Ska jag ta hand om min döende exfru?
Jag har hamnat i ett sådant moraliskt träsk att jag inte kan ta mig ur. Min fru och jag har de senaste tio åren levt ett ganska trist liv. Vi har båda vuxna barn från tidigare äktenskap.
För ett år sedan bestämde vi oss för att gå skilda vägar, det kändes som att ta av sig en tvångströja.
Min fru har länge klagat på att det varit tungt att andas, men ingen av oss har tagit det på större allvar, eftersom hon aldrig motionerat i hela sitt liv och varit storrökare till för sex år sedan.
En vecka efter att vi skickat in skilsmässopappren fick min fru besked att hon har lungcancer, och läkarna har gett henne ett eller möjligen ett par år till att leva. Till saken hör att jag för en tid sedan träffade en annan kvinna som känns helt rätt.
Jag tycker förstås ohyggligt synd om min fru, men mina icke-känslor är desamma, och hittills har jag fungerat som hennes vårdare, då hon nu har blivit mycket sängliggande och oförmögen att ta hand om sig som förr.
Ska jag gå vidare med skilsmässan eller stanna kvar den korta tid hon har kvar? Det låter kanske som ett självklart val, men det känns ändå väldigt märkligt, eftersom vi blev som främlingar för varandra efter skilsmässobeslutet. Snälla hjälp mig att komma fram till ett beslut som jag kan leva med.
Conrad
Svar:
Ojojoj, jag tror inte att några råd i världen kommer att lösa din situation helt, men det finns förstås mer eller mindre lyckade sätt att förhålla sig. Du kommer att få kompromissa en hel del är jag rädd.
Jag förstår verkligen hur svårt det kan vara att bara avbryta frigörelsen, men å andra sidan finns det ju en gräns för hur hjärtlös man kan/får vara.
Hennes barn kommer väl att ta sin del av ansvaret, men ändå? Jag tvivlar på att du kan vara glad och bekymmersfri i ditt nya förhållande samtidigt som din fru, nyskild från dig, ligger för döden utan att du finns närvarande. Det handlar ju förstås också om vad din fru tänker och tycker, och den nya kvinnan vill väl kanske också ha ett ord med i det här?
Jag tjatar alltid om att man inte kan förändra andra, bara sig själv och i den situation du hamnat nu gäller det kanske mer än någonsin. Du måste nog agera med fingertoppskänsla, men jag tror att du sakta men säkert kommer att hitta ett bra, lagom och kärleksfullt sätt att förhålla dig till de båda kvinnorna.
Vet din fru om den nya? Du säger inget om det och jag utgår därför ifrån att hon inte gör det, det är kanske bäst så. Ärlighet är ingen dygd och varar inte alltid längst.
Så till slut, det måste nog få vara så att du finns där vid din frus sida den sista tiden i hennes liv. Ni har trots allt delat många, många år tillsammans. Kanske inte alltid så roliga, men det borde vara dig hon är trygg med och litar på. Du måste nog ge henne det. Din nya kvinna borde kunna förstå din situation och om inte – ja då undrar jag hur lyckliga ni kan bli?
Ta en dag i taget, lyssna lyhört in och manövrera sedan så gott du förmår i dödens väntrum.
Ingemar Gens
