Margareta samlar på tröjor från Bohus Stickning: ”Varje tröja har sin tjusning”

Kärleken till Bohus Stickning började med att Margareta Backström Öberg – då fem år gammal – olovandes lånade sin mormors fina mössa. Och tappade bort den. 

– Mössan var underbar, mjuk och fjunig, det var först senare som jag förstod att den var stickad i angoragarn. Och mönstret ­måste ha varit Vattenmelonen, tror hon.

– Men när den försvann blev det ett förfärligt kackalorum och det var väl då jag förstod att det var något speciellt med ­Bohus Stickning.

Bohus Stickning är stickningens Rolls-Royce

I yngre tonåren brukade Margareta besöka Emmaus, en second hand-butik i Gävle och där köpte hon inte en, utan två Bohus­tröjor för fyndpriset fem kronor styck. Under 80-talet var det ett helt annat mode och de kroppsnära koftorna var helt fel.

– Men två mammor till mina vänner reagerade. När de var unga hade ju plaggen burits som statussymboler, de var stickningens Rolls-Royce.

På den tiden var det inte så lätt att hitta någon information om Bohus Stickning, det fanns bara en enda bok.

– Men ofta sitter etiketterna kvar, ordentligt fastsydda, och koftorna och tröjorna är lätta att känna igen trots att modellerna genomgick en väldig förvandling från 40-talet till 60-talet. 

Bars av Ingrid Bergman

Margareta har studerat allt i detalj – hur kvaliteten på garnet, färgerna i mönstren och snitten på modellerna har ändrat sig under de 30 år som företaget fanns. Hennes egna favoriter är tidiga modeller, som Röda randen av Anna-Lisa Mannheimer Lunn.

– Det är den tröjan som Ingrid Bergman bär på en bild.

I början stickades allt i ull, inte angora, och ullen var ofta lite melerad. 

– Men det kan skilja mellan garnerna som använts. Ibland är det mjuk finull, ibland är det långfibrigt, glansigt garn – kanske från lantrasfår eller ryafår, berättar Margareta.

Färgton från förr

Färgerna gick i milt grönt, engelskt rött och guldockra. Ullen hade också en gulare ton jämfört med idag. Inom fåraveln har man sedan dess eftersträvat en renare grå som nästan ser blåaktig ut. 

– Många tror att ullen i gamla tröjor har gulnat, men det tror inte jag. Det var varmare färger på 40-talet och det passade bättre ihop med en grå som har en gul ton.

Mot slutet av 50-talet blev det vanligare med angoragarn, och andra färger var populära, lite mer klara och rena, utan inslag av svärta. De gamla modellerna där mönstret stickats fram och tillbaka gjordes om till rund­stickade ok.

Ju tätare stickat desto bättre

De äldre tröjorna var också tätare stickade, och ju tätare något är stickat, desto bättre, slår hon fast.

– Tidigare skulle stickning likna vävt tyg. Ju längre in på 1900-talet vi kommer, desto mer elastisk blir stickningen. 

Det är också stor skillnad på mönstren som gjordes. 

– Anna-Lisa Mannheimer Lunns mönster är lätta att sticka, för hon stickade nog mycket själv. Men jag vet inte om Emma Jacobsson, som grundade Bohus ­Stickning, också stickade. Hennes tröjor har en mönsteridé som resten får underordna sig. Mönstren är inte skapade med tanke på att tillverkningen ska kunna genomföras på ett smidigt sätt, säger Margareta.

Bohus Stickning mönstret Finska axet

Just nu är hon mest fascinerad av ett tidigt mönster som heter Finska axet och som inte ser ut att vara helt lätt att göra. 

– Kan det vara intarsia­stickat?

Men varje tröja har sin tjusning, tycker hon. 

– Bohus Stickning är något enastående i svensk textilkonst. Och jag säger som en pascha med ett harem – jag uppskattar alla!

Stickade själv

Margareta har tidigare stickat många Bohusinspirerade tröjor med okmönster, men nu har hon fått ont i en axel.

– Det är häftiga effekter att blanda in aviga maskor bland de räta så att färgen flyttar upp i varvet ovanför. Det ser enkelt ut – som allt som är genialt gjort. Men det är svårt att skapa ett sådant mönster själv och få till harmoniska färger. Jag har sett många exempel på inte helt lyckade färgställningar, det kräver verkligen specialkunskap, påpekar hon.

Anna-Lisa Mannheimer Lunn skapade storsäljare

– I början var det kvinnor i Emmas vänkrets som designade. De var textilutbildade, med god smak och känsla för vad som låg i tiden. Anna-Lisa Mannheimer Lunn skapade storsäljare.

