Kyaw Thura Aung är en eldsjäl som brinner för förändring. Som modigt jobbar tillsammans med andra för att människor som lever i fattigdom ska få makt över sina liv.
Byn där Kyaw Thura Aung bor har 200 invånare och ligger fyra timmars bilresa från Burmas största stad Rangoon. Husen är enkla. De flesta är byggda på stolpar en bit över marken. Sammanhållningen mellan människor är stark. När Kyaw Thura Aung valdes till generalsekreterare för ett nätverk av byråd som arbetar med stöd från Diakonia hade Burma precis genomgått två av de värsta händelserna under lång tid. Saffransupproret som startade bland Burmas munkar och brutalt slogs ned av militärregimen och orkanen Nargis som ödelade byar och städer och dödade mer än 100 000 personer.
Nu är Burma på väg att förändras. Rädslan har minskat sitt grepp om människorna. Men kan ett land gå från 50 år av brutal militärdiktatur till glädjefylld öppenhet på bara några månader?
Kyaw Thura Aung är ung. Först gör han ett lite blygt intryck, men sen förstår jag att han är en person som inte säger saker i onödan.
– När jag blev föreslagen som generalsekreterare så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag var ju bara drygt 20 år och det fanns många andra som var mycket äldre och mer kunniga än jag. Men så tänkte jag – om de vill ha mig så ska jag också försöka!
Idag är Kyaw Thura Aung huvudansvarig för att genomföra de program som stöds av Diakonia.
– Det finns en bra sammanhållning här och många ungdomar är engagerade i det som händer. Tillsammans arbetar vi för att förbättra situationen, fortsätter Kyaw Thura Aung.
De många åren av militärstyre har bromsat Burmas ekonomiska utveckling. Att stärka familjerna med hjälp av mikrokrediter till småinvesteringar har därför varit ett prioriterat område för byrådet. Programmet med mikrokrediter var också tillräckligt “ofarligt” och därför möjligt att genomföra, även under åren av hårt militärstyre. Mikrokrediterna har samtidigt en viktig sidoeffekt, eftersom de bidragit till att människor organiserat sig.
Kyaw Thura Aung är optimistisk inför framtiden. Drömmen är det ska finnas en skola i närheten ändå upp till tionde klass dit familjerna kan skicka sina barn. Bättre tillgång till sjukvård står också på listan. Men hur bygger man en dialog med myndigheter i ett land som i femtio år styrts av olika militärjuntor?
Trots allt är människorna i byn försiktiga, ingen vet säkert vad som händer. Militären har tidigare slagit till mot demokratirörelsen, kan det hända igen?
– Tidigare hade vi inget stöd alls. Idag har vi samarbeten med andra och hjälp utifrån för att utveckla vårt jordbruk och våra byar. Och visst ser vi skillnader, säger Kyaw Thura Aung.
Diakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Eldsjälar som bär på idéer och som har kraften att genomföra dem med rätt stöd. Precis som Moder Teresa eller Mahatma Gandhi en gång gjorde. Gåvor är förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta arbetet för allas lika värde.
Foto: David Isaksson
