograffilmis som man fick i Kelloggspaketen, berättar Anki. De är nog från femtiotalet alla de här sex filmisarna. De är lite glansiga. Det finns många roliga filmisar med ABBA också – men jag dras ändå mer åt de äldre, från femtiotalet. Det är en värld som inte finns längre.