Även textilkonstnären Annika Malmström-Bladini gjorde många fina mönster, och hon var också en begåvad och produktiv formgivare av tryckta tyger.

– Jag skulle ha velat höra hur de tänkte när de byggde upp ett mönster i angoragarn med rundstickade ok.

– De äldsta tröjorna är lättare att förstå hur de är komponerade. Men oktröjorna är mer komplicerade än vad man kan tro vid en första anblick. Och vilka färger ska man kombinera? Ofta måste man ha en helt avvikande färg för att en design inte ska bli tråkig och platt. Till exempel kan en äckelgrön plupp få hela mönstret att lyfta.

Priserna stiger på Bohuströjor

Att samla Bohuströjor och koftor har blivit en dyrare hobby med tiden. Budgivningarna på auktioner online kan bli hetsiga och nu kan en tröja eller kofta kosta flera tusen kronor.

– Jag var beredd att gå upp till 6 000 kronor en gång, men då hängde sig min dator, säger Margareta. 

– Innan internet var det svårare att hitta Bohuströjor, och det är bra att det finns mer information att söka idag, för det gör att färre tröjor slängs. Men jag får fortfarande rysningar när jag tänker på mitt bästa fynd som berodde på att ägaren inte visste vad hon sålde…

En billig Blå randen bästa fyndet

Margareta var på väg till Gävle, men svängde in vid en loppis som hade många gamla kläder.

– Och där på en galge hängde en Blå randen! Jag försökte ha pokerfejs när jag frågade vad den kostade. När jag hörde att hon bara skulle ha 35 kronor för den bleknade jag, och hon frågade om jag tyckte att det var för dyrt… Då började tårarna rinna nerför kinderna. 

Hennes bästa tips för den som vill kunna fynda nu är att gå på loppisar utomlands.

– Humana samlar in kläder i Norden som sedan säljs i Europa. Och där blir det mycket billigare än vad det skulle ha varit här, säger Margareta som själv har lyckats fynda en Bohuskofta för 200 kr i Berlin.

Få hade råd med Bohus Stickning

Ibland händer det att de gör fel i tv-serier som utspelar sig på 40- eller 50-talet och låter någon ha på sig en Bohuströja som hon inte skulle ha haft råd med då – och det är upprörande, tycker Margareta.

– Bohus Stickning vände sig till de riktigt välbeställda. Det var dyra plagg – och det blev också deras fall, påpekar hon.

Mot slutet av 60-talet stod inte kvalitet särskilt högt i kurs och det kom billiga syntetmaterial, som kunde tvättas i maskin. Emma Jacobsson bestämde sig för att lägga ner företaget medan det fortfarande hade flaggan i topp. 

Sticka Bohuströjor själv

Men Bohus Stickning uppstod i ny skepnad under tidigt 2000-tal, nu i form av kit med handfärgat garn som säljs till stickare som gör egna tröjor och koftor. 

– Och man ska inte gnälla över att det kostar mycket, för det fina garnet kommer ändå aldrig upp i sitt rätta värde, säger Margareta med eftertryck. 

– Egentligen borde priset vara högre! 

En fördel med att ett material är dyrt är att du blir mer omsorgsfull och gör arbetet med större vördnad och respekt. Sedan blir du också mer rädd om plagget, vilket är bra ur hållbarhetssynpunkt. Det blir inget som slits och slängs, resonerar hon.

Ser inte ut som originalen

Däremot är Margareta lite mer tveksam till hur modellerna i de nya mönstren har gjorts om, framför allt för att bli större och rymligare.

– Det är viktigt om man driver ett sådant här projekt att man håller sig till ursprunget, tycker hon. Om man gör om modellerna borde det kallas för en tolkning av Bohusstickning istället.

För resultatet blir att de nya tröjorna inte ser ut som originalen.

– Förr gjorde man ett sprund baktill på halsringningen med en knäppning – annars blir det för tajt runt halsen. Men ska du istället kunna dra tröjan över huvudet måste oket flyttas ut och hamnar mer ner över axeln och det ger ett helt annat utseende. Och ursprungligen var man noga med hur oket placerades, var mönstret slutade och det enfärgade började så att det såg harmoniskt ut.

Men annars tycker Margareta att det bara är positivt att så många stickar nya Bohuströjor. 

– Det är ännu ett kapitel i Bohusstickningens historia, och en nystickad tröja är nog så intressant som en gammal. Du har förädlat garnet och stickat ett stycke svensk kulturhistoria och därmed ökat mängden av kultur­historiskt intressanta plagg i världen. En ny, handstickad tröja ­borde kosta minst 25 000 ­kronor.